Det kommer en videolänk från min mor. En ung kvinna står vid diskbänken. Utanför fönstret ser man att det är vinter och snö. Plötsligt hoppar en hjort in genom rutan. Splittret yr. Djuret försvinner förbi kvinnan och ut ur bild. Hon är vettskrämd.
Jag blir misstänksam. Inte för att det är något med filmen som verkar fejk. Förutom att scenen är så otrolig förstås. Utan för att jag på sistone tittat på flera videor där vilda djur hälsat på i människors hem. Den första jag såg var med en familj som satt samlade i tv-soffan. Plötsligt är det ett stort vildsvin som kastar sig in genom fönstret bakom dem så att glasskärvorna yr. Djuret hade kämpat för att få fäste i den mjuka soffan där den landade. Innan det skuttade vidare i rummet och ut ur bild. Jag hade spolat tillbaka ett par gånger för att se hur det gick för den lilla flickan som satt där svinet landat och rivit runt med sina klövar. Om hon verkade oskadd trots allt?
Dagarna efter vildsvinet kom det diverse vilda djur hoppande in genom diverse fönster.
Så jag blev på min vakt. Hade sedan dess haft en krypande känsla av att det faktiskt var något som skett. Då dyker det upp en relativt ny video (23 september 2025) från kanalen Jake vs The State. Knappt tre minuter lång. Den som står bakom heter Jake Cheriton. Han kallar sig oberoende journalist och påminner en del om dokumentärfilmaren Michael Moore som var stor på 90-talet. Baseballkeps och socialt patos.
Välgjorda, catchy betraktelser över olika tekniska innovationer, robotar, mm. En del häpnadsväckande saker. Han verkar ha hållit på ett tag. Inlägget jag ser presenteras med orden jag lånat till rubriken: “Something has happened that will change everything”.
Historien är väl full av uttalanden om att mänskligheten nu gått in i en ny fas. Passerat en gräns. A point of no return. Något har hänt som inte enbart är en gradskillnad eller förskjutning av det välkända. Utan liksom ett kvalitativt språng.
År 1829 när de första järnvägarna planerades i England stod det att läsa i tågskeptiska The Quarterly Review
“Om ett tåg färdas i över 30 engelska mil i timmen (ca 48 km/h), kommer passagerarna inte att kunna andas; de kommer att kvävas av den snabba luftströmmen.”
Psykologen Georg Simmel som i Die Großstädte und das Geistesleben (1903) bekymrade sig för människorna i storstäderna
Den psykiska grundtonen i det moderna storstadslivet är den intensifiering av nervlivet som följer av den snabba och oavbrutna växlingen av yttre och inre intryck.
Simmel hävdade att förnuft och distans blir psykologiska försvar mot att dränkas i intryck. Detta kallade han “den blaserade attityden”. Ett slags likgiltighet som skyddar, men också gör människan känslomässigt avtrubbad. Georg Simmel hade säkert inte helt fel, även om hans oro var överdriven.
Cheriton har klippt ihop en mängd aktuella AI-filmer i inlägget jag stöter på. Sådant som cirkulerar just nu och som jag sett. Djurfilmer och annat. Kändisar i olika tokiga situationer och kombinationer. Flera rättså smaklösa med Steven Hawkins. Den där han tävlar i Nascar med rullstol som jag lånat en bildruta från ovan t ex.
Det verkar som att svaret heter Sora 2. Företaget OpenAI:s (ChatGPT) senaste filmgenerator som nyligen rullats ut på bred front. Såhär skriver nättidningen The Verge (9 oktober 2025)
OpenAI’s social AI video-generating app, Sora, has reached over 1 million downloads in fewer than five days since its launch. That’s according to Sora head Bill Peebles, who said on Wednesday that Sora racked up downloads faster than ChatGPT did at launch despite being an invite-only app.
Jake Cheritons poäng är att tekniken idag blivit både så pass sofistikerad, samtidigt som tillgänglig, lättanvänd och billig för allmänheten, att vi hamnat i en ny situation. AI har funnits ett tag. Retoucherade och riggade bilder har alltid funnits. Men nu har vi passerat ett slags gräns. Vi kommer att översköljas med fejkade filmer av så enastående kvalitét att de inte går att skilja från verklighet.
/…/