En radiointervju med Maria Strömme om hennes forskning inom nanoteknik, hennes teori om att medvetandet existerar bortom tid och rum samt hennes syn på hur man kan optimera tiden och leva ett meningsfullt liv.
A radio interview with Maria Strömme explores her research in nanotechnology, her theory about consciousness existing beyond time and space, and her perspective on optimizing time and living a fulfilling life.
För ett par veckor sedan postade jag ett inlägg om professor Maria Strömmes forskning och senaste publikation här i bloggen. I vissa läger, t ex hos personer som bekänner sig till en holistisk eller esoterisk andlighet, har hennes hypotes/modell väckt förtjusning. Detta då denna verkar kunna verifiera föreställningar som är fundamentala för mycket av sådan samtida andlighet.
Andra har haft invändningar. Vissa kollegor av facket har tydligen kallat hennes artikel för “snömos”. Samtidigt som Strömme faktiskt fått den publicerad i ett par ansedda fysiktidskrifter vilka gissningsvis ställer rigorösa krav på sådant de ska släppa igenom.
Härom dagen var hon gäst i Söndagsintervjun i P1 (Sveriges Radio) där hon samtalade under trekvart med programledaren Martin Wicklin.
Laddade ned som en MP3-fil och har lyssnat. Intervjun väcker många tankar. Efteråt letade jag på nätet om programmet möjligen fanns transkriberat någonstans. Ingen träff. Vad göra? Hittade en app för mobilen (som jag inte minns vad den hette och redan hunnit avinstallera) och den gjorde jobbet i ett vips! Tog bara ett par minuter.
Så jag vill dela resultatet. Jag tar inget ansvar för att det blivit helt korrekt. (Men det ser bra ut.)
Det är långt. Jag har klippt bort en del ja ja, eh, hm, etc. Men inte så att sammanhanget försvunnit. Har försökt att fetmarkera det Wicklin säger, men säkert någon gång missat vem som säger vad. Men detta är intervjun i sin helhet (minus hummanden och några trevande repliker, småord precis i början).
När jag lyssnade kände jag att det fanns sådant jag ville kommentera. Sådant jag fastnade för. Inte synpunkter på hennes kvantfysiska, etc, argumentation förstås.
(Skärmdump från Strömmes artikel)
Sådant begriper jag mig inte på. Men kanske utifrån ett esoteriskt-nyandligt eller rentav psyko-spirituellt perspektiv?
Nu i efterhand vet jag dock inte vad detta skulle vara.
Ska jag vara helt ärlig är det som tydligast dröjt kvar efter programmet hennes idoghet. Som både kommer till uttryck under samtalet och i det hon berättar om sitt liv och sin vardag. Det filosofiska hamnar i bakgrunden för mig.
Det är något med kontrasten också? Hur hon tycks jaga kring, absolut inte vill förspilla tid, är supereffektiv, minimerar och maximerar för att få så mycket som möjligt gjort. Detta i kombination med att hon gör allt vad hon kan för att undvika åldrande och död.
Detta samtidigt som hon beskriver en fascination, en övertygelse – numera näst intill ett vetande, säger hon – om evigheten och vår fortlevnad. I intervjun känns det som att denna paradox upptar även Martin Wicklins tankar. Och som det står i presentationen av programmet:
Hon är professorn som tror sig kunna visa att livet fortsätter efter döden. Är det därför hon har så bråttom på jorden?
Dock råder det inget tvivel om att Maria Strömme har en väldig kapacitet och kraft att rikta mot det område som hon för stunden vill fördjupa sin förståelse av. I detta fall de saktmodiga buddhistiska munkarnas, de religiösa mystikernas, m fl, insikter och livshållning.
Men en konkret spirito-filosofisk tanke har jag faktiskt. Inom mycket av så kallad “nyandlighet” är föreställningen om reinkarnation fundamental. Evigheten är trots allt sekventiell. Man kommer att komma tillbaka. Gång på gång. Inte sällan har man slagit följe med familj och vänner över ett mycket längre tidsspann än vad som ryms i en enstaka inkarnation, osv. Att det är så tillvaron är strukturerad.
Jag undrar om också detta ingår i Strömmes hypotes/modell? Eller om vårt fysiska liv är mera av once in a lifetime så att säga? För att sedan uppgå i ett mera odifferentierat, stort “Världsmedvetande”. Mera buddhistiskt liksom? Som jag tänker då borde kunna krocka och skava med en mera individualistisk, västerländskt betoning av prestation och progress.
De här spekulationerna har inget att göra med vad som är sant eller inte. Om det ena är mera korrekt än det andra. Jag har ingen aning.
Att Maria Strömme upplever att det finns en deadline att förhålla sig till trots allt?
Vad är det du har där liksom?
Jag tänker liksom inte sitta och läsa så här, men om vi ska gå in på några detaljer, jag tycker det är lite roligt att säga vad de olika religionerna säger. Och vad de här jättekända vetenskapsmän nämner sig, för att det är så många som inte vet om det.
Men du har skrivit ett manus kan man säga?
Inte ett manus för att sitta och prata efter, bara liksom för att jag bara tänkte att kasta ner blicken, ska vi säga vad var det han sa, vad var det han sa, vad så.
Ja.
Varje gång gör jag det.
Okej.
Och då brukar de som gör research vara skitglada.
Ja, vad får de färdigt?
Så att jag har gjort det och jag har varit med på Skavlan två gånger, jag har gjort det båda gångerna då också.
Är det sant?
Ja. Så att Ja, nej men det
Ska vi börja?
Ja.
En berättarröst ger en introduktion till programmet och presenterar dagens gäst:
Maria Strömme forskar på det allra minsta om material som kan förändra världen vi lever i. Hon blev professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet redan som 34-åring, och på de 20 år som gått sedan dess har mycket hänt.
Och ännu mer är på gång. Bakom årets Nobelpris i kemi finns Maria Strömme med i både Kungliga Vetenskapsakademien och som flitigt anlitad expert i TV-sändningarna.
