‘Se till att du träffar hjärtat’, skrek han. ‘Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt där inne så länge och gjort så ont.’ Jag såg in i hans ögon. Och i hans ögon såg jag något underligt. Jag såg att riddar Kato längtade att bli av med sitt hjärta av sten. Kanske var det så att ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv.
När jag håller det i handen är det överraskande tungt. Ett hjärta av sten. En mig närstående sakletare har varit på muséum och fått med sig det från giftshoppen.
Mina tankar börjar vandra.
Kommer att tänka på en strof jag hört en gång. Ur en låt med Lars Winnerbäck. Har aldrig aktivt lyssnat på honom och det där är nog faktiskt det enda jag snappat upp från hela hans produktion. En person som liknas vid “Riddar Kato” och har ett hjärta som är beskaffat som dennes.
“Balladen om konsekvenser” (Från skivan Rusningstrafik, 1997).
Kollar upp och det visar sig att denne riddare förekommer i “Mio min Mio” (1954), av Astrid Lindgren. Det kunde man kanske ha gissat. Boken har jag dock varken läst eller fått läst för mig som barn.
Efter att ha fått koll på detta lyssnar jag så på låten av Winnerbäck i sin helhet. Här avsnittet om Kato (varsamt formaterat):
I en fåtölj på TV3 sitter en självgod conferencié och indoktrinerar våran smak. Med ett hjärta av sten och en järnklo ger han sken av att va en herre som kan ta sig där bak.
Han vill så gärna styra vårt beteende med sin höga position och höga anseende. Han vill döda våra kval med fräna ord och skitmoral.
Ja riddar Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet. Tills vi bor i varsitt tvättmedelspaket.
Språkglädje och socialt patos. Lyssna, om du inte redan gjort det. Winnerbäck gör det fantastiskt bra. Och det visar sig att sången helt och hållet bygger på figurer ur Astrid Lindgrens värld.
För några år sedan besökte jag förresten Junibacken på Djurgården i Stockholm. Utan större förväntningar satte jag mig på sagotåget som finns där. En resa in i mörkret där vi passerade vackert gestaltade miniatyrvärldar ur Lindgrens böcker. Inget gjorde dock så starkt intryck som passagen genom de två rättså besläktade berättelserna “Bröderna Lejonhjärta” – och “Mio min Mio”.
Vad kan man då rimligen ha att tillägga om Astrid Lindgren som inte redan är sagt och skrivet? I mitt fall skulle det dessutom mest bli ett hopkok från Google.
Jag börjar från ett annat håll.
Vartän jag kom upptäckte jag att poeterna varit där före mig.
(Wo immer ich hinging, entdeckte ich, dass ein Dichter schon vor mir da gewesen war.)
Citatet tillskrivs Sigmund Freud. Ingen har dock lyckats hitta källan. Sannolikt är det en parafras eller kondensering av sådant som Freud uttryckt och skrivit. Att han skulle ha kunnat formulera det där.
Sigmund Freuds respekt för vad poeter varit mäktiga att psykologiskt förstå och gestalta i gångna tider är omvittnad. De antika myterna t ex. Freud återkom många gånger till tanken att diktare och poeter intuitivt kunnat förstå exempelvis “Det omedvetna” långt före honom. Innan han själv byggde en hel psykologi och en behandlingsform utifrån det. (Psykoanalys får sig förresten också en känga i Winnerbäcks text.)
Jag tänker på Astrid Lindgrens resonemang om riddar Kato (citatet i början). Han var destruktiv och ställde förmodligen till med mycket jävelskap i berättelsen. Ond. Ändå kommer Lindgren till slutsatsen att sannolikt “ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv”.
Bara ett exempel av många på vilken fin känsla för psykologi i allmänhet och uppväxtens betydelse hon hade, Astrid Lindgren!
Villains are not born that way, they are made.
Ännu ett citat utan säkerställd källa som cirkulerar. Det tillskrivs ibland skådespelaren Heath Ledger i rollen som Jokern (The Dark Knight, 2008), men är förmodligen ett kondensat av allmänmänsklig klokhet. Den så kallade “folkpsykologin”, dvs.
Ett filmcitat från Batman-universat som dock lär vara korrekt och uttrycker något av detsamma är när Harvey Dent i samma film säger
You either die a hero, or you live long enough to see yourself become the villain.
Vet inte om ifall något om Katos bakgrund ryms i berättelsen av Astrid Lindgren? (Winnerbäck föreslår att hans mor var “en sten”.)
I filmen “Minecraft – The Movie” (2025) finns en liknande antagonist. En pigglinhäxa vid namn Malgosha. Skoningslös, grym, även mot sina egna. Till synes bottenlöst ond och destruktiv.
Senare i filmen kommer en tillbakablick på en händelse när hon fortfarande var en vanlig liten pigglin med drömmar
I den slutliga uppgörelsen med hjälten Steve kan man ana självhatet också hos Malgosha. “Det är över nu”, liksom. En sogsen uppgivenhet. Detta som Astrid Lindgren föreställde sig att Kato bar på.
Tänker jag.
Tillbaka till Astrid Lindgren. Jag blir osäker på om det där citatet i början verkligen är ur Mio, min Mio? Lyckas inte få fatt i boken online så att jag kan faktachecka. Frågar istället ChatGPT som med sedvanlig säkerhet konstaterar
Formuleringen ”Kanske var det så att ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv” finns inte i Astrid Lindgrens text, varken i originalupplagor eller senare utgåvor. Däremot är den en trogen parafras/tolkning av något som mycket tydligt ligger i linje med hur Kato skildras i boken.
I Mio, min Mio framställs Riddar Kato som en figur med hjärta av sten, djupt förhärdad, ensam och förvriden. I grunden mer tragisk än demonisk. Astrid Lindgren antyder starkt att ondskan hos Kato är självdestruktiv, att han är fångad i sitt eget hat och sin egen förstening.
Men hon uttrycker detta indirekt och poetiskt, inte med ett psykologiserande konstaterande av den här typen.
Nähä. Men så söker jag med Google och hamnar då på hemsidan för Astrid Lindgren AB som förvaltar den litterära kvarlåtenskapen. Där under “Mio, min Mio” hittar jag det. Ordagrant. Så då litar jag på det.
