I don’t even regret having been his friend or whatever you want to call it for those many years because he was benign. He was not after money. He was not after power. He was not a vicious person. There definitely was no sexuality involved. He was a gentle vegetarian and a very tiny man. He wasn’t even five feet tall.
Igår postade jag en text om författaren och djurrättsaktivisten Jeffrey Masson. Bl a efter att ha läst utskriften av en tidigare podcast (YouTube) med honom: “Jeffrey Masson – Lessons from Gurus, Psychoanalysts and Animals” (Mind/Body, 3 november 2020).
Där och från andra källor framgår att Masson och hans familj hade en speciell relation till mystikern och författaren Paul Brunton som, vad det verkar, rentav levde med dem under många år. Han fick ett stort inflytande på dem alla. Från början tycks det ha varit främst Massons mamma som hade ett intresse. Dock vittnar Jeffrey Masson om att även pappan blev djupt engagerad i sin andliga utveckling, Bruntons vision och löfte om att fadern en dag skulle kunna bli “upplyst”, osv.
Mystikern hade också en stort inlytande över Jeffrey Masson själv från det att denne var barn och många år framåt. Hans skolgång, vad som kunde vara passande preparering inför att en dag Masson skulle kunna framträda som Bruntons jämlike, etc.
I unga vuxenår beskriver Masson att han genomskådade det hela. Kallar vad familjen dragits med i för “en positiv konspirationsteori”. Då hade han dock redan kommit en bit i sin universitetsutbildning i sanskrit. Han valde att fortsätta, steg i graderna och fick till sist en professur i ämnet.
På någon tidpunkt skrev han en bitvis kritisk bok om den ambulerande mystikern Brunton och hur hans familj varit involverad i det hela
The 1940s, 1950s, obviously coming out of a shocking war, particularly for Jews. And yet and here were your parents, enthralled, enthralled by this philosophy weren’t what do you think was it about that that appealed to them? I get the 10-year-old being impressed. But I’m intrigued by your parents.
Well, you know, this is a very interesting and deep question. Not easy to answer because it raises I mean, my father was a lovely man, totally uneducated or self-educated, but very intelligent and very skeptical in general. So my question like yours is how you could believe a lot of this nonsense? And yet he did. And he retained his ability, was a very successful businessman in the jewelry business. He loved being around Paul Brunton. […]
But I did eventually write a book about this, and it’s called “My Father’s Guru A Journey Through Spirituality and Disillusion”. So my parents went along with it through the first half of the book. But they never became disillusioned. So my father helped me with this book. He gave me all the letters that Paul Brunton had written to him. His brother had written to him and how we met him. And I was able to tell the whole story.
But Paul Brunton still has a lot of followers, and they were very, very upset with my father. And my father said, look, son, I don’t agree with you, but you’re entitled to your point of view. And it’s fascinating, and I’m intrigued by what you’ve been able to turn up. But I still believe that one day I will be illuminated, as Paul Brunton promised me. […]
It was a kind of conspiracy theory, as I’ve said, but in a positive way. And my father was thrilled. And I remember he keeps saying to PB. PB, where’s this vision going? I still haven’t gotten it yet. You know, they would laugh and play and joke about it, but he was convinced that one day the Kundalini, the serpent power in him would come up through his different chakras blossom out into his brain. And he would attain these mystic powers if he wanted that.
Nu till det som fick mig att vilja skriva den här texten. Egentligen har jag inte så bra koll på Paul Brunton. En bok av honom var bland det första i genren jag läste när jag börjat att intressera mig för andlighet.
(Denna ser bekant ut. Larson förlag, 1978)
Men ingenting efter det. Av den boken (eller om det var en annan, kanske läste två) framgick att han i hög grad varit en “resande” mystiker. Att han hade sökt upp andliga förgrundsfigurer på olika håll i världen för att sedan berätta om dem i sina verk.
Det var först senare jag fick veta att han gjort flera stopp, ibland i månader, hos sin danske kollega Martinus Thomsen (1890-1981). Detta var på 1950-talet.
Inom “Martinusrörelsen” traderas detta gärna. Att den spirituelle megastjärnan Paul Brunton visat så stort intresse för Thomsen.
Brunton skrev även förordet i en tidig översättning till engelska av Martinus Thomsens bok “Menneskeheden og Verdensbilledet” (“Mankind and the World Picture”).
Ur Paul Bruntons förord:
Martinus is a remarkable man. Although almost unknown outside Denmark, he is widely regarded there as an original spiritual thinker. His principal work, Livets Bog (‘The Book of Life’), is an immense study of the spiritual structure of the universe and of man’s place within it.
Det brukar även berättas att Brunton hade gjort anteckningar av det han hört den danske mystikern berätta i avsikt introducera honom för sin läsekrets. Detta material tappades dock bort under båtresan hem (till familjen Masson?).
