När Antonius hörde Herrens ord: “Vill du vara fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge åt de fattiga”, tog han dem som riktade direkt till sig. Han gav bort sitt arv, anförtrodde sin syster åt jungfrur och drog sig tillbaka till ett liv i ensamhet, för att helt ägna sig åt Gud.
— Athanasius av Alexandria (ca 296–373 e.Kr.)
Den här dagen på året, 17:e januari, är tillägnad Sankt Antonius den store. Denne Antonius betraktas som själva munkväsendets och klosterväsendets fader. Att det var med honom det startade.
Han föddes 251 i en välbärgad familj i Herakleopolis, Egypten. Föräldrarna avled när Antonius var i början av tjugoåren. Han ärvde säkert så att han hade kunnat leva gott, men istället skänkte han bort allt och valde att isolera sig i en grotta ute i öknen.
Snart samlades andra med likartad läggning kring honom och detta ska ha varit den första sammanslutningen av sitt slag. Det kloster som så småningom bildades finns kvar ännu idag: Monastery of Saint Anthony (bilden ovan).
Ett citat som tillskrivs Antonius är
Den som inte har blivit frestad kan inte komma in i himmelriket. Ta bort frestelserna, så kommer ingen att bli frälst. Jag såg alla fiendens fällor, som är utlagda över jorden, och jag suckade och sade: Vem kan undgå dem? Då hörde jag en röst som sade till mig: Ödmjukheten.
Det Antonius hört som han tog som “riktat direkt till sig” ska ha varit kapitel 19:16-24 i Matteusevangeliet. Passagen med en rik, ung man som kommer fram och frågar Jesus vad han bör göra för att leva fullkomligt? Själv verkar han tycka att han gjort åtskilligt för att ärva ett evigt liv, men
Jesus svarade: “Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.”
Enligt Matteus gick den unge mannen bedrövad därifrån, “ty han ägde mycket”. På den förmögne Antonius hade uppmaningen dock tydligen en annan effekt.
Rådet i bibeln följs direkt av den välkända liknelsen med kamelen
Jesus sade till sina lärjungar: “Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
Just det här kapitlet hos Matteus innehåller en hel del att fundera över och försöka värdera hur sant det verkar. Vad som kanske behöver förstås historiskt eller i förhållande till den fas arbetet då befann sig i?
Stycke 29 t ex där Jesus ska ha förklarat för dem som ville vara hans lärjungar, att
var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv
(Med den profetiska och rättså kryptiska slutklämmen i stycke 30: “Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första”…)
Folk inom t ex religionsvetenskap som ofta ligger på bromsen när moderna sekter kritiseras (inte sällan från kristet håll) för sin världsfrånvändhet och auktoritetslydnad, etc, brukar påminna om hur kristendomen faktiskt tedde sig i begynnelsen.
Stycke 12 som kanske kan förstås och användas som ett försvar för nutida queer-tänkande…
Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig.
För övrigt är kapitlet sällsynt tät och inspirerande läsning för många fler än de traditionellt kristna, tänker jag. En personlig favorit är den uppsträckning (stycke 13-15) han gett lärjungarna strax innan den unge mannen med pengarna dyker upp i texten. Det är en vidunderlig liknelse
Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. Då sade Jesus: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.” Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Jag tror att tre av evangelisterna har med detta resonemang? Tydligast hos Markus 10:14-15
Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.
Nu är det kanske läge att berätta något om mitt eget förhållande till det kristna, till gestalten Jesus och bibeln, mm. Att positionera mig som det heter. Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg, bl a här
För cirka femton år sedan började jag att förbereda en intervjustudie om nyandlighet och psykologi. Läsa in mig på passande teori, mm. Detta var ett område som hade engagerat mig länge och som berörde mig personligen. Under många år hade jag varit ganska less på och kritisk till de nyandliga livsförklaringarna. […]
Dels blev det som ett försoningsarbete med new age och nyandlighet. Dels ledde arbetet till en respekt för sansad, djupt känd religiositet. Att den syn på människan och hennes utmaningar som utvecklats eller kunnat extraheras ur kristen teologi, etc, faktiskt har stora likheter med hur psykodynamisk eller analytisk psykologi ser på sådant.
Jag kommer alltså själv från det esoteriskt-nyandligt-“new age-iga” hållet. Många avsnitt i bibeln hålls faktiskt högt även i dessa kretsar. Eller är åtminstone inte oförenligt med sådan mera samtida andlighet. Vad gäller den historiske personen Jesus så gäller detta i synnerhet. Det är nog som prästen Harry Månsus, erfaren nätverkare och dialogpartner i spirituella “gränsområden”, uttryckt det
Varje seriös New Age-rörelse har en kristologi; ibland talar de mer om Kristus än vad vi gör i kyrkan
— Månsus, 1997
Kyrkkristen har jag aldrig varit och kommer sannolikt inte att bli. Dock är det något som rört på sig de senaste, säg, tio femton åren. Kommer in på det också mot slutet av min text ovan. Mindre känslosamt, mera torrt och rationellt än hur jag uttrycker mig där, skulle jag säga att jag närmat mig det kristna av psykologiska snarare än teologiska skäl.
Att jag ett tag haft en provprenumeration på kristna tidningen Dagen har nog också bidragit till extra många inlägg på temat.
Athanasius av Alexandria. Originalet är från ca 360 e. Kr. Finns publicerat i t ex:
Athanasius of Alexandria. (1980). The life of Antony (R. C. Gregg, Trans., ch. 2). Paulist Press.