Nu har Maria Strömme tagit ett stort språng från det minsta till det största. Hon har publicerat en vetenskaplig artikel med en teori om att medvetandet existerar som ett fält bortanför tid och rum. Hon kopplar samman religiösa tankar med vetenskap med sikte på nästa paradigmskifte och evigt liv.
Vi kommer dit, men vi börjar i våra medvetanden här och nu i denna tid.
Välkommen till Söndagsintervjun i P1 Maria Strömme.
Tusen tack.
Och den första frågan i det där manuset som du skickade är: Hur hinner du med allt? Varför ville du att jag skulle ställa den frågan först?
Vad vad säger det om dig så att säga?
Nej men många undrar ju hur jag hur kan jag fokusera på olika delar i vetenskapen och vara engagerad i de sammanhang som jag är i. Jag sitter i många olika styrelser, har startat bolag och så.
Och det här med tid är ju Jag har insett att vi människor upplever tid på olika sätt och jag får den frågan jätteofta: Hur hinner du med allt?
Och det har ju fått mig och reflektera och jag inser att jag alltid omedvetet försöker optimera tiden. Jag hatar och känna att jag slösar bort tid. Det betyder inte att jag inte vilar eller tar det lugnt, men om jag går en promenad så kan jag lyssna på en vetenskaplig artikel som jag får uppläst för mig. Jag jag det ger mig tillfredsställelse av att känna att jag utnyttjar tiden.
Det är intressant det där att du man hör på dig nästan att du pratar snabbt, du lite det bubblar där inne.
Ja, det är möjligt, det tänker jag inte på själv. Ja.
Var varför är det så viktigt och vara effektiv med tiden? Ja, det som sagt det är ju ingenting som jag tänker att jag ska vara, det är någonting som jag observerar att jag är. Det finns ingen intention, det är bara en observation att jag är det. Jag jag klarar inte av att inte optimera tiden.
Det är kanske något fel i hjärnan.
Ja, förlåt.
Har det alltid varit så?
Alltid, så länge jag kan minnas.
Det låter lite stressigt samtidigt.
Nej, jag tror att det är ett personlighetsdrag. Jag jag blir mycket mycket mer stressad om jag upplever att jag kastar bort tid. Att jag är i en situation till exempel att jag ska köra och köpa något så finns det inte där, då har jag slösat tid för jag vilade inte när jag körde dit. Och det stressar mig, att känna att jag optimerar tiden gör mig faktiskt lugn.
Men det är så att säga hela tiden en bil resa till affären som misslyckas det är slöseri med tiden.
Ja.
Kan inte hänt någonting annat under den tiden.
Ja, men absolut.
Jag kan ha lyssnat på en trevlig podd eller tagit det lugnt och då är det inte slöseri med tiden. Så att det handlar ju om hur jag uppfattar situationen, inte hur det ser ut utifrån. Jag gillar verkligen inte och känna att jag slösar tid.
Men om jag upplever en bilresa som är misslyckad som vila, då upplever jag ju inte att det är slöseri med tid.
Nej, just det. Men det måste vara någonting som eh du får ut av den där tiden, annars är det ett slöseri med
Ja, så känner jag.
Vår tid här är så kort och begränsad och jag älskar mitt liv. Jag är nog väldigt passionerad tror jag, så att jag jag vill liksom känna alltså positiva känslor hela tiden, vem vill inte det. Och så är det såklart så är jag som alla andra och gör förstås inte det.
Men är det inte bra för en människa och känna lite negativa känslor och sorg och
Jo, men det det gör jag ju förstås minst lika mycket som alla andra, men jag gillar det inte. Och jag tror att jag vet inte vad det är som driver mig till att till och ja.
Gud det här blir inte bra det här. Vad säger du, blir bra? Nej, det här blir jättekonstigt.
Ja, ja, det tycker jag. Ja, men varför ska vi prata om det här? Tycker du det? Vad är det som är konstigt?
Om om tiden?
Ja, det blir ju så konstigt, en konstig ingång. Ja.
Vad är det som är konstigt tycker du? Är det inte intressant?
Ja, jag vet inte.
Ja, nej men Jag tycker det är intressant att höra hur du maximerar tid hela tiden.
Ja. Ja. Ja.
Eh, men du befinner dig i ett tillstånd som eh jag tycker är spännande nu där du eh du är ju forskare, professor i nanoteknik, men har börjat röra dig liksom lite bort från det empiriska.
Du pratade ju med min producent här för några månader sedan när vi skulle bestämma att vi skulle göra den här intervjun. Och då sa du att du har gått från att vara en strikt materialfysiker till att låta dig tänka lite större tankar och att ha blivit citat superflummig.
Ja, alltså superflummig det är väl det min man säger ungefär: “Har du blivit flummig Maria?”
Nej, men jag jag har ju borrat mig ner i materialens små beståndsdelar under hela min vetenskapliga karriär. Och det jag nu har gjort parallellt under de senaste tre åren, det är att försöka förstå hur det här livet vi lever, vad är det alltså de stora frågorna, vilket har fått mig att fokusera på medvetenhet och vilket har fått mig att läsa tusentals sidor av både filosofi, kvantfysik, psykologi och vetenskapshistoria.
Och under hela det här grävandet som jag känner har varit, det har varit ickeviljestyrd. Jag har känt mig liksom som ett måste att jag måste göra det. Så har jag så har en insikt sakta men säkert vuxit fram att jag känner att jag ser hur saker hänger ihop och då har jag ja, igen inte kunnat låta bli att försöka skapa en modell, en modell som är baserad på fysik och matematik som kan förklara allt och och det har nyligen publicerats och jag har fått helt enormt mycket respons, mycket mer än vad jag kunde tänka mig.
Du du sa att du känner att du ser hur allting hänger ihop.
Ja, det låter ju jättepretentiöst, men det är faktiskt så.
