Jätteprojektet i Barcelona vars fullständiga namn tydligen är “Temple Expiatori de la Sagrada Família” men alla känner som kort och gott “Sagrada Família”. Började byggas 1882 utifrån en vision av traktens store son, arkitekten Antoni Gaudí (1852-1926) och ännu inte färdigställd efter hundrafemtio år.
Vissa milstolpar har nåtts. I höstas nådde man en höjd som gjorde kyrkan till den resligaste i världen. I förrgår kunde man sätta det speciella korset på toppen av den högsta spiran. Detta ville man få klart till hundraårsdagen av Antoni Gaudís död.
Arkitektens tanke var att ut från detta okonventionella (det är ju Gaudí) kors ska sedan starka strålkastare lysa i varje väderstreck. Den detaljen är ännu inte beviljad av staden. Liksom den storslagna marchväg som Gaudí hade ritat som skulle leda upp till basilikan och kräva rivning av ett antal kvarter och evakuering av flera tusen barcelonabor.
Årligen har Sagrada Família fem miljoner besökare. Ytterligare femton nöjer sig med att beundra det från utsidan och omgivningarna, osv.
Minns jag var där för kanske trettio år sedan. Tyvärr har jag inga bilder från resan eftersom en väsktjuv försvann med hela min kamerutrustning (det är ju Barcelona). Minns jag mötte en märklig religiös procession längs La Rambla, såg albinogorillan “Snowflake” (1964 ca-2003) sitta i sin trista bur på Barcelona Zoo. Han som näst efter Antoni Gaudí torde ha varit stadens mest berömde invånare.
Och promenerade omkring inne i Gaudís kyrka som jag då verkligen minns som en byggarbetsplats.
Allt med den kyrkan är ju stort. Storslaget. Men det var en speciell sak jag tänkte på med detta. Det är hur länge bygget faktiskt pågått. Vissa landmärken står där de står. Ett slags relativa konstanter eller hållpunkter i vår turbulenta civilisation. Pyramiderna, Sankt Peterskyrkan och Panamakanalen. Ölandsbron, för den delen. Medan Antoni Gaudís kyrka är något som varit ständigt pågående. Ingen lever längre som sett början. Knappt någon som hade upplevt bygget ens när det gått ett halvt århundrade lever längre.
Det är något visst med detta. Nästan unikt. Att vara delaktig i en process, om än bara som betraktare, eller världsmedborgare, som vida överskrider ens egen levnad.
Enda parallellen jag kommer på är skeppet USS Constitution, vars hemmahamn är Boston, USA. Sjösatt 1797 och seglar ännu. Men det är inte åldern jag tänker på. Båten byggdes av ett slags tät, stark långsamväxande ek som kallas “live oak”. För att klara av att renovera och underhålla båten finns sedan länge skyddade odlingar av just sådana träd som behöver växa ett par hundra år innan de duger till skeppsvirke.
Denna typ av ek har även naturligt böjda grenar som är perfekta för båtens spant, dess “revben”. Ett pusselarbete.