Den Gud älskar

För de flesta som händelsevis kommer att läsa den här texten, är detta att sparka in öppna dörrar. Men eftersom det är en så central sanning, och en käpphäst för mig själv, så unnar jag mig några till varv i manegen. Häng med!

Bilden högst upp lades ut på en sida på Facebook av den här församlingen, Clackamas United Church of Christ, i Milwaukie, Oregon, för några år sedan. Och har sedan dess gjort sina rundor på webben, antar jag. (Själv plockade jag ned den från en facebookgrupp som heter Religiösa säger så roliga saker. Mer om denna grupp senare i texten!)

Församlingen är påhittig. Sedan oktober 2018 har de formulerat åtminstone flera dussin sådana här ofta progressiva hälsningar. Det var då som skylten kom på plats, av bilden att döma.

Beskrivningar som troende, ateist, nyandlig säger egentligen inte så mycket. Jo, det är en form av kategorisering, förstås, som kan ha sitt värde inom t ex religionsvetenskaperna. Men den kan också förleda mer än leda tankarna rätt. Åtminstone om man intresserar sig för likheter och skillnader mer på djupet.

Den amerikanske teologen och utvecklingspsykologen James W Fowler har arbetat med detta i sin ”Faith Development Theory”. Han presenterar en annan form av kategorisering, som beskriver olika förhållningssätt individer kan ha till en och samma ideologi (såväl som till sig själva och andra, förstås). I viss utsträckning har detta med fysisk ålder att göra, en generell mognadsprocess. Dock menar Fowler att också vuxna kan befinna sig på eller ha avstannat på olika nivåer.

Även om James Fowler forskat mestadels på kristet religiösa så kan hans modell användas för i princip vilken andlig eller t ex politisk idegemenskap som helst.

Ta bilden ovan t ex, och vad som verkar prägla den församlingen:

Jämfört med detta alster, på ett liknande plakat, med en annan avsändare:

Kanske man tänker att den senare bilden är en rättså sällsynt uppfattning? Svårt att veta. Men det går ganska snabbt att hitta liknande budskap där ute. Affischer, bokomslag…

I skeptikergruppen jag nämner ovan postas många olika slags bilder och kommentarer. Från rättså hatiska, enögda bidrag, till tänkvärda påpekanden om vad man uppfattar som teologiska orimligheter. Inte sällan med en humoristisk twist.

Exempel på det förra kunde kanske vara bilder som dessa:

Medan mer djupsinniga, kluriga bidrag kan se ut t ex såhär:

Fowlers modell har 6 steg. Från mer naiva, konkreta förhållningssätt, till mer reflekterande, vidsynta sådana.

Om man skulle förenkla grovt och nöja sig med ”högt” och ”lågt”…

Om tidigare stadium skriver Fowler och hans uttolkare (bryr mig inte om att hitta och ange exakta referenser för alla bitar, håll till godo!) t ex:

At stage 3 a person has an ideology, a more or less consistent clustering of values and beliefs, but he or she has not objectified these for examination and in a sense is unaware of having them.

People at this stage are generally committed workers and servers who have a strong sense of loyalty to their church. They are not typically innovative thinkers who would not normally be interested in analytical approaches to faith.

The factors that contribute to the breakdown of a Synthetic-Conventional stage may include: serious clashes or contradictions between valued authority sources; marked changes by officially sanctioned leaders, or policies or practices previously deemed sacred and unbreachable, or the encounter with experiences or perspectives that lead to critical reflection on how one’s beliefs and values have formed and changed, and on how relative they are to one’s particular group or background.

Om senare stadium:

Unusual before mid-life, Stage 5 knows the sacrament of defeat and the reality of irrevocable commitments and acts. What the previous stage struggled to clarify, in terms of boundaries of self and outlook, this stage now makes porous and permeable. Alive to paradox and the truth in apparent contradictions, this stage strives to unify opposites in mind and experience.

Påve Franciskus dog tidigare i veckan. Utan att haft så bra koll på honom, så nog har man anat han var en relativt klok, vidsynt person?

Som av en händelse ser jag ett – vad det verkar – förbluffande vidsynt citat som tillskrivs honom. Det sitter på en sådan där meme, så jag har försökt gräva lite för att se om det är korrekt, inte förvrängt eller taget ur sitt sammanhang så att det blir missvisande. Men, nej, det verkar korrekt.

Franciskus drog på sig en del vrede från troende som tyckte att han frångick att frälsningen bara går via Jesus, osv. Har ögnat genom lärda, teologiska försök att jämka samman det sagda med katolsk teologi.

Detta var vad han sa, i en frågestund med unga människor under en resa i Asien:

During his Apostolic Journey to Asia and Oceania, Pope Francis held a session in Singapore with a group of young people on the subject of interreligious dialogue. During that event, the Pope observed: “One of the things that has impressed me most about the young people here is your capacity for interfaith dialogue.” Then he posed the question, What if this dialogue begins “by arguing, ‘My religion is more important than yours…,’ or ‘Mine is the true one, yours is not true….,’ where does this lead?” A young person replied: “Destruction.”

“Yes,” the Pope said, “that is correct. All religions are paths to God. I will use an analogy, they are like different languages that express the divine. But God is for everyone, and therefore, we are all God’s children. … There is only one God, and religions are like languages, paths to reach God. Some Sikh, some Muslim, some Hindu, some Christian.”

Surprisingly, his words riled some people, who accused the Pope of relativizing the Christian claim to truth and saying that all religions are the same. Some went so far as to charge the Pope with sowing confusion and undermining his Petrine office.

Det jag försöker komma åt i denna text har jag skrivit om förut, t ex här:

[D]et som verkligen räknas går på tvärs. Det finns inskränkthet på alla kanter. Det finns djup och öppenhet på alla håll. De med större djup är i själva verket mer lika och har mera gemensamt med djupingarna i de andra grupperna än med simplare själar i sin egen grupp. Och viceversa.

Kan nog inte åskådliggöras enklare än såhär. En vanlig 4-fältare…

Sedan rubriken på inlägget. Något ska det ju heta. Tänkte på en strof ur bönen ”Gud som haver barnen kär” bara, som kändes som att det fångade något av innehållet. Det är inte menat som ett försanthållande, av det ena eller andra.