Den här och den här insikten har ju inte kommit under någon månad eller något halvår, men när jag har börjat titta på vad ska jag säga olika religioner har sagt i olika tider, de absolut största fysikerna som har format grunden för hela den moderna fysiken plus all vetenskapshistoria så så har jag fått en otrolig aha upplevelse att alla säger faktiskt samma.
Varför är inte det mer känt? Varför är det ingen som kan ta det vidare? För att eh jag inser att om vi människor faktiskt skulle kunna förstå det här med medvetande bättre, så skulle det utan tvekan bli det nästa stora paradigmskiftet för oss människor.
Vad är det de säger som eh kan kan man säga det lite kort utan att göra hela Ja, ja, man om du tittar på alla religioner, det vet vi, då säger alla religioner skrattretande nog säger exakt samma sak. Man säger att det finns bara ett medvetande, vi alla hänger ihop.
Kristendomen säger att människan är skapad till Guds avbild. Hinduismen säger att atman är Brahman alltså det egna självet och det är samma som världs eh själen. Buddhismen säger att man är inte separata och Islam säger att enskilda jaget det är bara som vågor på havet, man är inte skilda. Jag tycker det är ganska intressant för det är rätt upplysta människor som har skrivit dessa vad ska jag säga religiösa skrifter under olika tider.
De har haft någon insikt, de har använt olika bildspråk.
Jag har aldrig tänkt på religion på det viset. Och sen nu när jag har börjat gräva ordentligt i vetenskapshistorien i mitt eget fält inom fysiken så tittar jag på dem de absolut mest berömda fysikerna som grundade liksom kvantmekaniken, det är Einstein, det är Schrödinger, det är Heisenberg och det är Plank.
De alla säger samma sak.
Schrödinger han säger att det bara finns ett medvetande. Einstein säger att det är en optisk illusion att medvetanden är separata och så vidare. Så har jag bara tänkt okej nu har alla insett det, varför klarar man inte av liksom att förena detta och gå vidare?
För fatta vilken implikation det skulle ha för människor om vi kunde bevisa det och förstå det mer som vi förstår andra saker i fysiken. Vad skulle det innebära då?
Ja, men om alla människor förstår att vi hänger ihop i ett medvetande, då skulle ju liksom krig och tävlingar och eh massa grejer vara helt idiotiska förstås. Och så tror jag också att det skulle ge den enskilda människan ganska mycket lugn och tröst för att gräver man mycket mer i ett medvetande som alltid finns utanför tid och rum, så så börjar man plötsligt inse att medvetande nog högst sannolikt inte upphör efter döden. Det som vi upplever som individuella medvetande och det det här förstår jag låter jätteflummigt för den som inte har grävt i det. Om någon hade sagt det här till mig för fem år sedan så skulle jag bara skakat på huvudet.
Men det skulle ge en helt annan förståelse av det liv vi lever just nu. Jag menar just nu vi springer runt på en sten som far runt i universum och eh fattar ingenting.
Men det låter som att du har tagit klivet från liksom det strikt vetenskapliga ut i en filosofisk diskussion mer.
Ja, det det är det det det var det var min ambition att jag inte skulle göra. För att inom filosofin har man diskuterat det här med medvetande i många massvis med år. Så att min ambition var att: Låt oss ta det till fysiken och inte filosofin.
Så det jag har gjort nu, jag har skapat en modell med de verktyg som eh kvantmekaniken och matematiken ger oss och försöker förklara liksom eh hur hur skulle medvetande kunna hänga ihop med allt vi upplever? Och jag vill ville publicera det här i en tidskrift som inte var filosofi. Det skulle vara enkelt att få in det i en filosofi tidskrift. Nu lyckades jag få in det i en fysik tidskrift.
Men du var du nämnde det att du du du kände en oro förut för några månader sedan att du gav dig ut i det här superflummiga och tog språnget in i en det här är ju ett fält där du inte har varit verksam i tidigare. Eh, det är ju inte ditt forskningsfält så att säga.
Ja, nej absolut.
Men nu låter du ju väldigt väldigt övertygad.
Ja, jag jag jag är övertygad om att vi måste gräva vidare i det här och jag jag har fått Du har helt rätt innan det här blev accepterat så var jag lite orolig för att det är ju jag har ju själv varit väldigt skeptisk när jag har hört såna här saker, men nu när jag ser att det här kan vi titta på med de verktyg som jag tror på. Nu kan vi prata om vad jag tror på. Jag tror på fysik och matematik verktyg, för de har genom hela historien visat eh Men jag bara tänkte på den där för mig är det liksom viktigt att skilja vad som är liksom spekulationer utifrån saker man man du tittar på och vad som är belagt vetenskap. För när jag när jag har pratat med med professor i i teoretisk fysik, så säger ju de att det här som du säger det det är inte vetenskap. Det är liksom det är snömos var det en som sa. Vad tänker du om det att att att blanda ihop det vetenskapliga och det som ändå är väldigt mycket spekulationer? Eh, så här, det beror på hur man framställer det. Om de tycker att Einstein, Heisenberg, Schrödinger och Plank pratar snömos så får det ju stå för dem då.
De har alla fått Nobelpriset i fysik. Och de de de har när de har grävt i de minsta beståndsdelarna i fysiken sett detta. Så att folk får ju tänka och tycka vad de vill, men min poäng är att eh
Men jag har inte hört dem säga att det finns ett medvetande bortom tid och rum. Eller ett liv efter detta. Det har inte jag hört Einstein säga.
Eh, du kan läsa boken What is Life med Schrödinger som han skrev 1944 till exempel. Där beskriver han det väldigt eh i i mycket intressanta ordalag.
Kanske rekommenderar den boken.
Ja.
Men hur ser du på den där skillnaden mellan det som är det vetenskapligt belagda och det som är mer filosofisk spekulation? Eh Eller gillar du inte det ordet?
Jo, jo jo men jo filosofisk spekulation är ett bra ord och det finns ju framlagda nu flera modeller, teorier. Min är en det som jag har lagt fram är en modell. Det är alltså en hypotes. Har jag bevisat den? Nej.
