Döden är då inte ett slut i tid, utan en övergång till ett tillstånd utan tid. Något vårt intellekt har svårt att greppa, men som många människor intuitivt tycks ana.
Om vårt medvetande har sitt ursprung i detta fält skulle det kunna vara möjligt att det återvänder dit när kroppen upplöses. Inte som en fortsättning i tid, utan som en återgång till något tidlöst. Där vi inte längre uppfattar oss som separata, utan som del av ett sammanhängande, ordnat och gränslöst system.
Aftonbladet på nätet (28 december) pushar för en artikel bakom betalvägg om den brasilianske “Nye Nostradamus”, Athos Salomé, som har saker att berätta om vad som väntar svenskarna under 2026.
Salomé presenterar sig som parapsykolog, esoteriker, astrolog och ockult analytiker, läser jag på annat ställe. Han är även verksam som “alternativandlig rådgivare”.
Medan Expressen (31 december) satsar på Baba Vanga (1911-1996). Eller Vangeliya Pandeva Surcheva som hon egentligen hette. Hon blev blind efter att ha drabbats av en sandstorm i tidiga tonåren. Genom livet vann hon sedan ryktbarhet som någon som kunde förutsäga framtiden.
Vetenskap och folkbildning har en lång artikel om henne
Bryr mig inte så mycket om vad de påstås ha sagt. Jag fastnar mest för hur de associeras med den franske läkaren Michel Nostradamus (1503–1566) vars bok “Les Prophéties” från 1555 har översatts till många språk.
Nostradamus levde före den moderna vetenskapen och journalistiken. Tänker att Baba Vanga och han är mest lika varandra. I sin metodik eller vad man ska kalla det. Medan Athos Salomé är en mera modern, medial typ. Vad nu det ska betyda.
Nostradamus, förresten. Har man befunnit sig i nyandliga eller esoteriska sammanhang har man knappast kunnat undgå att höra om honom. Själv har jag stött på hans namn inom rörelsen kring den danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981).
När jag nu googlar hamnar jag på en artikel (PDF) av näre medarbetaren Aage Hvolby i tidskriften Kosmos (nr 10/1980). Han argumenterar där för att Nostradamus, i en tolkning av en C. S. Billenstein (1920), ska ha förutsett att denne Thomsen en dag skulle komma.
Vad man än må mena om pålitligheten hos Nostradamus profetior och Billensteins tolkning av dessa, måste följande valda citat ur boken (utgiven 1921) slå en med förundran.
“Det skall komma en ny lag, varmed förstås en ny tro, som skall ställa oss
i ett naturligare och personligare förhållande till Gud och förenkla Gudsdyrkan ” (sid . 154). “Den nya tron skall ta sin början från Norden och speciellt från Danmark” (sid. 9, 127, 129, 183). “Tron skall utveckla sig på grundval av Bibeln och Kristi förkunnelse ” (sid. 199). “Lagen bevarar genom kristendomen den store messias bud” (sid. 156). “Gud uppenbarar sig för oss genom allt som sker i världen” (sid. 165).
“Dödens dag ändras till en födelse ” (sid. 156, 164). “Utvecklingen är
ingalunda en enformig trampkvarn, utan en fortsättning genom en rad olika stadier” (sid. 158). […]“Men ännu tycks vi inte vilja inse att det också på det andliga området
finns eviga lagar som verkar med samma obönhörlighet och logik som
naturlagarna och liksom dessa begränsar vår viljas frihet” (sid. 159).
“Profetiornas klara påvisning av de eviga lagarnas betydelse vänder sig
inte till vår känsla, utan till vårt förstånd, eftersom de genom en analys av själva händelserna visar hur vantro och orättfärdighet är orsaken till de beskrivna olyckorna” (sid. 160).
“Profetiorna rubbar icke på den vetenskapliga tron att världen styrs med en oböjlig logik, tvärtom visar de oss att också vår fria vilja är underkastad motsvarande lagar och att hela utvecklingen inte blott är logisk, utan också rättvis” (sid . 172).Osv…
Här på hemsidan finns texter som är skeptiska till allt möjligt övernaturligt eller vidskepligt. Av detta kanske man vill tro att jag tycker sådant är bara dumt och helst skulle försvinna? Härom dagen skrev jag något avvisande om astrologi t ex.
