It’s strange. It’s a strange background. I would say that I’ve had three completely distinct careers in my life. So I started out I grew up in a very India-oriented family, a Jewish family. But my parents were very involved with India.
We had a resident guru, a man by the name of Paul Brunton, who was famous in the 1940s and 50s for introducing Indian mysticism, Indian spirituality to the West with a series of books. And he wanted me to be his successor. So he lived with us for many years.
Vad märkligt. Nog för att jag ofta inte är särskilt grundlig av mig, men detta hade jag helt missat. Hittar länken till en intervju här på hemsidan. Gjord av Ron Ehrlich: “Lessons from Gurus, Psychoanalysts and Animals” (3 november 2020). Den går att läsa på en webbsida som heter Mind/Body.
Personen som blir intervjuad heter Jeffrey Masson.
Jeffrey Moussaieff Masson (1941- )
Okej. Om honom har jag vetat litegrann. I sin relativa ungdom gjorde han kometkarriär inom psykoanalytiska kretsar i USA. I grunden hade han ingen vårdutbildning, han var professor i sanskrit. Blev snart ansvarig för ett viktigt Sigmund Freud-arkiv. I materialet som förvarades där hittade han brev, tror jag det var, som Masson upplevde avslöjade att Freud “svikit sanningen”. Det var något med att psykoanalysens fader övergivit sin så kallade “förförelseteori”, dvs att vissa besvär grundar sig i att patienten faktiskt blivit utsatt för ett övergrepp, för att istället mena att “fantasin” spelar en större roll. (Något sådant, orkar inte kolla upp mera precist.)
Jo, jag kollade upp det. Dvs läste klart den där transkriptionen. En fascinerande historia. Masson utan tvivel är och har varit en mycket intagande person som många velat stötta
But while I was becoming a psychoanalyst, what happened was I was taught, as everyone was at the time, that women would come to you and tell you that they’ve been sexually abused. They have not been sexually abused, said, my teachers. They are suffering from what we call hysterical mendacity. That is, they are telling themselves lies because they want to cover up their own sexual feelings as children. And I said to them at the time, that makes no sense to me. […]
And I made it my mission to investigate this more deeply. And as fate would have it, I met Anna Freud, Freud’s daughter. And to make a very long story short, she became friendly with me because I like dogs and she like dogs. And she told me, go learn German, go to Germany, go to Austria, you’ll learn German, come back, and I’ll talk to you about allowing you to see the letters that have never been published about child abuse. […]
I was then about to become director of the Freud archives. I’d given up my full professorship. I was to move into Anna Freud’s house. I would take over the archives, and all hell broke loose when I first announced that Freud was wrong. These women were not making it up. It’s true. There are letters to show it. We have been handed a false history. And you cannot imagine this was 1980; you cannot imagine how that reverberated through the world of psychoanalysis. But in any event, I was fired. I lost my position. It was no longer at the university. I could no longer be a director of the Freud archives. I could no longer be a director of the Freud copyright. I could no longer call myself a psychoanalyst. And in a way, Ron. That was freeing.
Om detta skrev Jeffrey Masson alltså en bok. Vilket upplevdes som att han tagit sig alltför stora friheter med materialet han varit satt att förvalta. Ett svek. Skandal. Avsked eller åtminstone avhopp.
Och han skrev flera efter det i ämnet. Plus åtminstone en som verkar mera direkt självbiografisk (nere till höger)
Jag har varken läst boken eller breven, inte heller har jag inblick i hur diskussionerna gick i psykoanalytiska kretsar i USA (och England, för Anna Freud levde väl där?), men jag gissar att sanningen låg någonstans “mittemellan”. Ja, “förförelser”, konkreta övergrepp av olika slag, är vi mera medvetna om idag. Nej, jag har mycket svårt att tro att detta var okänt eller förnekades totalt och på bred front i dessa kretsar. Dock att Sigmund Freuds unika och viktiga bidrag trots allt varit att vår inre fantasi- och känslovärld är en viktig komponent i allt eller det mesta som händer och har hänt oss.
Masson drog sig tillbaka på en avskild, lantlig plats långt borta och har sedan dess varit en företrädare för djurätt och veganism. Skrivit många böcker i dessa ämnen. Vissa har blivit verkliga bestsellers.
Två av de tre “karriärer” han nämner har jag haft åtminstone ett hum om. Men detta med Paul Brunton (citatet ovan) har dock gått mig helt förbi.
And I grew up in that atmosphere and really accepted it until I went off to Harvard. But even there, I was studying Sanskrit because that’s what the guru wanted me to study. And then I suddenly woke up and said, wait a minute, this is not me. I don’t believe any of this. Some of it’s charming. Some of it is pleasant, but a lot of it’s insane. It was a kind I tell you what it was. It was a positive conspiracy theory.
He believed that he came from another planet. He believed that he came from Venus. And evidently, he sincerely believed that Paul Brunton, because I remember once saying to him, P.B., why is it you don’t drive a car? And he looked at me and had a mysterious smile and said, Jeffrey, on Venus, there are no cars.
Eller så har jag hört om det någon gång men inte gjort den koppling jag gör nu.
Jeffrey Masson har jag brukat tänka på som något av “a troubled soul”. Detta med Freud har jag misstänkt varit relativt ogrundat eller misstolkat. Överdrivet ändå. Att det måste ha varit något “psykologiskt” i görningen inom Masson själv som gjorde att det fick detta förlopp. Men vad? Hur kunde det bli så?
