Skillnaden mellan esoterik och esoterism är subtil men viktig och i vardagligt språk blandas de ofta ihop.

“Esoterik” syftar på den hemliga eller inre kunskapen. Sådant som anses vara tillgängligt bara för invigda eller för den som har särskild insikt. Man kan säga att esoterik är själva innehållet eller stoffet.

“Esoterism” är ett mer akademiskt och systematiskt begrepp. Det betecknar traditioner, rörelser, tankesystem som bygger på eller förmedlar esoterik. Det är ramverket, traditionen eller -ismen. Esoterism är alltså esoterik i organiserad, historisk eller ideologisk form.

Esoterik är som musiken. Esoterism är som musikgenren, traditionen eller skolan.

I var och varannan text här på hemsidan som handlat om samtida andlighet – och syftat på tankesystem eller föreställningsvärldar mer fix och färdiga är blott “newage-iga” – har jag brukat kalla detta för “Västerländsk esoterik”. När det snarare är esoterism jag menat.

Det var så dags.

Men jag har aldrig utgett mig för att vara någon expert på religionsvetenskap. Hoppas jag. Där som det kan ingå att ha koll på historia, utvecklingslinjer och terminologi, mm. Min utbildning och yrkesmässiga erfarenhet har varit psykologi. Kunskaper om “esoterisk nyandlighet”, etc, har jag från livet självt. Umgänget med rörelsen kring danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981). Ja, det är väl i stort sett det.

Religionspsykologi intresserar jag mig för på hobbynivå.

I huvudet på en religionspsykolog

Med vilken rätt kallar jag mig ”religionspsykolog’? (Det brukar jag faktiskt inte göra!) Visst har jag läst in mig på somligt som är centralt för området. Men inte så mycket. Mitt intresseområde är smalt och ambitionerna inte så värst akademiska. […]

”Psykolog som gärna uppehåller sig i området där psykologi, andlighet och religion möts”? Ja, men det låter ju som en sådan psykolog det.

Psykologiska aspekter av samtida andlighet – esoterisk och holistisk nyandlighet – sådana sätt att förstå världen som tidigare brukade kallas ”new age”. Den nischen har jag har någorlunda koll på, tycker jag och har arbetat aktivt med och försökt förstå i många år.

Och

Att jag kommit från det kliniska hållet har säkert bidragit – vid sidan av personliga erfarenheter – till att jag fått en mer problematiserande hållning till spiritualitet och besläktade ämnen.