Jag tänkte åka dit och vara tyst och chilla och lugna ner huvudet lite. Men jag tänkte inte att jag skulle vara någon jävla fisk, ett djur på ett golv och kravla, eller födas ur en röv typ. What the fuck? Var är vi på väg?
Vet att jag nämnde kursgården Baravara i förbigående härom dagen. Det var apropå att de klassiska sekterna mer eller mindre försvunnit. Man hör inte så mycket om sådana rörelser längre. Kritik och vittnesmål om att folk farit illa. Hör man något liknande idag är det ofta om den här kursgården uppe i Rättvik/Vikarbyn.
Artisten Samir Badran har varit där och talat om detta i ett avsnitt av “Framgångspodden” som refereras i Expressen (14 januari). Han berättar att han hade gått en kortare kurs, uppskattat denna och därför bestämt sig för att satsa på ett längre program som skulle pågå i 1,5 år. Dock fick Badran nog efter tio månader. Överlag verkar han dock positiv till erfarenheten, men att det blev för mycket.
Bianca Ingrosso och Måns Zelmerlöw är andra välkända personer som uppges ha trätt in och ut genom porten till kurscentret. (Sannolikt inte samtidigt dock, som i collaget ovan!) Samir Badran är tydlig med att han inte vill tala illa om stället. Han säger att han fortfarande tycker att det är “en bra grej”, men tillägger
Man typ spottade på varandra, man skulle födas ur någon jävla vagina. Man gjorde så sjuka grejer. Det var obehagliga upplevelser, det var inte bara så att man sitter och mediterar och andas in fyra sekunder och andas ut, utan det var brutala övningar.
En lite slarvig modell över samtida spiritualitet, inspirerad av “chakra”-filosofin, kunde se ut ungefär såhär: Om den typ av andlighet jag själv har mest erfarenhet och koll på (Västerländsk esoterism, etc) är huvud, det gängse, rättså kvinnodominerade “New age” med fokus på mediumism, kristaller, mm, är hjärta, då är den spiritualitet som odlas och förmedlas via Baravara (Ängsbacka, Vartman, Mullingstorp tidigare, m fl) muskulatur och kön. Även om samtliga grenar nog upplever och hävdar att de står för en komplett andlighet i balans.
Baravara startade visst för nu tjugofem år sedan. Av en framgångsrik, desillusionerad entreprenör i klädbranchen som ville lägga om sitt liv.
Som sagt, det är en nisch av nyandligheten jag inte har så mycket erfarenhet av själv. Påminns om journalisten och författaren Anette Nymans böcker: “Terapeuten” (2009) och “Den dolda psykmarknaden” (2017). Dessa som fått undertitlarna “en avslöjande historia om hur det kan gå till inom den alternativa terapin” respektive “om längtan, girighet och andliga entreprenörer”.
Tycker rentav att jag igenkänner somligt i Samir Badrans korta beskrivning från det Nyman i sina texter går in på mera i detalj. Hon har själv varit djupt inne i denna del av den alternativterapeutiska världen och vet vad hon skriver om. Inte heller hon är helt och hållet avvisande eller kritisk till metoderna, som jag minns det.
En sak har jag förstått (via Anette Nyman inte minst, som jag haft möjlighet att prata med och få svar på mina frågor) är att åtskilligt av vad som idag bedrivs inom den mera kraftfulla, konfrontativa alternativterapin har sina rötter i de tekniker för personlig utveckling som kommit från, eller åtminstone uppstod i närheten av, gurun Bhagwan Shree Rajneesh (1931-1990). Han som senare tog namnet Osho Rajneesh. Artisten Ted Gärdestad gjorde gruppen känd bland fler svenskar än vad som normalt skulle ha brytt sig. Ungefär som Tom Cruise med Scientologerna och Madonna med kabbala.
Ledaren har dött, hans rörelse mer eller mindre upplösts, men det finns ett arv som förvaltas och lever vidare i högre grad än vad man kanske tror.
(Ett nav för denna fortlevnad, har jag förstått, som inte heller hymlar med sin grund, är centret Osho Risk på Jylland, Danmark. Bildat 1986.)
