För det hände sig på den tiden att om Jesustrenden ska bidra till något vad gäller bevakningen av historieforskningen, låt det bli detta: Att inte slentrianmässigt avfärda Jesu liv som legender och fabrikationer.
Vi har trots allt vad som allt större del av forskarvärlden betraktar som ögonvittnesskildringar om födelsedagsbarnet som vi nu firar.
Så sent som härom dagen fick jag frågan om jag trodde att Jesus funnits? Jodå, svarade jag. Det tror jag. I de kretsar jag rört mig har Jesus varit rentav en key figure. Det är nog som prästen och nätverkaren Harry Månsus uttryckt det
Varje seriös New Age-rörelse har en kristologi; ibland talar de mer om Kristus än vad vi gör i kyrkan” (Månsus, 1997).
Fastän knappt någon av oss läst bibeln eller varit särskilt kyrksamma. Ännu mindre har man förstås varit bekanta med den av allt att döma livaktiga forskningen om Jesus, i allmänhet och en viss Flavius Josefus i synnerhet.
Citatet i början är slutklämmen i en intressant och akademiskt förankrad artikel i webbtidningen Kvartal (23 december) där det aktuella forskningsläget presenteras och denne Josefus står i centrum.
Men evangelierna är väl ändå till stora delar ”trosdokument”, som tidigare ärkebiskop KG Hammar uttryckte det? […]
En central del av svaret på denna fråga har länge varit den judiske historikern Flavius Josefus, vars Judiska fornminnen från omkring år 93 innehåller det berömda stycket Testimonium Flavianum (TF), som redogör för Jesu liv, från hans tid som mirakelgörare och lärare till hans död på korset. Det gör Josefus till den äldsta icke-kristna källan om Jesus.
En bok av forskaren Thomas C Schmidt lyfts fram. Han ska metodiskt ha gått igenom Flavius Josefus relationer med ledarskiktet, bl a Kajafas och andra. “Josefus har så starka anknytningspunkter till Jesus att han endast är ett steg bort från honom”, hävdar Schmidt.
Josefus, som i sina andra skrifter visar att han tillhörde det religiösa och militära toppskiktet i Jerusalem, [och] troligen hade direkt tillgång till de personer som deltog i rättsprocessen mot Jesus vilket ledde fram till hans avrättning.
Länge har man dock tänkt att den text av Josefus man haft tillgång till varit blott en avskrift av någon övernitisk anhängare till Jesus. Dvs att man behövt ta det som står där med en nypa salt. Här ger tydligen boken av Schmidt argument för att texten mycket väl kan vara den ursprungliga.
Jag tar med ett långt stycke ur artikeln i Kvartal mest för att ge en glimt av hur Schmidt gått till väga
Genom stilometrisk analys (undersökning av andelen av olika ord och språkmönster) menar Schmidt att TF matchar Josefus stil mycket väl. Det finns både språkliga paralleller till andra delar av Josefus verk och ord som upprepas.
Bland annat pekar Schmidt på att grekiskans flertydiga paradoxa (översatt till Jesu ”förunderliga gärningar” i TF) också används om Faraos trollkarlar där Josefus ger en negativ beskrivning. Samma flertydighet gäller ordet phainō i TF, som har översatts till att Jesus ”visade sig” levande efter sin död på korset. Men det kan också översättas till att han ”verkade/tycktes vara” levande igen för lärjungarna efter sin död.
Och angående frågan “Har Jesus funnits?” tar jag med några mustiga citat
Knappast någon historiker idag avfärdar Jesus som historisk person. […]
[S]om historikern Dick Harrison uttryckt det: ”Ser man på Jesusforskare så utgör ju gruppen som tror att han inte funnits maximalt någon promille.”
Med andra ord, den som hävdar att Jesus inte existerat kan liknas vid en konspirationsteoretiker.
Ps. Angående “Jesustrenden” som omtalas i början…
Ds.
Schmidt, T. C. (2025). Josephus and Jesus: New evidence for the one called Christ. Oxford University Press.