Gissar det är detta som Thomsen syftar på i ett bevarat brevutkast från oktober 1952. Ord till tröst. Men Thomsen skämtar även om att förlusten kanske ger anledning för Brunton att snart komma åter. Att han hoppas att få träffa Brunton och dennes fru igen redan nästa sommar.
[… ]
Men jeg var samtidig bedrøvet paa Deres Vegne ved at erfare, at Deres mange Notater fra i Sommer er gaaet tabt paa Rejsen. Jeg haaber dog ikke, at det maa betyde et alt for stort Tab for Dem; De havde dog efterhaanden tilegnet Dem Stoffet i meget vid Omfang, og jeg er sikker paa, at der vil være meget, De kan huske. – Jeg haaber, at der eventuelt vil kunne komme det gode ud af det, at vi saa snarere igen vil se Dem her hos os [rettet med blyant til: i landet] til næste Sommer.
[…]
På svenska:
Men jag var samtidigt bedrövad å Er vägnar när jag fick veta att Era många anteckningar från i somras har gått förlorade under resan. Jag hoppas dock inte att det betyder en alltför stor förlust för Er; Ni hade ju efter hand tillägnat Er stoffet i mycket stor omfattning, och jag är säker på att det finns mycket Ni kan minnas. – Jag hoppas att det möjligen kan komma något gott ur detta, nämligen att vi desto snarare får se Er här hos oss [rättat med blyerts till: på landet] nästa sommar.
Finns förresten en skojig anekdot om Martinus och Brunton!
En dag när han cyklade på den trafikerade Gammel Kongevej såg han plötsligt Paul Brunton, som under c:a tre månader bodde på Institutet och introducerades i kosmologin, och som nu kom gående på trottoaren, och Martinus slog ut händerna och hälsade.
Brunton blev mycket häpen, för här såg han den okonstlade Martinus på sin cykel, och han var inte van vid att se de visa färdas på det sättet. Martinus körde också bil under många år, och fick efter hand som bilarna blev utslitna andra bilar av sina vänner och intresserade.
Här kan man påminna sig om att Paul Brunton själv inte körde bil (kanske inte cykel heller) med hänvisning till att på hans “hemplanet” Venus fanns inga sådana fordon.
Det finns en anekdot med rymdtema om de två också! Har ingen källa och dess äkthet är omtvistad. Men hur som helst
Det inträffade något märkligt första gången Paul Brunton och Martinus träffades. Detta har beskrivits av några personer som var med vid detta möte, i en skrift om Martinus på danska.
Paul Brunton, som beundrade Martinus kom resande från England till Själland, där Martinus har sin “Kosmos ferieby”. Det var en solig sommardag för ca 50-60 [läs: 70] år sedan. De möttes utomhus på en gräsmatta, med ett antal personer runt omkring.
Efter vanliga hälsningfraser och småprat, frågade Paul Brunton plötsligt Martinus: “Från vilken planet kommer du? Vilket solsystem hör du hemma i?”
Martinus blev alldeles paff, men svarade: “Det får inte avslöjas.”
Sedan började Martinus prata på ett språk, som ingen av åhörarna förstod och som inte var något jordiskt språk. När han slutade tala, svarade Paul Brunton på samma sätt, med samma utomjordiska språk.De konverserade åtskilliga minuter på detta sätt, som ingen av åhörarna förstod eller kände igen.
Vad som dock är omvittnat, när det gällde deras kommunikation, var att de hade något sätt att nå fram till varandra fastän de inte behärskade varandras “jordiska” språk. Den som var tillstädes som tolk mellan danska och engelska, Ingrid Ockels, har berättat att de stundtals redde sig alldeles utmärkt utan henne…
Paul Brunton har en alldeles speciell koppling till Sverige. Robert Larson, grundare av Bokförlaget Robert Larson, blev tidigt mycket intresserad av böckerna. Han hade läst Bruntons “A Search in Secret India” på 60-talet, skrev brev till författaren och fick så småningom rättigheterna att översätta och ge ut honom på svenska.
Detta blev startpunkten för Larson-förlaget i början av 1970-talet. När Brunton dog 1981 blev Larson och hans krets viktiga för att bevara och publicera Bruntons opublicerade manuskript. Därför startades också det amerikanska förlaget
Larson Publications som mödosamt gick genom författarens anteckningar och senare kunde publicera “The Notebooks of Paul Brunton” i 16 volymer.
Vad man sparar på! Eller som går återfinna. Åtminstone så sent som -13 hade förlaget tydligen kontor & postbox i Johanneshov, Stockholm, intill där jag bodde
Utan att låta alltför deppig så hör nog Paul Brunton även han till den typ av litteratur och “rörelser” som hade sin storhetstid på 1970- och 80-talet.
Idag huserar Larson förlag på en modest c/o-adress i Sollentuna utanför Stockholm.
Bokförlaget Robert Larson AB
c/o Martin Moström
Badvägen 8H
191 33 Sollentuna
Ds.