I tidskriften Sökaren rapporterades om “Bahgwanrörelsen” när jag var i tonåren. Sökarens chefredaktör, Sven Magnusson, skrev tidigt: “Det oranga folket” (nr 10, 1982)
De bär kläder i olika nyanser av rött. De är disciplar till Bhagwan Shree Rajneesh och har hans fotografi i en medaljong hängande i en träkedja runt halsen – det kallas en mala. Så går de alltid klädda, även i sin borgerliga sysselsättning.
De ser sig själva som framtidsfolket, de medvetna, upplysta, fria, de som lever ett riktigt liv efter intuitionen och hjärtat. Omkring en halv miljon säger de sig vara i världen, Bhagwans neosannyasins – och 250 i Sverige. Deras antal ökar snabbt.
Nu har de invigt ett center på Surbrunnsgatan i Stockholm. Lokalerna där det förut varit en verkstad, har de själva iordningställt, med viss hjälp av hantverkare. Där äger meditation och terapi rum.
Åtminstone ett par nummer av tidskriften hade honom rentav på omslaget
I nr 1/1985 fanns en kritisk artikel: “Ett utopiskt samhälle med en tigande mästare”, av Göte Rudvall. I nr 5/1989 kom en text som tog gurun i försvar. Den senare var en replik på en artikel i två delar som varit införd nr 10, 1988 och nr 1, 1989. Skriven av en professor i religionsvetenskap, Ronald Clark: “Den narcissistiske gurun”. Repliken ska ha varit författad av Osho Rajneesh själv och kretsen kring honom: “Försvar för Rajneesh”.
Jag har ingen koll på Osho Rajneesh, har bara bläddrat i en bok någon gång (“Sufi stories” tror jag den hette, med en anekdot jag minns och faktiskt brukar tänka på då och då). Själv tror jag nog att han i grunden var en insiktsfull och klok person. Som dock sannolikt deformerades över tid liksom så många i den positionen. Ett citat ur början av repliken kan vara värt att meditera över. Åtminstone för att förstå bakgrunden till de tekniker för personlig utveckling han ordinerade och som lever kvar ännu idag
Det allra viktigaste, som man måste förstå, är att personligheten inte kan ha någon störning. Personlighet ÄR en störning. Personlighet är en sjukdom. Detta har man förstått i tusentals år i öst. Grundorsaken till människans elände, hennes lidande, hennes kval är hennes s k personlighet. […]
Roten till ordet ”personlighet” är mycket betydelsefull. Den kommer frản grekiskans “persona”, som betyder “mask” – den mask som bars av skådespelare inom den grekiska teatern. Den var ett falskt ansikte, någonting som lånats för att dölja den sanna naturen, och detta är vad din personlighet är ett falskt ansikte, en mask, ett skal som tvingats pả dig av dina föräldrar, dina lärare, dina präster, av de hävdvunna intressena i samhället.
Den som är intresserad kan numera hitta alla nummer av Sökaren online! Inscannade och bevarade för eftervärlden hos Archives of the Unexplained (AFU) i Norrköping. Faktiskt en oskattbar prestation och resurs för dem med ett intresse för nyandlighetens framväxt, centralfigurer och faser i Sverige genom flera decennier.
Läser en gammal text i DN (29 mars 2018) av Nicholas Wennö, bl a om en Netflix-dokumentär: “Wild, wild country” han sett. Den handlar om när Osho Rajneesh och hans trognaste anhängare ska grunda ett idealsamhälle i Oregon, USA.
Allt böriar med den indiska guruns dröm om att bygga en utopisk stad på ett stort ödsligt ranchområde i Oregon. Det dröjer inte länge förrän de lika idealistiska som effektiva nybyggarna skapar dålig stämning i angränsande cowbovhålan Antelope, en sömnig plats med 40 konservativa invånare.
Den brutala kulturkrocken och den ömsesidiga intoleransen ledde till ett fullskaligt krig som spårar ur fullständigt. I ett klipp från 80-talet berättar en av Oregons tjänstemän att någon i framtiden kommer att berätta denna historia – “Och jag garanterar att alla kommer att säga att det är fiktion”
Har man hört det förut? Sekters och kultledares psykologi och utvecklingsprognos är sannolikt case closed för länge sedan.