Igår damp Psykologtidningen (#5 2025) ned. Kontaktorgan för tiotusentals legitimerade själasörjare i stat, region, kommun och privat regi. Såväl omslag som mest utrymme i detta nummer ägnas åt psykedelisk terapi. Det är verkligen nya tider vi lever i.
Kunde inte motstå alliterationen i rubriken. Men egentligen tycker jag att det är ett rättså spännande område. Även om jag själv inte är lockad att ge mig in i det. Vare sig som psykolog eller patient.
Tidningen innehåller en lång intervju med psykologen Elin Stahre och artikeln ger en bakgrund till fältet. Drogassisterad terapi har
beforskats sedan 1930-talet i
en västerländsk kontext. Under
de senaste tio till femton åren
har forskningen varit inriktad
på svårbehandlade psykiska till-
stånd såsom ptsd, svårbehand-
lad depression, ångest i livets
slutskede och missbrukPsvkedelisk terapi kar
beskrivas som ett spektrum
av behandlinasformer där en
substans används i kombination
med terapi. Både den terapeutis-
ka komponenten, liksom typ och
dos av substans. kan variera.De förandrade medvetan-
detillstand som induceras av
substanser verkar kunna vara
hjälpsamma i en terapeutisk
process.De kan bidra till nya
insikter och tankemönster, hjälpa
människor att möta traumatiska
minnen. samt främia sundare
anknytning.Psvkedelisk terapi är inte en
godkänd behandlinasform i Sveri-
ge och bör betraktas som en
experimentell behandlingsform
för psykiatriska tillstånd, även
om resultat i kliniska prövningar
visar på lovande resultat…
Varför tycker jag att detta är intressant? Rentav lovande? Jo, inte främst för att det kanske kunda leda till mer effektiva behandlingar vid svåra psykiatriska tillstånd. Mera som en injektion och provokation i en kultur och vårdapparat som är på villovägar och oförväget tycks fortsätta i samma riktning.
På så vis tänker jag mig att det relativt nymornade intresset för svampar och dylikt kan göra gott. Inte enbart för individen, utan även för kulturen. Spridningseffekter. Ringar på vattnet.
I tidningen finns även med en notis om psykologiska effekter av djungelbrygden avahuasca
En studie vid University of Haifa publicerad i Psychopharmacology visar att personer som regelbundet använder avahuasca uppvisar mindre dödsångest och undviker dödsrelaterade tankar i lägre grad än 53 icke-användare. Studien omfattade totalt 107 deltaqare, varav 54 var erfarna avahuascaanvändare. Forskarna fann att skillnaden inte berodde på tro pằ livet efter döden eller personliqhet, utan på en ökad impermanence acceptance – förmåqan att känna acceptans inför livets förgänglighet. Effekten kopplades också till upplevelser av ego-förlust under ceremonierna.
”Embracing change: impermanence acceptance mediates differences in death processing between long-term ayahuasca users and non-users.”
Det finns mer av intresse i detta nummer. En recension av terapeuten Poul Perris nya bok: ”Det grundexistiella livsvillkoret” (Natur & Kultur, 2025)
Den storvulna inledningen slår fast att livet blir en ökenvandring utan svar på de eviga frågorna. Läkaren och psykoterapeuten Poul Perris söker svaren och rör sig mellan två världar. I den ena finns Chronos. där allt kan mätas och vägas. I den andra världen. Kairos. råder upplevelserna, ovetskapen. Där kan tankar slå rot och förändra vår syn på tillvaron.
Perris som blev känd för en större allmänhet när han i TV inför riksdagsvalet 2014 pratade om livet med var och en av partiledarna. (En tidigare bok skrev han visst ihop med terapeuten Egil Linge, som jag postade en text om igår.)
Avslutar med lite reklam. Svenska psykoanalytiska föreningen (SPAF) tar emot ansökningar till en ny utbildningsomgång.
Om psykoanalysens värde för att kunna orientera sig i såväl individens som tillvarons djupare skikt finns mycket säga…