Det finns flera hypoteser.
Om du har eh Nobelpristagaren Roger Penrose har tillsammans med en neurolog publicerat en hypotes som heter the orchestrated objective reduction theory där man har en mikrotubulus i hjärnan som är mottagare för medvetande.
Den teorin diskuteras jättemycket.
Och det är ju intressant för att vi börjar ju närma oss att vi skulle kunna testa om de har rätt eller inte har jag ju ingen aning om.
Men om du tittar på hur hur har fysiken utvecklats?
Jo, det har ju utvecklats med att man lägger fram hypoteser.
Ta till exempel Higgsfältet.
Ur en matematisk hypotes så får vi fram en partikel som vi aldrig har hittat.
Vi hittar den massvis med år efter och det ger Nobelpris.
Så att många hypoteser kommer visa sig vara felaktiga.
Det jag är intresserad av, det är att få mera duktiga teoretiska fysiker på banan här och hjälpa till och se om man kan hitta experiment som skulle kunna bevisa eller motbevisa eller förfina. För min poäng är att om vi skulle kunna få en förståelse för vi vi kan alla vara överens om att idag har vi människor som kollektiv ingen bra förståelse av det här som är så otroligt viktigt, nämligen medvetande. Skulle fler kunna jobba med att vi skulle kunna förstå det, så skulle det ha enorma implikationer för oss och särskilt nu när vi utvecklar AI.
Det det är ju ett ämne som väcker väldigt starka känslor. Hur kommer det sig tror du?
Alltså att många blir ju också upprörda när man det är ju just den här synen på vad som är vetenskap och vad som är mer då som jag pratade om tidigare filosofiska spekulationer och så. Så fort man rör sig i det där området så är det ju som att det det väcker väldigt starka känslor. Jo, och så har det ju alltid varit. Om du tittar i historien så så om någon påstod att jorden var rund, så blev de ju helt de var ju det var ju snömos, de var idioter för jorden kunde ju inte vara rund för att då skulle ju vattnet rinna ut i universum. Det var för att vi kände inte till gravitationen. Sen hoppar vi lite fram och så sitter folk och räknar på planet- och stjärnrörelser och det är så sjukt komplicerat så att det är nästan mystiskt för vi vet ju att jorden är i centrum och solen snurrar runt så att det är skitjobbigt. Tills vi får den heliocentriska världsbilden och allt det här mystiska blir jätteenkelt.
Och så kan du gå till slutet på 1800-talet så då då då tyckte ju alla att ja men nu nu är det bara små framsteg kvar. Det finns inte så mycket mer, vi kan vi kan liksom allting. Jaha, så kommer Einstein och de här fysikerna som jag berättade om och grundar kvantmekaniken och plötsligt så har vi transistorn, GPS, datorn, internet som fullständigt revolutionerar Är det är det ett sånt paradigmskifte du ser framför dig?
Ja just det. Ja, självklart, annars vore jag ju liksom ganska dum i huvudet om jag inte tror att det kommer ett Ska jag säga som vi har gjort alla år emot visst ja så att säga. Nej, men det Jag tänkte på det här som du Jag kan absolut inte veta vilket är det nästa paradigmskifte.
Kommer det att komma ett till paradigmskifte? Ja, självklart, det har det ju gjort så länge människan har funnits.
Jag och nu tror jag. Jag tror att detta kan driva nästa paradigmskifte. Jag hoppas det också och jag ser Att medvet Vad sammanfattar vi lite att medvetandet, det finns ett medvetande bortom tid och rum och före Big Bang och det är det medvetande vi alla kan koppla upp oss mot.
Nu nu nu använder både du och jag ord för att beskriva det här och vårt ordförråd är ganska fattigt, men något i den stilen.
Vad gör den tanken med dig? På att du tror att du tror det? Ehm Ja, nu var det här med att det finns ett liv efter detta, kollektivt medvetande bortanför tid och rum. Vad gör det med dig? Vad gör det med dig?
Ja, men det det det är en bra fråga och jag vill bara säga att vad jag tror tycker jag inte är så intressant. Jag har en otroligt stark känsla av att det är så och det handlar liksom inte om tro och Men vad är skillnaden på att ha en känsla för att att så och en tro? Nej, men när jag har allt som jag har läst om som vi idag upplever som är mystiskt men som är belagt pekar åt samma håll. Eh, men men vad det gör med mig? Jo, men det ger mig faktiskt ett lugn för jag har alltid som alla andra människor vill jag ju inte dö. Jag är ju rädd för döden. Jag tycker det är sjukt obehagligt.
Hela livet har jag tänkt att: “Ja, vi har på jorden en liten stund och sen ska jag vara död i tusen år, nej i en miljon år, nej i en miljard år.”
Nej, det är oändligt och då får man ju ont i magen och ont i huvudet när man tänker på det. Men när jag nu har använt matematiken för att titta på på det här och så ser jag att aha, det är ett tidsoberoende fält, då då tänker jag att jag har missförstått det tillstånd som jag nu ser eh eh är döden är ett tillstånd av icketid. Så det som jag hela tiden har tänkt på som oändlig tid, det är icketid.
Mm. Och det gör mig ganska lugn. Det kan låta konstigt och våra hjärnor har otroligt svårt att förstå icketid, men de flesta fysiker är ju överens om att innan Big Bang så var så var det tid.
Fanns inte tid.
Tiden tiden uppstod med Big Bang brukar ju de säga.
Men varför gör det så ont i magen och huvudet när du tänker på döden?
Eh, nej men jag älskar ju livet. Jag eh jag som jättemånga andra försöker förstå: Vad är meningen?
Varför är vi här? Eller vad är det här? Vad är allt det här som vi ser som livet? Det ger mig det är en ganska skön känsla att: “Hmm, jag kommer och få veta, det är inte det är inte som
Jag har trott. Ehm, filosoferna har ju pratat om det här illusion of separateness, som jag liksom inte har fattat.
