Ann Heberlein har sett en film som gjort intryck och skrivit en artikel om den (Fokus, 23 oktober). Båda sakerna berättar hon om i ett inlägg på Facebook som jag denna morgon tack vare någon outgrundlig algoritm kan läsa, fastän hon aldrig synts till förut. Artikeln bakom betalvägg går inte att komma åt. Men inlägget och den respons hon får på detta går bra.

Ser förresten att Heberlein skrivit många saker för den tidskriften som touchar dels vid ämnet ”män och kvinnor”, dels i vid mening ”spiritualitet”. Detta är kanske ett spår. Att det är därför jag sitter här och funderar. (Ser nu att hon nyligen skrivit en text i Fokus om hur hon önskat få verka som präst i Svenska kyrkan, men blivit nekad detta.)

”Confessions of a Swedish man” (2025). Regi: Hampus Linder. Filmen går på bio just nu

En svensk ensamstående pappa och självutnämnd feminist reser till ett mansläger på Jylland. Han försöker förstå männens ilska och varför detta utrymme behövs. Vad är det egentligen som står på spel? En enkel fråga utvecklas till en personlig kris, när han börjar ifrågasätta sin identitet, sin roll som pappa och sina egna relationer.

Hans resa in i ”manosfärens” kaninhål vänder upp och ner på hans värld, vilket leder till en grundläggande fråga: vad händer med en man – och en människa – när maskuliniteten utmanas?

Man får en känsla av att funderingar kring manligt och kvinnligt, könsroller, genus, HBTQ, trans, queer, mm, fått ett uppsving sedan, ja hur länge då, ett par decennier tillbaka? Barn och tonåringar med diagnosen könsdysfori t ex. Eller där detta åtminstone finns med i arsenalen av ord som vården kan överväga.

Kopplingen till nyare spiritualitet är kanske inte uppenbar. Men jag ska försöka nysta i det. På många vis upplever jag att nyandlighet och New age-andlighet varit föregångare. Som näktergalar i en gruvgång. Där ryms nämligen hela spektrumet från å ena kanten ett traditionellt könsrollstänkande till, å den andra, ett vidsynt, närmast chockerande alternativ till vad man är van vid.

Ta den danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981) t ex. I sina tankar om människans polförvandling beskrev han olika stadier på väg emot könens upplösning, en fullständig androgynitet. Enligt honom befann sig mänskligheten på god väg. Mycket av detta som nämns ovan, ihop med skilsmässostatistik, kvinnornas inträde på arbetsmarknaden, mm, såg han kort och gott som ”födslovåndor” inför det nya. Och detta var alltså sådant han skrev om och ritade diagram över redan under första halvan av 1900-talet.

Minns inte om det finns någon bättre ”symbol” ur hans produktion där han tar upp det här, men i denna kommer han åtminstone in på det

Nr 33 ─ ”De djuriska och mänskliga tankeklimaten”

Bilden ska läsas nedifrån och upp. Det gula och gröna representerar den manliga respektive den kvinnliga ”polen” i var och en. Tidigt i utvecklingen (reinkarnation är underförstått) domineras man av den ena eller andra. Vartefter får vi tillgång till båda. (I ett sent stadium av denna transformation kommer individen även att ha sitt eget kön som preferens, dvs vara homosexuell.)

Här följer en mycket förenklad beskrivning av fältet! Två sidor. Jag börjar med den flank som jag själv inte har så mycket erfarenhet av. De grupperingar som spänner mellan, gissar jag, det rimliga och tänkvärda, till det markerat traditionella, könsstereotypa. Jag använder ordet från filmpresentationen (som jag faktiskt aldrig hört förut):

”Manosfären”

”Manosfären” enligt ChatGPT

Jag har inte sett filmen som Ann Heberlein skriver om. Men olika typer av ”mansgrupper” har jag hört om genom åren. Barry Long (1926-2003) hette en som var stor på 80- och kanske 90-talet. Alex Vartman, som jag snappade upp någonstans gått i lära hos just Long, är mera samtida. För något år sedan hörde jag att restauratören Herman Ottosson höll i liknande grupper? Jo, han har tydligen en sidoverksamhet som ”manlighetscoach” där han arrangerar s k ”Raw man”-kurser. Kanadensiske psykologen och f d professorn Jordan Peterson bör väl räknas hit också.

