När Franciskus klev ut på Vatikanens balkong för första gången, det var den 13 mars 2013, mötte han världen med en ödmjuk bugning. Det var strax efter att den vita röken annonserat att en ny påve hade valts, och världens blickar var riktade mot den lille, ännu okände mannen klädd i vitt. […]
Det började med bugningen på balkongen, sedan tog han bussen från Vatikanens palats i stället för den limousin som väntade på honom. Efteråt valde han bort den vackra paradlägenheten för en mycket enklare boning. Hans första officiella resa gick till Lampedusa migrantläger.
Joel Halldorf har skrivit en fyllig och uppskattande minnestext över Påve Franciskus (född Jorge Mario Bergoglio), som avled imorse 88 år gammal.
Göteborgs-Posten har en artikel (bakom betalvägg) som fokuserar på svenske biskopen Anders Arborelius, som tillika är en av kardinalerna i Vatikanen. Han är alltså en av dem som strax låser in sig med kollegorna för att välja ny påve.
För något år sedan var det en fransk tidning som rentav lyfte fram honom som möjlig efterträdare till Franciskus. Anders Arborelius är inte alltför sugen, vad det verkar:
Han ville egentligen aldrig bli biskop, utan hellre stanna i sitt kloster. Och han var inte särskilt sugen på att bli Sveriges första kardinal. Nu ryktas han bli nästa påve. Men Sveriges mäktigaste katolik vill egentligen bara gå i pension.
– Vad jag vill och önskar spelar inte särskilt stor roll. Jag får lita på att Gud hjälper mig, säger Anders Arborelius.
I en artikel från The Associated Press (13 mars 2013) vid Franciskus tillträde, står det:
”On the streets in Buenos Aires, the stories about the cardinal who would become the first pope from the Americas often include a very ordinary backdrop: The city bus during rush hour.
Tales are traded about chatting with Archbishop Jorge Bergoglio as he squeezed in with others for the commute to work. They sometimes talk about church affairs. Other times it could be about what he planned to cook for dinner in the simple downtown apartment he chose over an opulent church estate.
Or perhaps it was a mention of his affection for the tango, which he said he loved as a youth… ”