Det är en illusion att vi är separata. Nu har jag börjat inse att det är väldigt mycket saker som jag inte har tänkt på som faktiskt bevisligen är en illusion. Eh, så att mitt sätt att se på livet har nog varit en illusion. Att det är en tid här och att det är en tid som fortsätter utan mig där jag är borta för alltid. Eh, nu har jag en väldigt stor övertygelse om att det inte är så. Den är inte religiös, den är vetenskaplig.
Vi ska komma tillbaka till underfrågorna och och livet och tankarna på vad som kommer efter, men Maria Strömme, du växer upp i Lofoten i Norge. Eh, det är fjäll och fjordar och en så fri utsikt över Atlanten att man kan se jordens krökning, har du sagt.
Hur var det att växa upp där? Ja, jag har bara växt upp på ett ställe, men nu när jag jämför med mina mina kompisar som växt upp inser jag att det var rätt speciellt. Jag det är väldigt mycket natur. Det är liksom en brutal natur med jättebranta svarta berg och det är orkaner och det är stora vågor på havet och jag packar ryggsäcken och sitter på fjälltoppar och pluggar, vilket jag tycker var helt normalt, men när jag berättade för andra så säger de wow.
Eh, så jag tror att den här närheten till väldigt liksom mycket dramatisk natur nog har påverkat mig.
Mm. Hur var det att sitta där på toppen och titta upp på stjärnhimlen?
Vad gjorde det, vad gjorde det med dig tror du?
Nej, men det skapade ett lugn runt omkring mig och ett fokus. Då sitter jag här och har denna fantastiska natur runt mig och kan eh fokusera på liksom och ta in kunskap, för jag har alltid varit otroligt kunskapstörstig och eh grymt nyfiken och det är jag inom många områden. Inte bara det här med medvetenhet eller eh materialteknologi inom andra områden också, så att ja.
Låter ju underbart att sitta på en fjälltopp och och studera. Eh, din din pappa var ju fysiker eh och lärare och alla syskonen har blivit naturvetare.
Det var som en naturvetenskapligt lag i familjen.
Ja, stackars mamma som har blivit pedagog.
Ja, men det var ju så att eh när när jag hade frågor när jag var liten om något komplicerat inom fysik så kunde pappa alltid förklara på ett enkelt sätt, så jag hade ju hela tiden möjlighet att ha mycket mer kunskap än mina jämnåriga tack vare pappa. Och det har väl ju mer du vet, ju mer inser du att du inte vet, så att då kan du söka bredare. Eh, så det är klart att det var en hel del sådana diskussioner kring matbordet hemma.
Man hör ju på dig, man lyssnar på dig att du har en tendens att gå all in i saker och bli väldigt engagerad, passionerad.
Har det alltid varit så eller vad kommer det därifrån?
Ja, det är lite jobbigt. Jag är jag har liksom inget mellanläge.
Det är 100 eller noll. Ehm, jag eh antingen är jag inte intresserad eller så är jag intresserad, så att jag är väl kanske inte så typisk vad gäller det, så att när jag när jag börjar gräva i något som intresserar mig, då då är jag all in och ja.
Det låter ju som kan vara väldigt användbart och positivt, men det låter ju också som någonting som skulle kunna vara en last ibland.
Ja, men det är självklart att det är det, för att men jag tror också att det är så för alla människor. Det som är våra styrkor är också våra svagheter.
Eh, jag är liksom så gammal nu att jag inser att jag kan inte göra någonting åt det. Det är inget jag väljer, det är bara. Det är bara så jag är, så att ja, jag får ta det. Ja.
När när blir det en last för dig?
Ja, men det blir väl en last om jag eh börjar gräva och ägna alldeles för mycket tid i någonting som stjäl tid från annat, till exempel. Jag har läst enormt mycket inom medicin och longevityforskning.
Det är ju ingenting som jag använder i min forskning på något sätt. Men men eh det är klart, gräver du jättemycket inom något så så tappar du ju tid för för annat. Så är det ju alltid.
Då är vi tillbaka i det där med tiden igen.
Ja, den är så otroligt värdefull och ska användas, den ska maximeras till den sista sekunden, nanosekunden. Ja. Ja. Ja. Ja.
Du är från Norge, man hör ju inte på dig att du är uppvuxen i Norge. Du pratar ju svenska liksom. Ehm, du flyttar ju till Sverige.
Ja.
Falun, eh träffar en svensk kille och sen till Uppsala som mer eller mindre har varit din bas sen dess.
Ja.
Eh, hur kommer det sig att det blir fysik som blir ditt ämne?
Men det har alltid varit givet sen jag var liten. Jag har aldrig funderat på vad jag ska plugga.
Men vilken typ av fysik, det var kanske varit mer liksom en fråga som jättemånga som har läst fysik och fokuserat på det.
Alltså börja mitt intresse med stjärnhimmel liksom.
Supernovor, planeter, stjärnor och allt det här.
Så att det jag jag ville välja en utbildning som var bred, matematik och fysik, för för matematik var jag lika intresserad av. Det blev teknisk fysik, den var perfekt.
Vad var det, var det att sitta där på toppfjälltoppen och se stjärnorna som gjorde dig intresserad eller var det något annat som drog dig till stjärnorna och planeterna?
Nej, men det det var nog allt, för jag insåg att om jag Alltså, den här längtan efter att förstå livet och förstå allting runt omkring mig. Eh, jag har insett att det är fysiken och matematiken som har svaret. Det är inte biologin eller andra eh ämnen. Så så som jag ser det, så är det fysiken som kan ge svaren, så att det har varit totalt alldeles självklart att det skulle bli det jag skulle studera.
Mm. Du blir ju professor i nanoteknik eh som 34-åring.
Ja.
Ehm, eh och i början av 2010-talet så eh blir du väldigt uppmärksammad av media. Du är med i Skavlan, eh du gör Sommar.
Det är ju en tid då det händer väldigt mycket kring nanotekniken. Det är liksom en en revolution som som pågår.
