I am not one of those who dismiss a priori the study of so-called occult psychic phenomena as unscientific, discreditable or even as dangerous. If I were at the beginning rather than at the end of a scientific career, as I am today, I might possibly choose just this field of research, in spite of all difficulties.
— Sigmund Freud (ur ett brev till NN, 1921)
Följer en länk och hamnar i en akademisk glänta med folk som fördjupat sig i Freud och hans omgivnings förhållande till ”det ockulta”. Det får bli sommarläsning när det är tid och lust. Men jag kan lika gärna börja med en gång. Har ändå ingen lust att försöka skriva en sammanfattning. Detta får bli en mer personlig vinkel på ämnet. Kommer bifoga länkar för den som vill djupdyka i forskningen.
Bakgrund
Freud och det ockulta
Det ockulta och jag
Jag och Freud
Bakgrund
Det ockulta var stort vid förrförra sekelskiftet och en bit därefter. Låt oss börja där. Det Teosofiska Samfundet hade grundats 1875 av bland andra Helena Petrovna Blavatsky och Henry Steel Olcott. Som flest medlemmar hade organisationen på 20-talet. Enligt uppgift knappt femtio tusen över hela världen, mänga i USA och Europa.
Ett uppsving hade kommit med den teosofiske ledaren Annie Besant, när hon utsett den mycket unge Jiddu Krishnamurti och förutspått att denne var inkarnationen av en ny Messias, typ. ”Kristi återkomst.” Den fattige och undernärde Krishnamurti hade upptäckts och adopterats av den teosofiska rörelsen i Indien, getts en rejäl utbildning i såväl teosofiska ideer som värdslig kunskap.
Kring honom hade också bildats en särskild organisation, ”Stjärnan i Öster”, som tålmodigt inväntade att detta löfte skulle infrias. I ett tal 1929 avsäger sig dock Jiddu Krishnamurti alla anspråk och upplöser denna teosofiska sidoverksamhet. Vilket får till följ att luften går ur hela rörelsen.
Folk är chockade och besvikna. En ledande teosof från Tyskland, Rudolf Steiner, startar upp en besläktad rörelse som är relativt levande och inflytelserik ännu idag. Antroposofi. Med sin ”walldorfpedagogik”, biodynamisk odling, mm. (Till helt nyligen drev man även ett sjukhus, ”Vidarkliniken”, i Järna utanför Södertälje och hade kontrakt med vissa landsting/regioner.)
Aktuellt medlemsantal även nu kan verka imponerande, drygt tjugotusen. Men idag finns flertalet teosofer i Indien, medan Västvärlden står för ett relativt litet bidrag.
I Sverige när det begav sig attraherade de teosofiska ideerna många stora kulturpersonligheter. August Strindberg, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Viktor Rydberg och Oscar II, m fl, förefaller alla ha haft en sådan öppenhet. Det låg ”i tiden”.
Knappast längre. Ockultism är inte längre på modet. Åtminstone inte på samma vis som för hundra år sedan, då det förefaller ha varit ett rumsrent intresse även i välsituerade, bildade kretsar.
Freud och det ockulta
Artikeln jag länkas till heter The Problem of Demarcation: Psychoanalysis and the Occult. Författare är Julia Gyimesi. Den var publicerad i tidskriften American Imago för cirka femton år sedan (Vol. 66, No. 4). Här är Abstract:
The aim of this article is to outline some aspects of the problem of demarcation in the early history of psychoanalysis, as it pertains to the growing interest in occult phenomena. The nineteenth-century scientific interest in occult phenomena played a fundamental role in the history of psychoanalysis since the examination of the occult called attention to the possible dissociation of the psyche.
The theories of subconscious or subliminal tendencies were strongly connected with such dissociation. Psychoanalysis had a special significance in this context since it offered a medicalized, rational-logical explanation of the unconscious. Therefore, the Freudian concept of the unconscious could split off the spiritualist or transcendent meaning of the subconscious tendencies and meet the demands of medical materialism with the theory of sexuality.
Minns att svenske psykoanalytikern, tillika en av tre huvudredaktörer för Freuds Samlade skrifter (Natur & Kultur), Bengt Warren, hade med en artikel om ämnet i Divan, ungefär vid samma tid. Hittar den dock inte nu. Minns att han där bl a återger en sällskapslek som Freuds familj roade sig med när de var i skogen för att plocka svamp. Något med ”telepati”, som jag minns det. Att det var något som intresserade dem, med större eller mindre allvar. Mindre för Freud, trots allt, enligt Warren.
Det ockulta och jag
Som beskrivits på flera ställen i bloggen har jag själv en bakgrund i den ockulta sfären. Sedan tonåren har jag intresserat mig för speciellt den danske mystikern Martinus Thomsen och hans visioner. Det senare, dvs idevärlden, mer i början. Nu för tiden mest som fenomen, rörelsens historia, Thomsens biografi, mm.
Denna skandinaviska gren av ockultismen har mycket gemensamt med teosofi och antroposofi, etc. Sådant som reinkarnation, ens egna handlingar som en ödesbildande kraft, individens gradvisa utveckling mot fullkomning, osv. Även om såväl Martinus Thomsen som hans anhängare hävdar att någon direkt koppling till annat västerländsk esoterik knappt fanns. Thomsen skulle inte ha varit någon som traderat och eventuellt byggt vidare på teosofiska etc urkunder, utan fått allt till sig på ockult, översinnlig väg.
Jag och Freud
/…/
The Problem of Demarcation: Psychoanalysis and the Occult
JÚLIA GYIMESI
American Imago, Vol. 66, No. 4, Sándor Ferenczi Returns Home: Papers from the Miskolc Conference (Winter 2009), pp. 457-470 (14 pages)