Men det är mera komplext än så. På bordet framför mig ligger senaste numret av Amelia (nr 1/2026) med ett omfångsrikt “Årsastro”. Jag tror sådant fyller ett behov och menar det inte på ett nedlåtande vis. En hel del av sådant får rum inom lekens, område. Ett slags mentalhygien faktiskt, en ventil.
Profeterna ovan med sina förutsägelser kan säkert platsa där de med.
I slutet av en intervjustudie för några år sedan försökte jag sortera i detta.
Mycket i texten hade handlat om möjliga frestelser och baksidor med “nyandligheten”. Med många referenser till Freud och psykoanalysen. På slutet ville jag väl styra upp och få bättre balans på framställningen, och skrev
Det går inte att göra sig kvitt känslan av att när Freud (1927/2008) för snart hundra år sedan presenterade sin kritik av religionen så gjorde han detta utifrån en annan tid och en annan psykisk verklighet än vad vi har att leva i. Med sin förankring i en levande judisk kultur och med upplysningens vind i ryggen kunde han argumentera emot folks religiositet med en kraft som grundande sig i att han själv alltjämt ägde det slags sammanhang som nutidsmänniskan har berövats.
Kanske kan man se det utbredda intresset för sådant som reinkarnation och andekontakter som ett försök till ett slags självmedicinering eller som kosttillskott för ett upplevt eller hotande bristtillstånd. Något som då förmodligen kan vara såväl problematiskt, som harmlöst eller rentav adaptivt.
Så ser jag på det. Vi lever i en ganska andefattig tid. När vänner och bekanta som är mera materialistiskt orienterade parallellt kan fascineras av tarot, feng shui, astrologi, tänka på avlidna anhöriga att de nog “är i himlen, har koll på oss”, etc, då blir jag oftast bara glad. Lättad rentav. För deras skull. Hade en vän som enträget försökte få mig att läsa Richard Dawkins. Samtidigt som hon anförtrodde mig att när hon var ute och plockade svamp så undvek hon att kasta cigarettfimpar på marken, “för annars kanske skogen inte ger mig några svampar”.
Det är de mer genomgripande “nyandliga” föreställningsvärldarna, med sina ofta höga ideal, som kan behöva problematiseras.
Förutom de mer rigida konspirationteorierna förstås, som visserligen kanske tillför mystik och förundran i ens liv, men till ett högt pris.
Att förneka att människan skulle ha tagit sig till Månen med Apollo-expeditionerna t ex är förstås en av dessa. För att kunna behålla den måste misstron bara utvidgas, steg för steg, så snart någon anför motargument. “Alla s k astronauter ljuger, de tusentals som varit avlönade på NASA”, osv. Det hittills starkaste argumentet har väl varit att Ryssland – i tävlingen om att först sätta en person på Månen – förstås följde amerikanarnas försök med all tillgänglig teknik och knappast hade hållit tyst om det varit fejk.
De mest hårdnackade konspirationsteoretikern utvidgar dock då sannolikt sin misstro till att allt bara var en överenskommelse mellan USA och Sovjet att inte avslöja, men men…
(Nä, jag fabulerar inte bara. Ser detta strax efteråt på annat ställe…)
Och nu detta foto alltså av en indisk farkost som ska ha passerat över månytan i april 2021.
Om jag prövar jag tanken att vissa personer och tillvägagångssätt eller beräkningar på himlavalvet faktiskt skulle kunna berätta något om framtiden, då kommer jag att tänka på fysikprofessorn Marie Strömme som nyligen stuckit ut hakan och föreslagit ett alternativt sätt att se på tillvaron.
Citatet i början är från en krönika hon skrev för Upsala Nya Tidning i somras.
Billenstein, C. S. (1920). Opklaringen af Nostradamus Profetier
Ps. För den som är intresserad av “martinusrörelsens” historia i allmänhet och Nostradamus i synnerhet – och behärskar danska – kan jag rekommendera en artikelserie i Kosmos, av en Konrad Simonsen, från 1940: “Bevidsthedens nye Grænser”. (Nostradamus omnämns i fyra av texterna: 9-12:18.)
Denne Simonsen, som jag aldrig hört talas om tidigare, förefaller ha varit mycket påläst om ämnet. Ds.