En bubblare är vår egen Hans Scheike (1924-2019) som i slutet av 80-talet uppmärksammades i media. Dels för de relationer han hade med tre kvinnor som alla sökt sig till honom för ”risterapi”. Dels för övergrepp mot barn, som såväl Scheike som kvinnorna dömdes och fick sitta i fängelse för. I artikeln på Wikipedia presenteras han kort och gott som ”sektledare och sexförbrytare”. Man tar även upp att han innan allt rabalder varit verksam inom ”den pseudovetenskapliga grafologin” och under 1970- och 1980-talet varit en av Sveriges mest välkända på området (de var nog inte så många f ö). Han utgav även böcker i ämnet, t ex ”Grafologisk handbok för sökare” (1984)

Sådant här dyker även upp i mina flöden på sociala medier (apropå algoritmer) då och då. Senast idag faktiskt. Kikar på inlägg av någon som heter Tomas Öberg, författare och coach.

Han har visst en podd också

Om femininitet skriver Öberg bl a (jag har dragit ihop hans texter något, plockat bort tomma rader, satt ihop till stycken)

Äkta femininitet handlar inte om att vara svag, beroende eller passiv. Det handlar om känsla, intuition och flöde. Om att vara rotad i sitt hjärta, även när världen kräver prestation.

Äkta femininitet är ett tillstånd av närvaro. Att känna utan att drunkna.
Att ta emot utan att förlora sig själv. Att våga vara öppen, även när det gör ont. Att lita på livets rytm, snarare än att försöka kontrollera den. Att röra sig med tilliten som kompass, inte rädslan. Att uttrycka sanning genom sårbarhet. Att skapa mening, värme och liv i det som är dött. Att lyssna djupare än orden.

Och att stå kvar — mjukt men orubbligt — när någon visar sitt mörker.

Äkta femininitet är inte att följa, utan att känna vägen innan den syns. Det är visdom förkroppsligad, stillhet i rörelse, och kärlek med ryggrad.

Och inlägget som dök upp i mitt flöde idag, även det om kvinnor

”Jag behöver inte en man’”– är inte styrka. Det är en blodröd flagga. Om en kvinna säger det hör jag:

”Jag kommer göra motstånd mot dig. Jag kommer inte låta dig ha någon inverkan på mig.”

För mig är det en blodröd flagga.

För i en hälsosam relation handlar det inte om att göra motstånd, eller bevisa att man klarar sig utan varandra, utan om att bygga något som är bra för båda – tillsammans.

Vilket betyder att båda måste kunna påverka varandra. Annars finns ingen intimitet. Och utan intimitet finns ingen verklig relation.

Om maskulinitet skriver han

Äkta maskulinitet handlar inte om att vara hård, kall eller dominant. Det handlar om riktning, närvaro och ansvar. Om att vara centrerad i sig själv, även när världen stormar. Äkta maskulinitet är ett tillstånd av medvetenhet.

Att veta vart du ska – och varför. Att skapa struktur ur kaos. Att gå från tanke till handling. Att rikta ditt fokus mot det som betyder något, istället för att styras av impulser. Att bära ansvar – för dig själv, för andra och för livet. Att stå stadigt när allt runt dig vacklar. Att vara tydlig, både mot dig själv och andra. Och att våga tala din sanning, även när den kostar.

På andra kanten det som spänner från det sansade – att vi människor kan vara och fungera mycket olika, ha olika behov, att egenskaper som traditionellt hänförts till respektive kön kan rymmas i en och samma individ, etc – till det markerat ”könlösa”. Vad ska man kalla det? Jag provar något som låter som det förra (”andro” som jag tror betyder människa):

”Androsfären”

Här blir plats för mera personliga erfarenheter. Hittar en text på nätet när jag googlar på ”martinus thomsen+polförvandling”. En man som resonerar kring sin sexualitet just utifrån den danske mystikern. Detta är ett narrativ som jag är väl bekant med

Jag ser på mina sexuella relationer på samma sätt som jag ser på Gud. Lika öppen, naken och innerlig som jag är mot Gud, ”min närmaste relation”, önskar jag vara mot mina medmänniskor. Av många skäl så vet jag att detta inte är möjligt. De flesta har inte ett inre ”brinnande” gudsförhållande. Det väcker dessutom folks djupaste inre rädsla och ångest att leva så ”naket”. […]