En högst märklig uppväxt i den spirituelle “gurun” Paul Bruntons närhet och förväntningarna på sig om att en dag kunna ta över, bli dennes ersättare, ger förstås inte hela svaret. Men det finns något där.
Desto mera, även om inte så fasligt djupgående där heller, har jag vetat om den indiske visdomsläraren Jiddu Krishnamurti.
Jiddu Krishnamurti (1895-1986)
Pojken som adopterades av Teosofiska samfundet, växte upp med förväntningar på sig att en dag framträda som “upplyst”, den nye “Världsläraren”. Men en dag fick nog och hoppade av
En bok jag läste för länge sedan och tog djupa intryck av var denna. Vill minnas det inte var en översättning utan en speciell svensk edition
Det där med “förgöra” i rubriken är förstås att ta i. Såväl Jeffrey Masson som Jiddu Krishnamurti har levt sina liv, upplevt ett syfte och nått ut till många människor med sina tankar. Men jag tänker att det ändå var något med att de tidigt blivit så hyllade och utvalda, särställda, som satt djupa spår och i någon mening beseglade deras öden.
Hos de båda skapade detta en alldeles särskild psykisk konfiguration. Beroende av diverse faktorer kunde detta ha utvecklats olika. Det är en konfiguration som kan tyckas ha drag av såväl påtaglig narcissism som rättshaverism. Som hela tiden arbetar emot att hitta blottor, fel, “dolda” eller missförstådda samband i sådant som omvärlden värdesätter och förefaller att vara nöjda med. De är liksom dömda till att vara “solitärer” och deras inre graviterar hela tiden emot denna position. De kan rentav dra näring ur den.
En mindre känd psykiatrisk diagnos som förmodligen fångar denna psykiska konfiguration allra bäst är“kverulansparanoia”. Minns att den fanns med i kurslitteraturen under min grundutbildning (“Psykiatri”, av Otto Ottosson) men misstänker att såväl bok som diagnos glidit ännu mera ut i periferin sedan dess.
ChatGPT skriver, att diagnosen beskriver en person som
upplever sig kämpa för en rättvis sak utvecklar en fixerad övertygelse om att myndigheter, organisationer eller andra motarbetar eller förföljer honom/henne driver upprepade klagomål, kampanjer, anmälningar eller rättsprocesser tolkar motgångar som bevis för konspiration eller systematisk orättvisa.
Just detta tycker jag inte fäster på vare sig Masson eller Krishnmurti, men resten gör det i någon grad
I psykiatrisk litteratur används det ibland som exempel att engagemang i en sakfråga (t.ex. djurskydd, miljö, politik) kan bli en fokal punkt för en sådan paranoid utveckling – inte för att frågan i sig är fel, utan för att tänkandet kring motstånd och fiender blir vanföreställningspräglat.
/…/
Nu när det är det dags att avrunda texten sitter jag och funderar. Tror jag kan säga att det funnits likheter med båda de här herrarna och mig själv. Såväl sett till deras yttre engagemang och livsresa, som deras inre belägenhet. Deras psykiska “konfiguration” som jag har kallat det.
Detta med en rörelse från spiritualitet mot psykologi bl a. (Krishnamurti som jag för övrigt håller för att vara en synnerligen skarp analytiker av den “den andlige sökarens” psykologi.) Men även vissa tidiga erfarenheter som predestinerat till att i någon mening bli “solitär” och att kunna trivas med detta.
Bara en detalj jag kommer att tänka på. När jag var i tjugoårsåldern hamnade jag på det konstituerande mötet för att bilda ett Krishnamurti Center i Stockholm. Oklart hur jag hamnade där. Hade väl besökt något evenemang, en filmvisning, etc, och verkat pigg. Vi satt cirka tio personer runt ett bord i ett fönsterlöst sammanträdesrum inne i city. Alla var betydligt äldre än jag och på olika vis engagerade i informationsarbetet kring denne teosofiske avfälling. Dokumentet gick runt bordet.
Och jag vägrade att skriva under.
Ps. Undrar om inte detta med fäder som av sönerna upplevts svaga spelar in ändå? Massons pappa som dyrkade Paul Brunton och hoppades att sonen skulle bli “något stort”. Krishnamurtis far som lät honom och lillebror bli adopterade av teosoferna. Sigmund Freud för den delen. Att han uppfattade sin far som svag är omvittnat och något han själv skrivit om.
Liksom att han har beskrivit fenomenet “oidipal triumf”… Ds.
Ps 2. Ställer en fråga till ChatGPT om Massons mellannamn
Masson föddes Jeffrey Lloyd Masson. Senare tog han mellannamnet “Moussaieff” efter sin mor och hennes familj. Namnet Moussaieff (eller Moussaïeff) är ett judiskt efternamn som är vanligt bland bucharisk-judiska familjer från Centralasien (särskilt Uzbekistan/Tadzjikistan).
Massons mor tillhörde en sådan judisk släkt, och han tog alltså mellannamnet för att markera sin härkomst från den sidan av familjen.
Jaha. Något knapptryck därifrån får jag veta
Som tonåring skickades han till Pune i Indien för att studera vid en skola som inspirerades av filosofen Jiddu Krishnamurti.
Krishnamurtis filosofi betonade bland annat: självständigt tänkande, att ifrågasätta auktoriteter och medkänsla och direkt observation av världen. Masson har senare sagt att Krishnamurtis idéer starkt påverkade honom.
Minsann.
Ds 2.