Hur var det att jobba med den, med det ämnet i den tiden?
Jo, men det var väldigt intensivt som du beskriver. Det var väldigt mycket eh vad ska jag säga, intresse från alla håll och kanter, från media, från eh olika företag.
Jag var på Davos i Davos och pratade samtidigt med Trump om nanoteknologin, så att man liksom
Innan han var president?
Nej, nej, han var president under första perioden.
Ja, det var galet där då. Eh, så att eh det det var en spännande tid eh för att det var så otroligt mycket som börjar, alltså nanoteknologin har ju liksom funnits innan jag blev professor i nanoteknologi, men det var väldigt mycket som tog sin början och började ta fart ordentligt då, så det
Skulle du kunna säga vad det är?
Vad nanoteknologi är? Ja, men nanoteknologi, det är inget rent ämne som fysik och kemi. Det är en verktygslåda där man lånar verktyg från alla discipliner för att kunna Ja. ge material de egenskaper man önskar att de ska ha och det här, de egenskaperna, de skapas på nanonivå, så man är nere på den här Ja, det är en miljarddels meter, alltså en miljarddels, nej en miljondels millimeter, det är en nanometer. Just det.
Och vilken nivå är man då på? Så där mellan 1 och 100 nanometer, det är där man liksom är inne och designar material. Man fäster molekyler, man skapar tunnlar, man skapar strukturer, för att ganska tidigt förstod man att det är just där som eh materialegenskaper bestäms.
Och vi har ju material i allting runt omkring oss. Hela vår kropp är gjord av material, kläder, datorer, allt.
Du har ju gjort många upptäckter som har blivit världsnyheter. Eh, är det 50 patent du har tagit fram?
Ja. Ja, 58 patent tror jag. Ja. Mm. Ja.
Hur är det du vilken av de där upptäckterna har varit den viktigaste tycker du?
Beror på hur man ser det.
Upsalite är ju den som säljer bäst internationellt, för den finns i massa produkter som säljs över hela världen, så det är ju jättekul. Och det är också kul.
Och det är upptäckten av av lite grann av en slump.
Ja, det det gjorde vi. Det var den historien har jag berättat väldigt många gånger. Eh, så att det det var otroligt spännande och det som är kul nu, dels säljs finns den i många kommersiella produkter, men nu är det också bas för kliniska prövningar för utveckling av till exempel cancerläkemedel och jag det är ju jag blir tillfredsställd om jag ser att något som vi har forskat med faktiskt kan do good, så att
Just det, och vad var vad vad vad var upsalite?
Upsalite är en eh mesoporös magnesiumkarbonat, alltså det är det är ett material som har porer som är eh cirka fem nanometer och det här materialet hade man aldrig hittat på jorden tidigare och forskare har det påstått under 100 år i publikationer att det inte gick att göra.
Vi hade läst på ganska dåligt. Vi lyckades inte heller göra det, men sen lång historia kort, av en slump så hade vi bara materialet färdigt och det blev helt crazy när vi publicerade det.
Jag tror jag gav 200 intervjuer de första två veckorna med BBC och New York Times och ja finns de påståenden.
Det var ja en en turbulent tid. Ja.
Just det.
Ni lät det stå, kan man säga, kort kan man sammanfatta eh beskriva det, så lät ni stå över helgen och så plötsligt så hade det
Ja, vi lät det, det var inte med vilje vi lät det stå. Han som startade syntesen, han blev sjuk, så han han var inte på jobbet på måndag morgon för att stoppa den, så han hade tänkt bara slänga bort syntesen, öppnar locket och ser att det har skett en färgändring och det har han aldrig sett tidigare, så han då torkar och analyserar materialet och kommer in i mitt rum och berättar att wow, vi har gjort det.
Slumpen en av de största bidragsgivarna till nya upptäckter.
Ja. Ja, och och ju mer man jobbar, ju mer slumptur har man väl för att halv citerar Ingemar Stenmark.
Just det, vad var det han sa att ju mer ju mer jag tränar desto mer tur har jag. Ja, desto mer tur har jag. Ja.
Eh, årets Nobelpris i kemi gick ju också till nano eh forskare. Vad var det, vad är det de har upptäckt?
Ja, det är ett rent nanopris. Det är ju metallorganiska ramverk. Det är ju jättefina ordnade nätverk som är massvis med nanotunnlar som du kan göra enormt mycket med.
Du kan rena rökgaser, rena vatten, fånga in eh dricksvatten från luft i ökenluft.
Eh, så att det är ett otroligt vackert nanopris. Just det.
Men en fråga som jag har tänkt på. Det när man lyssnar på er forskare som håller på med med med just den här tekniken så låter det så otroligt optimistiskt eh med vad det här kan göra, det här kan förändra världen och det kan förbättra människor och det kan det kommer att bli en revolution. Sen så när jag tittar på i verkligheten så det händer ju inte riktigt.
Jo, har det blivit en revolution. Ja, det har det. Ja. Eh, om du tittar om om du kollar liksom, ja men det var mycket fusk för var det 10, 15 år sedan när jag pratade. Tittar du på ja, hände det något då? Ja, men det gjorde det väl.
AI, AI har vi inte haft utan den enorma nanoutvecklingen. Mm. Varför kan vi nu ha AI-utvecklingen?
Jo, vi har transistorer med en gaplängd på 2 nanometer.
Det är helt avgörande.
Vi kan inte processa så mycket eh data som vi har i de här language learning modellerna utan nanoteknologi. Tycker vi att det var coolt?
Ja.
Ehm, Vi hade en pandemi här nyligen.
Ehm, eh det var vacciner som tog oss ur pandemin. Pfizer som Modernas eh mRNA-vacciner, det är ett det är ett rent nanoteknologiprojekt, totalt omöjligt utan de nanovesiklar som som leder eh som som tar eh mRNA till rätt till rätt ställe i kroppen.
Sen läste du säkert i nyheterna om massa nya cancerbehandlingar, särskilt immunterapi.
Vad är det?
