[D]et finns ett underliggande fält, en ”grundstruktur”, som inte är bunden till rum och tid. En dimension där all information och alla möjliga tillstånd finns latent. Det är inte “någon annanstans”, utan något annat – en verklighet som genomsyrar vår, men som inte är bunden till våra klassiska kategorier.
Så funderar professor Maria Strömme i Upsala Nya Tidning. En filosofiskt lekfull krönika från i somras som hade rubriken “Håll i er – jag tror jag vet vad som händer efter döden” (6 juni).
(Citatet ovan är något förkortat, det börjar såhär: “Flera teoretiska fysiker antyder just detta: att det finns ett underliggande fält…”, osv.)
Strömme som fått mycket uppmärksamhet för en artikel som nyligen publicerats i en vetenskaplig tidskrift. Vad jag förstått är det samma hypoteser som i krönikan hon för fram där, bara formulerade för kollegor av facket.
Skärmdump från Strömmes artikel i tidskriften AIP Advances (13 november):
”Universal consciousness as foundational field: A theoretical bridge between quantum physics and non-dual philosophy”
Om vi tillåter oss att följa denna tanke, öppnar det för ett alternativt sätt att se på döden. Döden är då inte ett slut i tid, utan en övergång till ett tillstånd utan tid. Något vårt intellekt har svårt att greppa, men som många människor intuitivt tycks ana.
Om vårt medvetande har sitt ursprung i detta fält skulle det kunna vara möjligt att det återvänder dit när kroppen upplöses. Inte som en fortsättning i tid, utan som en återgång till något tidlöst. Där vi inte längre uppfattar oss som separata, utan som del av ett sammanhängande, ordnat och gränslöst system.