Her experience of darkness caught her off guard, explained Brian Kolodiejchuk, who edited the letters. “Unable to feel His presence as she had earlier, she was bewildered and afraid. Was she going the ‘wrong way?’” he wrote. She perceived a call from God when she was 36 to leave her teaching post and serve the poor. That’s the last she heard from God.
Det har kommit en storfilm om Moder Teresa med svenska Noomi Rapace i huvudrollen läser jag. Där börjar det. En person man undrat vem hon var. Hur hon var.
Hittar en artikel på siten Sojournes, skriven av en Dean Nelson: “The Paradoxes of Mother Teresa” (sept/okt 2017). Där författaren bl a refererar till en bok med hennes efterlämnade brev, sådana hon skickat till sina andliga rådgivare genom åren. Boken heter “Come Be My Light”, sammanställd av Brian Kolodiejchuk. Boken kom ut 2007, tio år efter hennes död.
Artikelförfattaren vet jag inget om. Men han verkar vara en person väl förtrogen med den värld i vilken Moder Teresa verkade. Han har besökt en mässa ägnad åt henne och skriver
Throughout the celebratory Mass, my mind kept going to her book of letters to her spiritual advisers, where she repeatedly confessed her doubts and her experience of the absence of God for most of her time serving the poor in Kolkata.
Tvivel har jag skrivit om ibland. T ex här, om pastor Görgen Hellman som bl a i ett avsnitt av tv-programmet Carina Bergfeldt berättat om en livskris han gått igenom . Han sa där
Jag har ju tidigare tänkt och även sagt att tron är “golvet”. Eller det man kan ligga på, vara utslagen. Som man kan dansa på och vara glad, alltså. Att det är liksom…
Men jag upplevde att det blev väldigt tyst i mitt hjärta. Och när jag märkte att det blev tyst då var det som det här golvet inte höll riktigt, utan att det blev som en fallucka…
Och jag skrev
Spontant känner jag stor respekt för den reaktion Görgen Hellman haft och som han redogör så öppet för. Är beredd att rentav se den som ett hälsotecken. Detta har inget att göra med vad som är ontologiskt sant, som det heter. Dvs om det faktiskt finns något sådant som en gudom, som vi djupast sett är omhändertagna av och bör kunna förtrösta på. Att det under normala omständigheter skulle finnas argument för att vara troende, etc. Nä, det är psykologi.
Om ens religiösa/nyandliga “tro” inte skulle skakas av att vara med om något liknande det Hellman behövde försöka hantera hade detta kunnat vara mera bekymmersamt. Tänker jag. Att faktiskt kunna tvivla pekar på att den tro man har är en relation och inte bara en kvasi-vetenskaplig uppfattning eller ett försanthållande.
Det är väl så långt jag kommit i frågan. Med min bakgrund. Den långa artikeln av Dean Nelson ger mycket att fundera på och ta intryck av. Det är skrivet ur ett andligt-spirituellt perspektiv som på många vis är ovant.
I artikeln finns en passage som påminner om formuleringen ovan: “inte bara en kvasi-vetenskaplig uppfattning eller ett försanthållande”.
Mother Teresa was able to believe in God with her intellect, explained Peter Rollins in his book Insurrection: To Believe is Human; To Doubt, Divine, “but she passed through the white-hot fires of forsakenness. She is, as such, a shining example of what it means to enter into the fundamental Christian event of Crucifixion.”
Vad är motsvarigheten till eller skillnaden mellan att som kristen tro “med sitt intellekt” och att göra detta i förhållande till en esoteriskt-nyandlig världsbild? Kanske ingen. Eller så är det det. Jag lutar åt det senare.
Även om det blir lite ytligt så tar jag med ett sjok av citat (med mina radmatningar) som finns i Nelsons text
Paul Tillich said that “Doubt is not the opposite of faith; it is an element of faith.”
Anne Lamott takes it a step further in her book Plan B. “The opposite of faith is not doubt, but certainty. Certainty is missing the point entirely. Faith includes noticing the mess, the emptiness and discomfort, and letting it be there until some light returns.”
It’s also part of Zen thought, as is reflected in the phrase, “Great doubt: great awakening. Little doubt: little awakening. No doubt: no awakening.”
“The opposite of faith is not doubt, but certainty. Certainty is missing the point entirely.”
Det tål att begrunda. Meditera över.
/…/
“Mother” (2025)
Regissör: Teona Strugar Mitevska
Människan är komplex. Det helt rena, fullkomliga återfinns bara hos Jesus. Så som den kriste ser det. Man får kämpa på. Också “helgonen” har då brister och skavanker, men de har gjort så gott en människa kan.
Inom den esoteriska nyandligheten är det “Jesus-lika” inom räckhåll. En och annan är redan där, har uppnått denna nivå och man kan lyssna till dem eller läsa deras böcker, osv. Det är faktiskt en intressant skillnad…
Medan en Moder Teresa kan beundras av andra kristna för att hon kämpade med sina tvivel, med Guds stumhet, hade att luta sig mot sitt “intellekt”, så är detta något som inte betraktas med blida ögon inom nyandlig spiritualitet.
Där har man liksom en annan måttstock. Medan tvivel för den kristne kan ses som en del av tron (“Doubt is not the opposite of faith; it is an element of faith”) – eftersom ingen är perfekt, alla rör sig i en “gråzon” – så ses tvivel inom nyare spiritualitet i högre grad som en skavank, något ofärdigt. Att vara “helgon” (som här benämns “upplyst”, “enlightened”, etc) reserveras för det gäng som anses ha uppnått fullkomlighet.
“Jesus-nivån”, alltså.
Undrar om inte åtskilligt av detta också går igen i tidsandan? “Cancel-kultur”, “åsiktskorridor” och allt vad det kallas.
Det har skrivits böcker och gjorts filmer om Moder Teresa som förefaller, medvetet eller omedvetet, ha bedömt henne utifrån en sådan strängare måttstock. “Ska hon kallas ‘helgon’, när hon var emot aborter och p-piller, själv accepterade att få en pace-maker inopererad fastän hennes klienter inte erbjöds sådant, som lät diktatorer ge bidrag till hennes arbete, som kunde vara sträng mot sina underlydande?!” Typ.
Jo, tycker då kanske den kristne. Trots allt.
På Moder Teresas pluskonto bör också sättas att hon faktiskt verkar ha varit öppen om sina kval, sitt tvivel. I sina många brev till förtrogna. Som alltså finns bevarade och utgivna.