Jag hälsar er. Var inte rädda. Det är inte så farligt som det ser ut. Vad ni kallar instrumentet lider intet av detta… Men instrumentet är fortfarande rädd så var snälla och tala om för honom att han inte är någon fara för er. Jag är mycket glad över att vara här.
Det här ämnet har jag varit på förut. Påminns om det när jag nu läser en intressant text av författaren Håkan Blomqvist. Emellanåt kommer jag att tänka på fenomenet ”Ambres” också eftersom min nuvarande arbetsplats råkar ligga i närheten av där rörelsen för länge sedan hade en träfflokal.
Sture Johansson (1939-2021) och hans kanaliserade föreläsningar var i ropet under många år. Han turnérade kring i världen, träffade kändisar. Skådespelaren och författaren Shirley McLaine bl a. För knappt tjugo år sedan kom det en film: ”Ambres: En död talar” (2007).
Själv upplevde jag Johanssons förvandling en kväll i ”New age-templet” Café Pan i Götgatsbacken.
Blomqvist beskriver hur den lilla förening, ”Stockholms UFO-center”, som han i början av 70-talet ingick i bytte skepnad mycket tack vare att Sture Johansson och hans fru Turid anslöt sig. Gruppen fungerade därefter under många år som som en studiecirkel med fokus på meditation, paranormala fenomen, olika västerländskt esoteriska, nyandliga läror, mm.
Vad som skulle definitivt förändra föreningen var det föredrag som senare hölls av Sture och Turid Johansson. Sture och Turid hade bakom sig en mängd UFO- och paranormala upplevelser, som jag själv hade börjat dokumentera 1972. Flera medlemmar i Stockholms UFO-Center hade nu alltmer börjat intressera sig för ett mera andligt sökande och nyandliga rörelser vilket resulterade i att det rena ufointresset kom i bakgrunden och i praktiken upphörde föreningen sommaren 1973. Man hade då ett tjugotal medlemmar.
Hösten 1973 frågade Sture och Turid några medlemmar om de ville vara med och starta en meditations- och sökargrupp. Flera från Stockholms UFO-Center nappade på idén: Lennart Johansson, Tony Eckardt, Eva Helderud och Solveig Simlin. Genom min bekantskap med Sture och Turid Johansson och samarbete med Lennart Johansson och Tony Eckardt fick även jag en förfrågan att var med i meditationsgruppen. Den 1 november 1973 deltog jag för första gången i gruppen som samlats i Sture och Turids villa på Lidingö. Mötena inleddes alltid med bönen Fader Vår och sedan cirka 15 minuters meditation följt av fika med diskussioner om allt mellan himmel och jord, men naturligtvis mycket om ufo och paranormala fenomen. Under den första tiden försökte vi även oss på att gemensamt studera Den Hemliga Läran av Helena Petrovna Blavatsky, men gruppen insåg snart att det inte var något för nybörjare.
Meditationsgruppen träffades varje fredag året runt och blev med tiden en starkt sammansvetsad kamratgrupp. Vi studerade olika nyandliga läror och filosofiska riktningar, alltid med högt i tak och många skämt. Hösten 1974 började jag läsa religionshistoria vid Stockholms universitet. Flyttade samtidigt från föräldrahemmet i Södertälje till en liten etta i Sundbyberg, mycket för att få vara nära mina vänner i meditationsgruppen. 1975 utökades gruppen med två nya medlemmar: Pia Ringstrand, som under flera år arbetat med Edith Nicolaisen och bokförlaget Parthenon samt Sune Nordwall, som var aktiv antroposof och läste vetenskapsteori vid universitetet.
Gruppen blev under 1975 alltmera aktiv. Vi bjöd in personer från olika nyandliga grupper för utbyte och diskussioner, gick på föreläsningar tillsammans, gjorde utflykter och studiebesök bland annat i Liberala Katolska kyrkan. Samtidigt firade vi ofta helger tillsammans och ordnade fester vid nyår och midsommar. Gruppen blev en trygg och viktig gemenskap, samtidigt som vi lite skämtsamt betecknade oss som Ockulta maffian – OM.
Hösten 1976 inleddes vad som kom att innebära slutet för meditationsgruppen. Efter att ha träffats varje fredag i flera år kände flera att gruppen börjat stagnera i utveckling. En vändpunkt kom fredagen den 1 november 1976 hemma hos Eva Helderud. Under meditationen reste sig plötsligt Sture Johansson. Ena handen skakade och hans stönade lätt. En helt annan röst började tala genom honom och förklarade:
”Jag hälsar er. Var inte rädda…”
Johansson, S. (1979). ”Teaching av Ambres, Volym 1”
En grundläggande fråga är förstås om det var på riktigt eller bara hittepå? Vad som framgår tydligt av Håkan Blomqvists exposé över ”sökare-eran” 1970- och 80-talet är åtminstone att Sture Johansson inte var ett oskrivet blad, någon novis, innan denne ”Ambres” började tala genom honom.
Den som har bäst förutsättningar att rättvist bedöma detta – så långt det nu är möjligt – är sannolikt just Blomqvist. Att han velat närma sig frågan i text vid flera tillfällen är inte svårt att förstå. T ex här:
”Guides and mentors: Sture and Turid Johansson” (7 mars 2016)
We all became fellow spiritual seekers in the meditation group, studying a.o. Helena Blavatsky, Rudolf Steiner and discussing all aspects of philosophy and paranormal phenomena. These were joyous and inspiring gatherings. Although the subjects discussed were serious we often joked heartily and rather irreverently about spiritual teachers and ourselves. […]
The trance communications marked the beginning of the end for the meditation group. Sture och Turid Johansson became more and more involved in spreading the messages from Simeno, and later an old Egyptian calling himself Ambres. In 1976-1977 I participated in several trance sessions at the home of Sture och Turid and hade many long conversations with Ambres. I taped these sessions and they became important as they taught me a lot of how trance communication works and the problem of interpretation. […]
Listening to the taped trance sessions and reading the books written by Sture Johansson I noticed very early that the teachings of Ambres reflected the ideas we had discussed in the meditation group and corresponded clearly to the personal philosophy of Sture and Turid, a mixture of mysticism, spiritualism and Theosophy. Nothing really new came from Ambres.