Till att börja med är det ett tankesystem som hävdar att individen själv är orsak till sitt öde. Smärtsamma erfarenheter i det här livet har man sig själv att skylla. Inte som straff utan som en konsekvens. Dels har man en gång själv sått dessa frön via sina ofullkomliga handlingar (karma). Inte sällan i tidigare inkarnationer (reinkarnation). Dels är det man upplevt och upplever precis vad man behöver för att utvecklas vidare (mot fullkomning).
Målet för alla är såväl emotionell som kognitiv suveränitet. Detta som kan liknas vid att man ska bli som ”Kristus” och som kan benämnas ”Upplysning”, ”Enlightenment”, etc.
Citatet ovan är en av många versioner som finns här på hemsidan av något som blivit en grundtanke för mig. Nämligen att detta med den nya andligheten som “ett smörgåsbord” är missvisande. På ytan kan det visserligen te sig brokigt, men där under förenas det mesta av några få antaganden eller kardinalgöreställningar om hur tillvaron är strukturerad: Karma, Reinkarnation och Fullkomning.
Här är några passande avsnitt från en intervjustudie om den esoteriskt-nyandliga världsbilden.
Karma
/…/
/…/
Reinkarnation
/…/
/…/
Fullkomning
/…/
/…/