Har man rört sig inom den esoteriska nyandligheten är detta med kategorier inget främmande. Problematiskt kan det bli, förstås. Det var så man frejdigt och oförväget tänkte om kulturer och folkslag för hundra, hundrafemtio år sedan. Dvs när också sådant som Teosofi, Antroposofi och Martinus kosmologi – “Västerländsk esoterik”, dvs – såg dagens ljus.
En del var si, en del så. Över och under. Före, efter. Lite post-kolonialt.
Hur som helst.
Idag ägnas uppmärksamhet snarare åt grupper och olikheter längs en annan “axel”. Ålder.
Ligger säkert en del i detta. Ska dock erkänna att jag aldrig tittat närmre på eller fått koll på indelningen. Var jag själv anses höra hemma t ex.
Förrän nu!
“Ålder”, förresten. Det är mera sofistikerat än så. Handlar om omgivningsfaktorer, “jordmån”, tidsanda, det ekonomiska och politiska klimatet i ens uppväxtmiljö (Västvärlden), mm, under tidiga, formativa år.
Ungefär som flamingon får sin rosa färg pga maten den livnär sig av. Liksom t ex Svavelgul höfjäril får det från sin.
På så vis blir modellen med “mikro-generationer” ett komplement till t ex Erik H Eriksons välkända men mera statiska stadiumteori där de olika faserna är knutna till vissa åldersspann i vars och ens liv, mer eller mindre lika för alla.
Den första modellen, över hur olika åldersgrupper – här och nu – har ditt och datt gemensamt (“Generation Z”, osv) associeras ibland till den esoteriskt-nyandliga föreställningen om hur individen och mänskligheten i stort utvecklas steg för steg “uppåt” längs en stege.
Att de som är unga idag tänker, känner och agerar annorlunda än vad man gjorde vid samma ålder tidigare i historien tas som intäkt för att de representerar ett senare, mera utvecklat stadium i såväl den egna som mänsklighetens själsliga evolution.
Detta blir ett slags omtolkning av Eriksons modell kan man säga. Ja, det finns fasta stadier. Nej, det är inte ens kronologiska ålder i detta livet som avgör om man hör hemma på tidigare eller senare stadier. Yngre individer kan vara “gamla själar” och viceversa.