Leo XIV kommer att besöka Iznik under 1700-årsjubileet av det första konciliet i Nicea 325, då kyrkan bland annat enades om synen på Jesus som likställd med och av samma väsen som Gud.
Läser i Aftonbladet på webben (28 november) om påvens resa och anledningen till denna. Själva jubileet är dock inte i fokus för notisen jag ser. Det är snarare att en turkisk man som försökt mörda en tidigare påve och avtjänat ett långt fängelsestraff för detta nu hade hoppats att få välkomna den nye påven.
Men det får han inte.
”Koncilium”… Jag minns att jag försökte läsa på om detta för en tid sedan. Då handlade det om det i nyandliga kretsar famösa 5:e konciliet i Konstantinopel (Istanbul) år 553. Det är allmänt omvittnat att det var där och då som kyrkans potentater slog fast att reinkarnation inte var förenligt med den kristna läran. (Minns att detta även delgavs mig i en intervjustudie jag gjorde med New age-anhängare en gång.)
Nu verkar detta vara en missuppfattning. Lite av en vandringssägen. Men hur som helst. Föreställningar om ett liv med större utsträckning är blott detta enda – som ska följas av en evig vistelse någon annanstans – har dock florerat och någon gång i kristendomens relativa begynnelse behövde man ändå sätta ned foten.
I Nicea var det alltså en annan stor fråga som stod på dagordningen. Som också den tydligt krockar med nutida, alternativandlig ”teologi”. Nämligen frågan om hur pass märklig och unik Kristus egentligen varit eller är.
Founded in the 4th century bce by the Macedonian king Antigonus I Monophthalmus, Nicaea was an important centre in late Roman and Byzantine times—notably as the site of two councils of the early Christian church (325 and 787 ce)…
Man behöver inte vara så värst vare sig geografiskt eller historiskt intresserad för att imponeras av hur mycket som utspelat sig på den landmassa som är en liten bit av nuvarande Turkiet. De första åtta koncilierna – under det första årtusendet – hölls alla där.
Nicea (år 325)
Beslut: Nicenska trosbekännelsen. Sonen är ”av samma väsen som Fadern”.
Konstantinopel (år 381)
Beslut: Niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen. Treenighetens ortodoxi fastslås.
Efesos (år 431)
Beslut: Maria är ”Gudaföderska”.
Kalcedon (år 451)
Beslut: Kalcedonska definitionen – Kristus är sann Gud och sann människa, två naturer ”utan sammanblandning, förändring, delning, åtskillnad”.
Konstantinopel (år 553)
Origenismens efterspel. Beslut: Fördömelse av diverse figurer som hållit på Origenes? Bekräftelse av Kalcedon.
Konstantinopel (år 680-681)
Beslut: Kristus har två viljor, både gudomlig och mänsklig.
Nicea (år 787)
Beslut: Ikoner är tillåtna. Vördnad är inte detsamma som tillbedjan.
Konstantinopel (år 869-870)
Handlar om någon form av maktkamp eller schism. Beslut: Påvens ställning stärks. Det dröjer några hundra år till nästa gång. Konciliet 1123 hålls i Rom.
Inte att undra på att turkarna är ett stolt folk.
Men tillbaka till den kristna teologin vs. den nyandliga föreställningsvärlden. Reinkarnation passar inte in. Inte heller att människan ska ha levt innan hon föddes till det här livet (för att sedan gå till en evig destination). Det fanns en framstående filosof/teolog, Origenes, som tänkte så. Detta hade man tagit avstånd från.
Frågan om Kristus natur är faktiskt intressant. I nyandliga kretsar har man höga tankar om honom. Prästen Harry Månsus, som länge drev ”Brommadialogen”, en mötesplats för kristna och nyandliga, skrev en gång
Varje seriös New Age-rörelse har en kristologi; ibland talar de mer om Kristus än vad vi gör i kyrkan.
— Månsus -97
Jesus beskrivs i nyandliga/esoteriskt andliga kretsar som någon som hade uppnått ”enlightenment” eller ”upplysning”. Detta är sällsynt och stort, men inte unikt. Även om han uppfattas som den yppersta i denna kategori är hans tillstånd trots allt inom räckhåll för oss alla. Vi ska bli som honom. Det är blott ytterligare erfarenheter som behövs innan vi alla är där.
”Vi ska utvecklas till, typ, Jesus. När vi är i mål så är vi väl som han”
Mellan en själv och Kristus är det alltså bara en gradskillnad. Inte en artskillnad. Vilket konciliet i Nicea alltså såg annorlunda på.
Utan att ta ställning till de respektive teologiernas sanningshalt kan man ändå fundera kring hur de psykologiskt är att leva med? I den här texten försökte jag samla tankarna om detta, minns jag
Ps. Bilden överst är en ortodox ikon som sägs avbilda just konciliet i Nicea år 325. I mitten står kejsar Konstantin och han omges av de trehundraarton biskopar som har deltagit. De håller upp en bit av den nicenska trosbekännelsen som de beslutat om. Ds.
