Psykedeliska substanser kan framkalla starka mystiska upplevelser och har använts i rituella och religiösa sammanhang i tusentals år.
På senare tid har nya religiösa och andliga gemenskaper vuxit fram kring psykedeliska praktiker. Trots detta domineras forskningen i Sverige fortfarande av psykiatriska och neurovetenskapliga perspektiv.
I en hörsal ute på Stockholms Universitet hölls ikväll ett spännande och välbesökt panelsamtal: “Psykedelika bortom neurovetenskap – andliga och religiösa upplevelser.”
Pehr Granqvist, professor i psykologi och innehavare av Enerothska professuren vid Stockholms universitet och Natalie Bloch, forskare inom Hebreiska bibelns exegetik vid Lunds universitet hjälptes åt att informera om forskningsläget utifrån sina respektive dicipliner.
Även vi i publiken satt förstås med våra olika ingångar till ämnet. En del hade djupa förkunskaper om det religionsvetenskapliga fältet, andra lutade mera åt det psykologiska.
Det blev enochhalvtimme exposé över var forskningen står idag. Vad fastnade hos mig med rättså begränsade kunskaper om allt detta? T ex hur rasande fort “den “psykedeliska renässansen” ändå har rullat in. Båda talarna vittnade om hur de för bara några år sedan av kollegor och överordnade varnats att de skulle förstöra sina karriärer om de valde att fördjupa sig i detta och angränsande ämnen.
2026 står de båda mitt i ett blommande forskningsfält.
Bok som kommer augusti 2026
Lever vi i en tid som kräver nya sätt att förhålla oss till psykedeliska erfarenheter och människors hälsa? Bortom motkulturens excesser och den biomedicinska psykiatrins reducerande människosyn presenterar psykologiforskarna Pehr Granqvist och Anja L. Winter en tredje väg för den psykedeliska rörelsen. Inte som ett kompromissförslag, utan som en genuint annorlunda förståelse av psykedeliska erfarenheters potential för människor och samhällen. […]
Tredje vägen är ett djärvt försök att tänka nytt kring hur ett modernt, kunskapsbaserat välfärdssamhälle kan förhålla sig till psykedeliska erfarenheter på ett ansvarsfullt och meningsfullt sätt.
Bloch berättade ingående och spännande om psykedelika och judendom. Hon har publicerat sig och medverkat på olika vis om detta ämne. Här skrev jag om fenomenet för ett tag sedan, utifrån en artikel jag läst av en annan författare
Det här blir en parentes. Men lite intressant och med viss koppling till ämnet faktiskt. På väg hem från universitet vill jag skriva ned mina reflexioner. Normalt hade sådant gått rätt lätt och känts lustfyllt. Men inte nu. Fixa fotot går bra, men inte samla mina tankar. Lite pliktskyldigt kopierar jag in annat (ovan).
Vad hade hänt?
Alkohol hade hänt. Ett par små glas cava under det trevliga mingel som följde på panelsamtal och frågestund. Det räckte tydligen.
Har upplevt detta så tydligt (jag är ingen storkonsument) bara ett par gånger tidigare. Suttit och försökt samla tankarna kring något jag tänkt på och velat skriva om. Men att det varit som att pulsa i djup lera.
Kommer att tänka på en blänkare jag sett om Alex Schulman härom veckan. Letar reda på det (King Magazine, 15 februari) och läser
Alkohol blockerar mitt tänkande. Det räcker med en halv öl. Det går inte. Jag blir sämre på att skriva av det.
Sedan gör Schulman en intressant reflexion kring skillnaden mellan att skriva och att redigera sina texter
I gengäld har jag lagt märke till att när jag redigerar min text så blir jag bättre av att ha druckit ett glas vin. I den fasen handlar det bara om att hitta en melodi i texten, och det blir alltid bättre med ett glas vin. […] [A]tt redigera – det är som att flyga. Jag älskar den fasen. Kanske också för att jag kan dricka lite vin under tiden.
Kanske stämmer. Ungefär som jag satt där på bussen och redigerade mitt foto?
Men nu är det en ny dag. De där två dl vin har gått ur kroppen och det är märkbart hur mycket lättare tankarna formerar sig och faller på plats i skallen.
Förresten, Schulman nämner en annan sak i sin redogörelse för olika substanser. Och sina morgonrutiner
Det första jag gör är att brygga en kopp kaffe som jag häller i en sådan kopp jag har köpt, med ett litet värmeelement i. Eller jag har faktiskt inte köpt den. Jag har fått den av Amanda, min fru. Jag vill gärna att kaffet ska vara varmt, och jag orkar inte hämta en ny. Så jag sitter bara och skriver och dricker kaffe. Och så snusar jag som en galning, alltid Göteborgs Rapé.
