Leg psykolog | Stockholm
Vad Sigmund Freud tänkte om folks religiositet vet alla. Genom hundra år har ämnet sedan hunnit fördjupas och nyanseras inom den psykoanalytiska sfären. En som formulerat sig väl om detta mer nyanserade förhållningssätt är James W. Jones. Han skriver t ex [F]or Freud atheism was normative; the mature person was ipso facto an atheist. […] …
Teodicéproblemet, det vill säga hur en förment kärleksfull och därtill allsmäktig gud kan tillåta allt ont som sker i världen. Barn som dör av cancer, krig och tortyr och folkmord, naturkatastrofer som slår urskillningslöst mot oskyldiga människor, allvarliga olyckor som träffar plötsligt och utan förbarmande. […] Teismen – det vill säga idén att det finns …
Men han förstod att de hycklade och svarade: ‘Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den.’ De räckte fram en, och han frågade: ‘Vems bild och namn är detta?’ — ‘Kejsarens’, svarade de. Jesus sade: ‘Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör …
Till att börja med är det ett tankesystem som hävdar att individen själv är orsak till sitt öde. Smärtsamma erfarenheter i det här livet har man sig själv att skylla. Inte som straff utan som en konsekvens. Dels har man en gång själv sått dessa frön via sina ofullkomliga handlingar (karma). Inte sällan i tidigare …
Förresten tycker jag att detta med äktenskap och barnuppfostran “som religion”, versus något slags fria, himmelskådande, a-romantiska, smått autistiska filosofer som är goda och glada mot alla, ofta blir polariserat och korkat. Så ska man inte skriva. Det är att ta i. Men jag hamnade i en diskussion och behövde sedan försöka reparera samtalet så …