1949 gjorde han en pionjärinsats inom sv offentlig konst genom att använda emalj som konstnärligt material. På Gustavsberg skapade han en klocka med zodiakens tecken för Västertorps centrum strax utanför Sthlm.
Har aldrig förstått mig på astrologin. Eller dem som fascineras, rentav tror, på sådant. Att stjärnors och planeters konstellation på himlavalvet i det ögonblick man föds skulle kunna ha något som helst att berätta om ens personlighet eller framtida öde begriper jag helt enkelt inte.
Många flummiga intressen och tankar om tillvaron har dock processats och passerat genom skallen. Visst. Några har blivit kvar. En och annan har fått flytta ut i marginalen, i väntan på ytterligare data.
Men astrologi har aldrig ens kvalificerat sig för en initial bedömning.
Det har inte hjälpt att jag har ett intresse för systematik och symbolik. En trots allt välvillig inställning till den ockulta tanken att åtskilligt i tillvaron hänger samman även om det inte är mätbart eller naturvetenskapligt comme il faut. Eller att två av de personer jag haft stor respekt för och gärna lyssnat till, spirituelle-psykologiske mångsysslaren Sture Emby (1921-2011) och danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981), båda varit välvilligt inställda till astrologin och pratat om den som “en gammal vetenskap”, etc.
Vilken ödets ironi då att varje morgon jag stiger upp och kikar ut genom fönstret ser jag Endre Nemes (1909-1985) magnifika klocka “Zodiaken” på husväggen mittemot.
Som nyss. Den bara hänger där och fångar den uppstigande solens första strålar.
Zodiaken, klocka, figurer ur djurkretsen i emalj, 1950, fasaden till byggnaden Störtloppsvägen 13 i Västertorp i Stockholm.
N föddes i den lilla sydungerska staden Pécsvárad. Härifrån flyttade familjen snart, först till Löcsöe (nuv Lewoca) och sedan till Spisska Nova Ves. Båda dessa städer har en vackert bevarad stadskärna från renässansen, vilket som minnesbilder kom att få betydelse för N:s konstnärskap. Spiška Nova Ves låg i det dåvarande norra Ungern men kom efter 1918 att tillhöra den nybildade staten Tjeckoslovakien. För N:s del innebar detta en påtaglig förändring; den skola han gick i fick som huvudspråk slovakiska, vilket N över huvud taget inte förstod. Under en lång tid upplevde han en djup språklig identitetskris. Häri kan man söka en av orsakerna till konstnärskapet. “Jag kan stamma på sex olika språk”, har han vid ett tillfälle kommenterat sin språkliga situation i det forna habsburgska riket och under de kommande flyktingåren. […]
1938 lyckades han fly till Finland, där han under våren 1939 blev inbjuden som lärare vid Fria Målarskolan i Hfors. Under sin finska exil mötte han sin blivande första hustru Héléne Exemplaroff, en ryska i landsflykt. 1940 utvisades N från Finland och lyckades i sista stund tack vare norska konstnärers initiativ få asylrätt i Norge. N anlände till Oslo i början av april 1940 och vid tyskarnas invasion flydde han för livet till Sverige.
Efter en period i interneringslägret Loka Brunn kunde han bosätta sig i Sthlm, där han återupptog sitt måleri efter två års uppehåll. […]
1949 gjorde han en pionjärinsats inom sv offentlig konst genom att använda emalj som konstnärligt material. På Gustavsberg skapade han en klocka med zodiakens tecken för Västertorps centrum strax utanför Sthlm.