Är C då heterosexuell, bisexuell eller homosexuell? Etikettfrågor jag brottats mycket med. För vad och vem är jag? Jag har ett yttre som är maskulint. Ser jag mig i spegeln tvekar jag inte om vilket kön jag tillhör, men mitt inre är mjukt, vill väl och är av feminin natur som jag upplever det. Jag har upplevt två spontana kundaliniresningar, där en energi gick upp genom ryggraden och upp i huvudet. Jag har vaknat många mornar efter detta och känt mig som en kvinna inombords. Men också insett farorna på min väg, insett min oförmåga och olämplighet för traditionella förhållanden. Insett att jag med ”fel” partner lätt skulle kunna bli en ”toffel” och förstår inom mig mycket väl den undfallenhet som skulle kunna leda en mot ett sadomasochistiskt förhållande – men stoppar mig själv, då ett sådant förhållande skulle vara att gå emot det jag inom mig förnimmer som sant och dessutom innebära att jag skadade mig själv. Vad är då C? Är han man eller kvinna? […]

[R]edan i tjugoårsåldern upplevde jag att Martinus erbjöd mig en tredje väg. En ny könstillhörighet som baseras på ett inre erkännande av såväl de maskulina som feminina principer jag fann i mitt psyke. Jag ville och kunde inte vara man, jag är inte kvinna, men jag känner mig som en människa. Ett nytt kön hade uppstått inom C. Med detta som grund kunde jag få den rest av manlighet jag hade kvar att fungera i mötet med kvinnor som jag uppskattar, men av helt ”fel” orsaker, i det att jag känner mig lika dem. Jag kunde också inom mig själv, i min fantasi älska med de män jag mötte, där jag föreställde mig själv som den kvinnligt mottagande partnern. Med Martinus hjälp så förstår jag i dag lite av den ”själarnas dans” som är förutsättningen för den utvecklade människans sexualitet. Att det maskulina och feminina i mig samverkar, attraherar och samspelar med motsvarande krafter i en partner. Att lära sig denna ”dans” är utmaningen.

Hur hanterar C då sina relationer? Min inställning är att jag ställer mig öppen, ber till Gud och låter Gud föra mig framåt. För Gud känner C bättre än C känner sig själv. Därför så inser jag att bara Gud kan förena mig med rätt partner. Men jag vill att de intima relationer jag har, ska vara en återspegling av min relation till Gud. Och konceptet för en sådan relation är enkel: det som fungerar är av Gud. Verkar det konstigt – det är därför som C numera inser att han är queer.

Och så lite om mig själv

Som jag beskrivit här och var kom jag i kontakt med nyandlighetens syn på ditt och datt när jag var i formbar ålder. Ibland har jag reflekterat över vilken impact en sådan världsbild – sann eller ej – kan ha. För en del år sedan gjorde jag en intervjustudie där sådant var i fokus: ”Ny andlighet, men gamla utmaningar”.

Dels tycks det kunna få en inverkan på sådant som man kunde kalla riktning eller livsplanering. För mig blev t ex sådant som utbildning, familjebildning och bostadskarriär, etc, lågt prioriterat. Detta baserat på diverse utfästelser jag fått om världens tillstånd i en nära framtid.

Tänker dock sällan på detta numera. Men Ann Heberleins inlägg får mig att dels minnas tillbaka, dels – just – fundera kring ytterligheterna.

Hur jag har det och har haft det som man.

Mina föräldrar från när de gifte sig i mitten av 60-talet

Jag har kommit upp i medelåldern, lever ett ganska traditionellt liv och är idag rimligt nöjd med såväl mig själv som omständigheterna. Livet har väl hjälpt mig på traven. Har utbildat mig om människans själsliv, gått i en försvarlig mängd egenterapi och hunnit fundera över barndom och uppväxt på avigan och rätan. Familjedynamik, mina föräldrars brister och förtjänster. Särskilda händelser.

Det jag kommit fram till är att det måste ha funnits en ”faktor X” som behöver tas med för att ekvationen ska kunna gå ut. För en del är denna faktor missbruk, en särskilt destruktiv kärleksrelation, kanske övergrepp som inte har med ursprungsfamiljen att göra, slag mot huvudet eller helt enkelt otur. (Om man ska lämna genetiken helt därhän.)

För mig var det nog faktiskt mötet med nyandligheten och kanske i synnerhet den danske mystikerns tankar om manligt och kvinnligt som satte djupa spår. Ja, det var ju det jag ville skriva något om…

/…/