I maintain that Truth is a pathless land, and you cannot approach it by any path whatsoever, by any religion, by any sect. That is my point of view, and I adhere to that absolutely and unconditionally. Truth, being limitless, unconditioned, unapproachable by any path whatsoever, cannot be organized; nor should any organization be formed to lead or to coerce people along any particular path.
Den 3 augusti 1929 upplöste Jiddu Krishnamurti ”Ordern av Stjärnan i Östern” vid en ceremoni i Ommen, Nederländerna. Krishnamurti bröt även med teosofiska samfundet, och förkastade idén om att ha anhängare eller att någon skulle dyrkas.
Det är ett storartat tal. Också med tanke hur relativt ung han var vi vid det tillfället. Att så tydligt markera mot ”den hand som fött honom” och staka ut sin egen väg, som han sedan följde genom livet.
Talet inleds med liknelsen om Djävulen och en vän till honom som är ute och promenerar…
You may remember the story of how the devil and a friend of his were walking down the street, when they saw ahead of them a man stoop down and pick up something from the ground, look at it, and put it away in his pocket. The friend said to the devil, ’What did that man pick up?’ He picked up a piece of Truth,’ said the devil. ’That is a very bad business for you, then,’ said his friend. ’Oh, not at all,’ the devil replied, ’I am going to let him organize it.’
Den betydelse Jiddu Krishnamurti haft för mig själv är beskrivet här och var. Råkar på några random citat av honom, nu när samlar länkar och stoff till detta inlägg och inser att det nog finns som en brygga över till mitt senare intresse för psykoanalysen och den analytiska hållningen.
Sådant som att försöka betrakta och lyssna med en ”fritt svävande uppmärksamhet” och ”utan minne och begär”, etc…
