Stora Tuna kyrka är ett av Dalarnas yppersta byggnadsverk. Kyrkan är en av landets största landsortskyrkor och invigdes år 1469. Kyrkan rymmer 700 personer. Den ståtliga tornspiran är 86 meter hög.
Ikväll besökte vi Stora Tuna kyrka. Det är verkligen en storslagen byggnad. Storslagen på alla vis. Förutom en gigantisk gammal altarmålning där framme har den ett stort kors som svävar ovanför besökarna: “Triumfkrucifixet”
Det mäktiga Triumfkrucifixet är placerat centralt i mittgången och har en höjd av 6 m och en spännvidd av 3,5 m. […] En anonym träsnidare, benämnd Stora Tuna-mästaren, anses vara skaparen till krucifixet, vilket troligen tillkom i början av 1500-talet.
En varierad och ganska avspänd timme. Folk i tomteluvor, många otåliga barn.
En operasopran bidrog med flera sånger. Hon skulle avsluta med “O helga natt”. Just den måste varit en otacksam och svår uppgift i Jussi Björlings egen kyrka. Där han och bröderna brukade uppträda tillsammans med sin pappa när de var små.
En stor behållning var att få träffa min konfirmationspräst, Ann-Gerd Jansson. Hon gick visst i pension för sju, åtta år sedan. Tituleras numera kyrkoherde emerita. Men hade ryckt in ikväll. Kanske kommer hon hålla även i Midnattsmässan senare.
Visste inte om hon skulle känna igen mig. Men det gjorde hon. Fick byta några ord med henne efteråt. På väg därifrån gick jag och undrade över hur hon kunnat komma ihåg mig. Det har trots allt gått över fyrtio år. Hon har haft att göra med min familj på olika sätt sedan dess och det förklarar det kanske delvis.
Men så kom jag att tänka på att det inte bara var under konfirmationen vi möttes. Hon tjänstgjorde i en mindre, nybyggd kyrka, Jakobs kapell, som låg intill vår högstadieskola. Ann-Gerd bör ha varit ganska nyvigd de åren.
Jag var med i skolans Elevråd och vi hade ett samarbete med den kyrkans ungdomsverksamhet. Kom nära han som ansvarade för den biten. En rebellisk skåning. Frispråkig och inte särskilt kyrkkristen. Jag hängde mycket på hans kontor. Han blev viktig för mig. På det viset som en äldre man kan bli för en kille på tröskeln till vuxenlivet. Minns att han anförtrodde mig sådant han irriterade sig på innanför de vita mexitegelväggarna. (Varje gång jag köpt en flaska Tippex eller sett en speciell sorts beige kameraväska sedan dess har jag sänt Tomas Johansson en tanke.)
Ibland har jag undrat över att konfirmationsundervisningen inte lämnade något som helst spår i mig. Noll. Bara vanlig tonårstristess. Vi måste ändå ha pratat om åtskilligt som bara något år senare var ett livligt intresse hos mig och har fortsatt att vara det?
Det var fint att återse Ann-Gerd Jansson.
God jul!