Nanoteknologi.
Så så att Just det. Väldigt många ser inte att det som totalt ändrar världen för oss är nanoteknologi, men det är har totalt revolutionerat de senaste 10 åren för oss.
Vad vad ser du för stora upptäckter framför inom just nanoteknologin? Vad tror du, vad står vi på randen till för stora upptäckter där?
Ja, men det är alltid svårt att fråga fråga om alltså vad är det som kan hända. Och det jag säger nu, det är ju sådana saker som jag ser där forskning är på gång.
Låt oss säga, jag tror att vi kommer att få förlamade att gå inom en relativt nära framtid.
Varför säger jag det?
Jo, för att det pågår försök och man har tagit fram nanometer som man har börjat testa.
Ehm, jag tror att vi kommer att eh rå på många klimatbovar som nu är enormt stora. En av de största klimatbo- bovarna vi har nu, det är cementindustrin och vi vet att vi står inför ett ett en urbanisering som innebär att nu bor 50 % av världens befolkning i städer.
70 % ska bo i städer i 2050.
Hur mycket cement behövs det? Här börjar det komma ny nanoteknologi som gör att vi kan minska utsläppen från cement rätt så mycket. Eh, så jag tror att vi kan om vi bara liksom implementerar teknikerna så kan vi skapa ett hållbart samhälle och också hållbara människokroppar eh genom att eh hjälpa till med regenerativ medicin, så att jag jag jag ser revolutioner komma på många olika områden. Samtidigt vet jag att det är de stora revolutionerna kommer, det är det är där som vi forskare inte kan se det en så länge, så att det är därför det är så kul att vara med. Det är kul att bli förvånad och överraskad. Just det.
Och du vill vara med länge?
Jättelänge gärna.
Du Maria Strömme, du nämnde ju tidigare det här longevity eh och din rädsla för döden, eh din skräck ska jag inte ta för för för för döden. Vad gör du för att eh för det här longevity, för att leva så långt?
Ja, jag vågar knappt berätta allt jag gör för att jag jag är supernördig.
Det vet alla som känner mig.
Nej, men jag gör väldigt mycket. Jag kan bara säga några saker jag gör. Jag har under de senaste sex åren kört periodisk fasta, så jag äter bara sex timmar och fastar 18 timmar per dag eh per dygn.
Jag tränar väldigt mycket. Jag brukar underdriva antalet träningstimmar jag gör, men jag tränar varje dag ehm förutom när jag har feber och ont i halsen.
Just det, för då är det farligt att träna.
Ja. Ja, så eh och sen så gör jag väldigt mycket annat också som vi kanske inte ska ta upp i podden som handlar med olika tillskott och olika ja, interventioner. Jag jag är väldigt påläst i det här fältet och försöker så gott det går att implementera de saker som jag eh tycker mig se vetenskapligt bevisade. Och varför gör jag det? Men jag jag vill verkligen vara med så länge som möjligt.
Vilka alltså vad vad innebär det du nämnde interventioner?
Ja, men alltså det finns ju både eh kosttillskott och annat som man kan ta eh och jag tänker inte göra reklam för något här, så jag tänker inte berätta om om vad, men men jag är påläst och gör vad jag kan för att Ja. Ja.
Men om man tar bara det här longevity aspekten, hur ser en dag ut i Maria Strömmes liv?
Jag vaknar väldigt tidigt.
Yogar på morgonen, äter frukost, åker till jobbet, jobbar.
Eh, jag försöker få in min träning under lunchen och sen har möte direkt efter lunchen så så har jag bokat in möte medans jag själv äter.
Allt det här för att optimera tid.
Mm. Eh, jobbar klart, eh kommer hem, gör lite hemmagrejer, kanske handlar.
Eh, ofta går jag en promenad ja, tidigt på kvällen och då lyssnar jag på, det kan vara en bok, det kan vara en podd, det kan vara en vetenskaplig artikel som jag lägger in i en app eh för att få uppläst för mig. Eh, när jag kommer hem sätter jag mig ofta och jobbar lite till. Ehm, kör en liten kvällsyoga och så tittar jag på serie med min make i soffan. Så ser det ju såklart inte varje dag ut, för jag gör massa olika saker och har massa möten, men men en vanlig liksom måndag.
Så först den där ögonblicket när du tittar på en serie med din man som jag blir normal med. Eller?
Ja, det vet du vad, det det får för mig är ju jag normal, men utifrån sett kanske det låter så. Ja. Ja.
Vilken del av den där dagen är är du som lyckligast?
Ja, men jag är nog rätt lycklig redan från när jag vaknar. Alltså jag har en väldigt jag, mitt mitt grundtillstånd är glad.
För det ser man ju på dig. Det hör jag ju på dig.
Ja, men det ja, nej men det Så att jag kan inte plocka bort något. Jag skulle inte kunna plocka bort serien på kvällen heller.
Det det behövs. Eh, allt behövs.
Jag tycker jag har ett väldigt, vad ska jag säga, intressant liv. Jag får jobba med det jag vill. Och jag upplever jag jag sa ju att jag är otroligt tidsoptimerande, men jag upplever att jag skulle vilja ha tre fyra timmar till per dag.
Hur länge vill du leva då?
Eh, nej men jag kan inte säga någon någon siffra, men jag vill leva Jag vill leva väldigt länge, men framför allt vill jag vara frisk så länge som möjligt. Jag är inte så sugen på de här sista sjuka åren, så att eh att optimera healthspan är ju sjukt mycket viktigare än att optimera lifespan eh för mig.
Men hur skulle det vara eftersträvansvärt med ett evigt liv?
Eh, ja beror på vad du menar med evigt liv.
Jag jag tror inte att jag skulle vara sugen på att vara på jorden forever.
Eh, men om vi pratar om medvetande, att mitt medvetande på något vis är kopplat till något annat för alltid eller för ingenting tid, det är en helt annan fråga.
