Få om ens någon har utövat så stort inflytande på den kristna kyrkan och den kristna teologin i äldre tid som Origenes. […]
Samtidigt var han häftigt omstridd, delvis redan under sin livstid. Han anklagades för irrlära, och i omgångar kom hans teologi att debatteras…
Det här blir ytligt. Vill säga det med en gång. En enkel artikel på Wikipedia om denne Origenes (ca 185-254) är en encyklopedi i jämförelse. Dessutom har säkert skrivits hundratals lärda böcker om karln.
Jag börjar mer eller mindre från noll med att läsa en fin text om den gamle teologen på Signums webbsida.
Eusebios […] börjar sin skildring med att uppehålla sig vid den förföljelsevåg som sköljde över den kristna kyrkan i Alexandria och på andra ställen i Egypten under kejsar Septimius Severus omkr. år 200. Ett av offren hette Leonidas. Han blev halshuggen.
Före sin död fick han ett brev i fängelset från sin son, en pojke med en inre utrustning av det mera ovanliga slaget. Pojken uppmuntrade enligt Eusebios sin pappa att inte svika och ge upp. ”Akta dig för att ändra dig för vår skull.”
Pojken hette Origenes och var i 16/17-årsåldern.
Varför Origenes? Har nu i ett par dagar sökt runt och försökt få ett hum om de tidiga kristna koncilierna. Stormöten som arrangerades vart hundrade år för att fastställa och hålla koll på den rätta kristna läran. Egyptiern Origenes var uppenbarligen såväl en auktoritet man behövde förhålla sig till som ett orosmoment. Dessutom hamnade jag igår i ett samtal på jobbet – av alla ställen, det hör verkligen inte till vanligheterna att sådana ämnen kommer upp – där den gamle kyrkofadern nämndes: ”Ja, och så var det ju han Origenes…”
I nyandliga kretsar finns en vida spridd uppfattning att på något av dessa kristna koncilier (närmare bestämt nuvarande Istanbul, år 553) beslutades att reinkarnation inte var förenligt med bibeln och kristen teologi. Vad jag förstår är detta en missuppfattning. Eller åtminstone en överdrift. Det var inte den återfödelselära vi känner idag från Västerländsk esoterik eller nyandlighet man hade att ta ställning till. Det var Origenes lära som stack i ögonen.
Vad hävdade han? Som kan påminna om ”reinkarnation” och som han verkar ha dött martyrdöden för.
Dels hävdade han att själarna existerar innan de föds. Som rena andevarelser nära Gud. De faller bort från Gud i olika grad och därför hamnar de i olika typer av kroppar och världar.
Han betonade konsekvent att allt skapat har en fri vilja. Änglar, människor och demoner har alla fri vilja, vilket även innebär möjlighet till omvändelse.
Origenes hävdade att allt skapat till slut återförenas med Gud. Detta gällde även självaste djävulen. Guds kärlek är starkare än allt motstånd. Straff i efterlivet såg han som renande. Inte som eviga tortyrer. Gud straffar inte av vrede, utan för att hela och återställa.
En annan sak med Origenes som kan kännas påfallande modernt eller vettigt var att han menade att bibeln bör förstås ”allegoriskt”. Bibeln har flera nivåer. Dels en bokstavlig och en moralisk. Men också en symbolisk, andlig nivå som är den djupaste.
Tydligen hävdade Origenes också att Kristus i någon mening var underställd Fadern. Vilket måste ha krockat med den ganska kryptiska ”treenighets-läran” man försökte etablera. Dvs att Fadern, Sonen och Den heliga ande ska förstås som ett och detsamma .
Några spån.
Origenes lära var inte heller den enda konkurrerande lära eller variant av bibeltolkning som var i svang under de första århundradena. Inte olikt alltså hur vår tids andlighet brukar liknas vid ”ett smörgåsbord” där folk kan plocka vad de vill ha.