There’s no inner child, no past trauma, no personal growth. Just stories looping in a mind that doesn’t belong to “anyone”
Det finns religionspsykologi. Varför människor tror som de gör, osv. Sedan finns det religionsuttryck som tycks passera över en gräns till något mer problematiskt. Där det mystiska tankestoffet används för att undfly eller ej behöva erkänna realiteterna.
Det ska sägas med en gång att själv är jag beredd placera det allra mesta i den första kategorin och det har inte så mycket att göra med vad man tror på (t ex att Maria var jungfru, blev gravid med Den helige ande och att sonen uppstod från de döda), utan på vilket sätt.
Som uttrycks i ett av mina favoritcitat:
To know that a person is in some sense “religious” is not as important as to know the role religion plays in the economy of his life.
— Allport & Ross, 1967
“The role religion plays in the economy of his life”…
Hypotetiskt kunde man dela in det spirituella engagemanget, intresset för det mystiska eller översinnliga, i några olika nivåer. Som i denna modell:
De översta nivåerna är de godartade eller relativt godartade. Här sker en minimal förvrängning av självbild och bild av omvärlden. (“Mystisk erfarenhet” är satt inom parentes. Det verkar som att somliga individer har haft eller har djupgående mystiska erfarenheter som kvalitativt hör till denna kategori.)
De nedre två, tre nivåerna är då de mystiska idéerna medför en mer eller mindre grov förvrängning av realiteterna, av såväl sig själv som omvärld. Mest så i “Vanföreställning”. Som intressant nog tycks dela vissa kvalitéer med den översta nivån. Att ens upplevelse av världen omfattas och kan delges andra utan ett spår av tvivel. En upplevelse av egen självklar auktoritet.
Mystisk erfarenhet
Mystisk självupplevelse.
Hälsosam andlighet
Gorartad andlighet. Begränsad eller obefintlig egen erfarenhet av något översinnligt eller mystiskt. Dock finns detta som en inspirationskälla, en fascination. Sådant man fått berättat för sig eller läst.
Spiritual bypassing I
Här används det översinnliga i någon mån för att undfly realiteterna. Dock inte så att det medför alltför grov förvrängning av vare sig själv eller hur man tar in och interagerar med omvärlden. Viss förvrängning.
Spiritual bypassing II
Påtaglig förvrängning.
Spiritual bypassing III
Markant förvrängning.
Vanföreställning
/…/