Ehm, Så att jag jag kan inte svara på den frågan. Jag jag vill inte leva här på jorden för alltid. Jag vill leva här länge. Jag vill gärna få uppleva barnbarn och barnbarns barn, sen sen kan det nog räcka. Sen är jag sen är jag nyfiken på att se vad som händer efter efter jag är borta härifrån.
Sen kan det räcka. Just det, för det tror du ändå att det är någonting som händer där på andra sidan? Ja, jag baserar ju det på framför allt av många sådana nära döden berättelser. Det är ganska intressant det som kommer fram i dem, tycker jag.
Vad vad vad är, finns det en tröst i det där med medvetandet? Är det en, finns det någonting trösterikt i det?
Ja, men det gör det ju för att det som jag tror att alla människor inte vill känna och det är en meningslöshet. Om man känner att man är här på jorden och så är man borta för alltid, då skapar det de här tankarna, men vad 17 är meningen med det här?
För att de flesta människor känner sig ju själva betydelsefulla, i alla fall för sig själva.
Om det nu är så att vi är kopplade till ett större medvetande och det här som jag tänker som mig bara är en del, det ger ju tröst, för att det visar på att ja men det finns något mer, det finns något större.
Eh, och och man kan ju prata med alltså prata med sådana munkar som har suttit och mediterat i timmar och timmar och år.
De säger sig ju ha upplevt det här förhöjda, upphöjda medvetenhetstillståndet där de känner sig ett med alla. Eh, så att och och de beskriver det som ett underbart och skönt tillstånd.
Då likadant i nära döden upplevelser.
Folk säger ju att det är liksom helt fantastiskt. De ser saker i olika tider och ja, så att eh såklart ger det en tröst om man tänker att det här som jag ser som mitt liv, jag ser nog inte hela bilden, för jag är så nere lokalt i mig själv och min hjärna är så otroligt begränsad.
Min hjärna filtrerar nog bort rätt mycket.
Och jag tycker att det
rimligt.
För våra ögon filtrerar bort ganska mycket, eller hur?
Vi kan bara se vissa våglängder.
Samma sak med med med våra öron.
Är det så att våra hjärnor också filtrerar bort rätt så mycket? Ja, det finns ganska mycket forskning och vad ska jag säga, inom medicin som indikerar det. Vi har ju liksom folk som har fått dramatiska huvudskador och plötsligt får någonting som kallas för det acquired savant syndrome. Plötsligt så kan en snickare som är 30 år spela Mozart, kan språk som han inte har lärt sig.
Det här finns ju dokumenterat i medicin i medicinlitteraturen.
Och låter mystiskt.
Nu är vi igen inne på det här mystiska.
Ja, men eh ingenting är mystiskt.
Hur skulle man kunna förklara det?
Är det så att någon skada i hjärnan har tagit bort de filter som vi alla andra har?
I don’t know, men eh skulle kunna vara så.
Men igen, inte bevisat. Men men din övertygelse är väldigt stark.
Ja, det är den. Ja.
Du var lite orolig för att du skulle ge dig ut på den här resan. ut på den här superflummiga resan.
Hur hur är det på andra sidan då?
Nej, men ja, det var jag, för att jag var det nog mest innan min artikel blev accepterad, tror jag, för att det kändes ju som sagt, jag har ingen vetenskaplig bakgrund i det här. Jag älskade kvantmekaniken när jag var student och pluggade i USA och hade en superduktig professor och älskade att diskutera de här. Men sen har ju jag varit i det här väldigt materialistiska fältet som jag kände mig otroligt trygg i. Jag går nu över i någonting som jag inte känner mig så trygg i rent alltså jag har inte den vetenskapliga basen. Så det det skapade någon liten oro och rädsla, men men det har jag inte nu, för att det jag har lagt fram är en hypotes och jag har använt rigorösa verktyg. Det det som står där är en modell, den funkar, jag har visat på vad man kan testa. Jag har eh berättat om vad som redan är testat med referenser, så att jag har liksom gjort det på ett fysiksätt. Eh och så jag nej, jag känner inte en oro. Jag känner nog snarare en otålighet just nu.
Eh att: “Hej, hjälp mig, försök försök med hardcore vetenskap och visa eller förfina eller ändra eller motbevisa.
Låt oss komma framåt, för jag eh det de flesta är överens om nu, det är att vi behöver förstå medvetenhet för av många olika skäl behöver vi förstå medvetenhet. Eh vi behöver det mycket mer desperat nu än vad vi har gjort tidigare på grund av AI-utvecklingen. För vi utvecklar nu AI som kan ja, inte kan tänka, men nästan kan ta över människans beslutsförmåga.
Och vi förstår inte det mänskliga medvetande.
Är är är medvetandet ett fält?
Kan AI tappa in till det fältet?
Vi har ju ingen aning.
Och nu blev det väldigt.
Ja, nej nej, nej, men vi i och med att vi inte förstår medvetandets grund, så blir det otroligt svårt att eh förstå hur AI påverkar människans framtid.
Mm. Ehm.
Det är verkligen någon av de största frågorna man kan ställa sig. Ja, ja ja, och och och och det gör att det är just alltså folk har ju varit intresserade av medvetande i alla tider, men just nu med den teknologiska utvecklingen vi har, så är det ehm av enormt stor betydelse att vi kommer framåt.
Maria Strömme, du är väldigt ehm vårdsam i din tid.
Nu har vi suttit här länge. Känner du att det har varit väl förvaltad tid?
Jättebra. Jag tycker det är en väldigt intressant diskussion det här. Eh så väldigt väl utnyttjad tid, absolut.
Ja, det hade ju känts jobbigt annars med tanke på hur hur viktig den är för dig att slösa bort.
Du tänker mig bara att jag hade suttit här och druckit kaffe och det hade varit trevligt det också.
Mm. Mm. Maria Strömme, ska vi säga så?
Det låter jättebra.
Ja, stort tack för att du var med i Söndagsintervjun i P1.
Du har lyssnat på Söndagsintervjun där Martin Wicklin mötte Maria Strömme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet.