From space, Earth looks united—one glowing blue sphere with no borders, no divisions, just one fragile home floating in the darkness. Yet down here, we live as if we are separate, divided by politics, nations, and conflicts. […]
Humanity’s survival depends on recognizing that what divides us on the ground is invisible from space.
Läser ett uttalande som tillskrivs austronauten Ronald John Garan Jr. när han återvänt i september 2011 efter ett halvår ombord på ISS. Det är den typen av vittnesmål som egentligen inte behöver en pålitlig källa. (Ärligt talat har jag redan tappat bort var jag sparat ned texten ifrån!)
Det är så uppenbart sant. Man behöver bara bli påmind (Garan, på annat ställe) om det ibland.

After spending 178 days aboard the ISS, astronaut Ron Garan came back with a powerful realization: we’re living a lie. From orbit, he saw the fragile atmosphere, a thin blue veil protecting life, lightning storms flashing like strobe lights, and auroras dancing across the poles.
Man behöver inte ens kunna koppla det till en viss person. Att den eller den personen fått som en uppenbarelse när han eller hon från rymden kikat ned på oss.
Vid det här laget kan man räkna dem i hundratal. De som fått erfara en sådan radikal perspektivförskjutning. Även om en och annan varit alltför upptagen av mätinstrument och knappar ombord på det svävande laboratoriet eller haft personlighetsmässiga begränsningar som gjort att hon eller han inte drabbats av existentiell svindel, torde ändå flertalet som kikat ut genom fönstret varit eniga med Ron Garan om vad som rimligen bör vara prioriteringarna för oss jordbor.
Skådespelaren William “Star Trek” Shatner fick i hög ålder fått göra en sådan resa. Hans vittnesmål från härom året var ännu mera sorgset som jag minns det? Det finns i lite olika form, men samstämmigt med hur han beskriver det i en bok efter sin hemkomst
It was among the strongest feelings of grief I have ever encountered. The contrast between the vicious coldness
of space and the warm nurturing of Earth below filled me with
overwhelming sadness. Every day, we are confronted with the knowledge of further destruction of Earth at our hands: the extinction of animal species, of flora and fauna… things that took five billion years to evolve, & suddenly we will never see them again because of the interference of mankind. It filled me with dread.
Sedan länge har cirkulerat ett uttalande från en av de tidiga austronauterna, Edgar Mitchell, som var med på Apollo 14-expeditonen 1971 till månen
Efter sin rymdresa föreföll denne dra snarare åt religion eller mysticism.
You develop an instant global consciousness, a people orientation, an intense dissatisfaction with the state of the world, and a compulsion to do something about it. From out there on the Moon, international politics look so petty.
Och det går att göra en parallell till spiritualiteten. Även om det inte är lika definitivt sant eller verifierbart där. Från en utomstående bedömares position i alla fall. Kanske att det finns individer för vilka sanningen om vår tillvaro i sin helhet blivit lika uppenbar och överväldigande klar som tillståndet på Jorden för Garan? Inte vet jag. Själva lägger de fram det så i alla fall.
Att sådana individer existerar är en levande föreställning inom den esoteriska nyandligheten.
(Stycke ur en intervjustudie)
Det verkar som att den psykedeliska renässansen, som denna gång åtminstone delvis pågår under “sval” akademisk eller professionell kontroll, genererar liknande vittnesmål. Inte främst om planetens skörhet och mänsklighetens kortsynthet då. Utan mera det mystiska i tillvaron eller något transpersonellt hos oss själva som är okänt eller försummat.
Stämmer Ron Garans ord om att vi lever “i en lögn”? Det en speciell sorts lögn i så fall. Den ligger nära ytan, “förmedveten” som man säger och krossas lätt. Liknar mera livslögn än okunnighet.
Mitchell, E. (1996). The way of the explorer: An Apollo astronaut’s journey through the material and mystical worlds. New York, NY: G. P. Putnam’s Sons.
Shatner, W. (2022). Boldly go: Reflections on a life of awe and wonder. Atria Books.