I’ve learned to slow down and not move as fast through things as my mind would like me to, but to feel at home in the process. See, the process and product are so interwoven that getting there is half the fun. How you get there is as much of a part of the game as getting there is.
Ser ett citat som tillskrivs den andlige läraren Ram Dass. Ihop med en sympatisk bild av denne. (I bakgrunden ett foto av någon som jag gissar varit hans egen lärare: Neem Karoli Baba.)
Men vem vet i dessa tider. Det går inte heller att skylla allt på AI. Oskicket att para ihop ett citat med godtycklig känd person för att ge extra tyngd eller skjuts åt något är äldre än så.
Jag frågar ChatGPT om det är Dass som sagt eller skrivit detta? Appen letar både länge och väl. Verkar plöja genom många texter och citatsamlingar. Kan dock inte verifiera ursprunget, bara att citatet förekommer här och var och tillskrivs just Ram Dass.
Kan tänka mig två scenarion. Att det inte kommer från denne man. Men borde inte AI då kunna säga varifrån det kommer? Eller att det är så färskt att det inte hunnit leta sig in i citatsamlingarna. Dock har han varit borta flera år nu och korpus borde ha hunnit uppdateras.
Men det spelar egentligen mindre roll för det jag ville skriva något om. Ett fenomen som jag på andra ställen kallat ”mognadsfelslut”. (Som när jag tänker på det har beröringspunkter med detta som Ken Wilber myntat ett begrepp för: Pre/Trans Fallacy.)
Så passande! Stöter på en inspelning med Dass där han talar om åldrande: ”What Ram Dass Learned in 64 Years”
I anslutning till videon finns en länk till Ram Dass Shop…
Det är något med detta. (Inte shoppen alltså, utan åldrandet.) Att så många av de egenskaper den unge, rastlöse sökaren kan vilja uppnå – via meditation, lärjungeskap, yoga, spirituella studier, etc – är sådant som mer eller mindre tycks vara allmän erfarenhet för den som hunnit bli gammal.
Nu har jag inte lyssnat på mer än de inledande minuterna av Dass tal. Som för övrigt ger ett ärligt, sympatiskt intryck och inger känslan av att det här dilemmat förstås inte var något okänt för honom.
Vad då för dilemma? Att när en äldre människa, i ord eller med sin levnadsart, delar med sig av hur den ser på sig själv och omvärlden – med acceptans och självdistans, humor, insikt om ambitionernas fåfänglighet och det materiellas relativa obetydlighet, osv – kan det verka som att den funnit den heliga Graal. Vilket kan ha ett omåttligt inspirationsvärde för den som är ung förstås. Något som man nu vill sträva efter och försöka uppnå.
Men att detta alltså beror mindre av ansträngning eller andlig självdiciplin och mer på normalt åldrande.
Så märker jag att jag sitter och räknar på hur gammal Ram Dass egentligen var när filmen spelades in… Sextiofyra, dvs inte ens ålderspensionär? Född 1931, gick bort 2019. Så då blev han åttioåtta. Efter detta som han uttrycker i filmen fortsatte han alltså i tjugofyra år till.
Då kommer jag att tänka på psykologen och utvecklingsteoretikern Erik H Erikson (1902-1994) med sin välkända livscykelmodell. I den beskriver han åtta steg. Möjliga psykosociala utmaningar eller vägskäl i livet. Från spädbarnets ”tillit vs. misstro”. Till ålderdomens ”integritet vs. förtvivlan”.
Erikson skriver förresten tänkvärt specifikt om detta med att som ung lockas av äldre människors väsen. Han poängterar att det i tonåren kan finnas ett stort intresse för existentiella frågor som dock ”inte kan ’bli myndiga’ förrän i ålderdomen” (1982/2004, sid 91).
Denna modell presenterade han ursprungligen i boken Childhood and Society (1950). Sista uppdateringen gjordes med The Life Cycle Completed (1982). Erikson var alltså 48 när modellen först lades fram och 80 när han rundade av. Han blev sedan 91 år gammal.
Det var så långt han kom. Man kan dock föreställa sig att han under de sista drygt tio åren hann fundera en hel del. Detta var dock inget som hann publiceras.
Det blev istället hans hustru och samarbetspartner Joan M. Erikson (1903-1997) som 1997 utkom med en uppdaterad version av den senare boken. Där hon hade lagt till ett 9:e stadium vilket berör de allra äldsta (80+).
Hon hävdar där att de tidigare stadierna i livet mot slutet liksom “inverteras”. Människan konfronteras med utmaningarna från tidigare i livet, fast i nya former. Det åttonde stadiets konflikt (integritet vs. förtvivlan) får en ny dimension: Kroppen sviker, förluster hopar sig. Identitet, autonomi och tillit prövas på nytt. Hon beskriver detta som en period där sårbarhet, beroende och existentiella frågor är centrala. Men där visdom och en ny sorts acceptans också är möjlig.
Ett intressant koncept har beskrivits och benämnts av professor Lars Tornstam (1943–2016): ”Gerotranscendens”. Denna teori förde han fram i Gerotranscendence: A Developmental Theory of Positive Aging (2005)
Medan paret Eriksons modell är ett slags kristeori, så fokuserar Tornstam på att beskriva de positiva egenskaper som i många fall präglar den mycket gamla individens själv- och livsupplevelse: En ökad ”kosmisk” eller existentiell orientering, mindre av ego-centrering och en större acceptans. Vidare ett förändrat tids- och rumsuppfattande och minskat behov av materialitet och socialt brus.
Egentligen spelar det mindre roll. Ram Dass var säkert en synnerligen klok människa livet igenom. Men utifrån ett åldrande-perspektiv intresserar detta mig: När sa han egentligen det där högst upp? Som trettioårig psykolog och sökare som börjat experimentera med mikrodosering av droger? Som medelålders andlig ledare och bestsellerförfattare? Eller som snart nittioårig man?
Artikel om Ram Dass och hur allt började (Lion’s Roar, 6 april 2021).
Ett exempel ur folkpsykologin, på att avancerade stadier inte kan förverkligas för tidigt utan att få något lill-gammalt eller prematurt över sig, kommer från Simpsons och avsnittet ”Rednecks and Broomsticks” 2009 (avsnitt 7, säsong 21).
Lisa vill bli häxa men varnas av Bart
No, no, no. You’re too young to be a witch! Savor the steps leading up to it: college anorexic, string of bad marriages, career disappointment, failed pottery shop. Then when you’re old and alone you can hit the witch thing hard!
Erikson, E. H., & Erikson, J. M. (1997). The Life Cycle Completed: Extended Version With New Chapters on the Ninth Stage of Development.