Koffein och nikotin. Jo, det är något annat. Pehr Granqvist pratar om detta utifrån en fråga han får mot slutet av mötet. En kvinna i publiken berättar om en man, senare filosofiprofessor, som under sin studietid råkat ut för nikotinförgiftning och hade en omtumlande “jesus-uppenbarelse” som sedan följde med och präglade resten av hans liv.
Granqvist räknar upp ett antal substanser som snarare sänker eller höjer, inte förvränger sinnet som psykedelika gör. Morfin för smärtlindring, amfetamin vid ADHD, osv. Nikotin och alkohol kan ha effekter liknande psykedelika i mycket höga doser. Men sannolikheten att man kräks innan man når detta stadium är överhängande, påpekar han.
Många gånger under samtalet kommer man in på hur Sverige (kanske att de sa Skandinavien) skiljer sig från praktiskt taget hela övriga västvärlden i synen på psykedelika. I USA och nere på kontinenten är forskning mera levande och djärv. Även t ex i Israel. I Sverige är man mer försiktiga. Det är på gång, men ännu så länge är det bara “personer i vita rockar” som får bedriva forskning och de måste då kunna motivera de psykedeliska drogernas medicinska potential.
Pehr Granqvist återkommer flera gånger till de psykedeliska substansernas (psilocybin, MDMA, Auaschka, m fl) “subversiva” egenskaper. De är oberäkneliga, oroande. “Trixters”, kallar han dem.
“The trickster figure Reynard the Fox as depicted in an 1869 children’s book by Michel Rodange.” – Wikipedia
In mythology and the study of folklore and religion, a trickster is a character in a story who exhibits a great degree of intellect or secret knowledge and uses it to play tricks or otherwise disobey normal rules and defy conventional behavior. Such a character may be a god, goddess, spirit, human or anthropomorphisation.
Just detta “subversiva” inslag menar föreläsarna är något som tycks vara extra svårt att hantera i en svensk kontext. Att det är så “osvenskt”, liksom. En kontrast till det protestantiska, “post-lutheranska” (just detta med att Martin Luther själv inte var särskilt “lutheransk” påpekas ibland) kynnet. Granqvist säger skämtsamt att akademiska institutioner och etikkommitéer t ex nere i Centraleuropa är mindre “bio-medicinskt neurotiska” jämfört med vad de är hos oss.
För egen del har han inte fått igenom ett enda av sina forskningsuppslag på psykedelika i Sverige. Fastän välrenommerad professor och allt. Istället har han involverats i forskningsprojekt söderöver. Han berättar t ex om forskning som pågår inom palliativ vård, med människor i livets slutskede.
Kvällen blir en vindlande, associativ resa genom många olika såväl psykologiska som religionshistoriska aspekter av de sinnesutvidgande drogerna. Späckat med referenser till tidigare och aktuella forskningsprojekt och namn.
För mig personligen blir det den allra sista frågan från publiken som får mig att spetsa öronen: “Har man forskat på vilka det är som söker sig till till de psykedeliska experimenten, inte pga depresson eller svår ångest, utan för personlig utveckling?” En tidigare frågeställare har då redan adresserat risken för inte enbart potentiellt berikande “ego-dissolution” utan där bruket snarare kan leda till s k “ego-inflation” (som i alternativandliga miljöer hamnar nära fenomenet “spiritual narcissism”).
Pehr Granqvist säger att, jo, bland utövare finns en överrepresentation av individer som utmärker sig för egenskapen “öppenhet för nya upplevelser”, och/eller “sensationseekers”. När man kunde önska att det snarare var de som utmärker sig för rigiditet i sitt tänkande och känsloliv som fick testa. De skulle ha mycket att vinna på det.
Att den förstnämnda gruppen måhända redan har så det räcker av detta. Typ.
Ps. I vimlet efteråt träffade och pratade jag med journalisten och författaren Jonatan Loxdal. Han höll på med research inför en artikel om psykedeliska substanser och kristendom.
Ämnet hade berörts under panelsamtalet. Närmare bestämt hur förhållandevis oförberedd t ex Svenska kyrkan torde vara att kunna möta människor som efter att haft sådana här mystiska, “andliga” upplevelser söker sig dit. Ds.
