När man är tjugo år, har man löst världsgåtan; vid trettio börjar man tänka över den och vid fyrtio finner man den olöslig.
Hur många gånger kan jag ha gått förbi här utan att ha sett just detta citat (videoklipp). Hundratals. Andra textbitar har jag läst och tagit intryck av. Finns många, hela vägen upp mot författarens gamla bostad på krönet av Drottninggatan. (Just detta hittade vi strax efter att man korsat Olof Palmes gata.)
En liten kille i mitt sällskap har särskilt roligt åt ett annat vi ser: “Din mor var här; … och hon lämnar en lukt efter sig som en ihjälslagen orm.”
När jag provar söka på det senare citatet visar det sig att det inte är helt korrekt återgivet där i asfalten. Minns att det stod “stank” och inte “lukt”? Passagen är visst ur “Damaskus I” (1896).
Läser en reflexion om hur eftervärlden ibland har vässat vad han faktiskt skrivit, så att förolämpningar etc ska låta ännu mer drastiska och råa. Att Strindberg ofta uttryckte sig lite mer subtilt än vad ryktet gör gällande.
Ja, kanske är det så. Hur som helst en man med ovanligt vital skalle.
Det här temat har jag varit inne på många gånger. Det är centralt.
