Känns plumpt att börja inlägget med en anspelning på ett nationalistiskt slagord. Men kom inte på något bättre. Orden skrivs dock med vemod snarare än ilska. För vad finns det att bli arg på?
Vi gick nyss förbi en butik. Tror det var en guldsmedsbutik. Eller urmakare kanske. På skylten stod det stolt ”tredje generationen” och årtalet när affären hade öppnat.
Eller jag börjar lite tidigare. Imorse såg jag ett inlägg i Clas Svahns blogg. Det pågår tydligen en utbildning för fältundersökare på Örserumsbrunn Gestgifveri & Konferens i Gränna. Ett femtiotal personer har samlats för att lära hur man på ett lämpligt och noggrant vis inhämtar information från folk som sett märkliga saker. Svahn själv med flera håller i undervisningen och jag tvivlar inte det minsta på att det blir intressanta och lärorika dagar för alla som är på plats. En trivsam samvaro därtill.
Men när jag kikar på bilderna förefaller de flesta deltagare vara så gamla? Medelålders, ungefär som jag själv då, eller äldre. Var är den yngre generationen? De individer som ska kunna ta över?
Detta är förstås inte unikt för den svenska ufo-rörelsen. Jag gissar att det är en demografisk profil som känns igen i de flesta organisationer eller församlingar som fokuserar på alternativa, mystiska eller spirituella ämnen.
Det ser för övrigt likadant ut i det sammanhang som jag känner bäst och har följt under lång tid. Bilden högst upp finns på eldsjälen Ole Therkelsens hemsida. Under den står
Martinus og de unge mennesker 12.08.1978 – Sofienholm ved Bagsværd Sø
Det här var några år innan jag själv kom i kontakt med rörelsen som uppstått kring den danske mystikern Martinus Thomsen (den äldre mannen uppe till vänster). Många av personerna på bilden är bekanta för mig. Alla verkar vara i trettioårsåldern.
Det var de fortfarande när jag några år senare deltog i ett utbildningsexperiment nere på centret i Danmark. Då hade ett gäng mer eller mindre ockuperat stället. Thomsen var borta sedan några år tillbaka. ”Nu sker det” var stämningen.
Det var länge sedan jag träffade folk från den tiden. Ibland dyker de dock upp på bilder från olika föredrag och evenemang. Idag har alla blivit äldre. Förstås.
Men det är så sällan man ser nya, yngre ansikten på dessa foton?
Först byarna och landsbygden. Sedan kyrkan, fackföreningarna och sekterna. Ja, viljan att organisera sig har väl dippat rejält på alla områden. Med vissa undantag. Supporterklubbar för olika fotbollslag t ex.
Men om man håller sig till den alternativa sfären. Om man hypotetiskt tänker sig – som man gärna gör inom Västerländsk esoterik, etc – att hela mänskligheten är inbegripen i en medvetandemässig evolution, då borde väl detta märkas också hos den uppväxande generationen? Om de inte går på föredrag eller deltar i studiegrupper inom de rörelser som en gång för länge sedan bildades för att bevara, studera och sprida Helena Blavatskys (1831-1891), Martinus Thomsens (1890-1981), Rudolf Steiners (1861-1925) m fl läror – eller anmäler sig till en utbildning för fältundersökare i Gränna, för den delen – vart har de tagit vägen?
Panelsamtal utifrån Martinus Thomsen, Danmark
Möte om Läkepedagogik hos antroposoferna, Järna
Föreläsning hos Teosofiska Samfundet Adyar, Stockholm
Min undran har inget att göra med om det som lärs ut på de här kurserna och föredragen är sant och värdefullt eller inte. Eller att jag missunnar någon gemenskapen och inspirationen. Utan den handlar enbart om hur prognosen för framtiden ser ut.
Till vilka sammanhang söker sig de unga idag? Vad ger inspiration som passar dem? Som kanske faktiskt har den preparerande, närande effekt som tidigare generationer hämtat från annat håll. Kursgårdar med en mer expressiv, frigörande inriktning, Ängsbacka m fl, lockar nog en del. Etisk veganism och eko-spiritualitet? ”Den psykedeliska renässansen”? Undrar om inte även den livaktiga fantasygenren, böcker såväl som filmer, Harry Potter t ex, jobbar åt samma håll.
Om man funderar utifrån den ”esoteriska” hypotesen ovan alltså. En tankelek…