Vilket liv de lever. Jag har kört mycket färdtjänst och sjukresor och mött väldigt många personligheter bl.a. en som hade galvaniska strömmar i tänderna och då och då fick in olika radioprogram. Praktiskt tänkte jag men inte kunden. Det berodde på amalgamet sa kunden.
Det finns en grupp (offentlig, så har inga betänkligheter att dela) som tar upp fenomen som religion, New age, konspirationstänkande, pseudovetenskap, mm. Jag länkade till den för ett tag sen, då handlade det om olika slags kristenhet.
Nu hamnade jag på en tråd om så kallade chem trails. Dvs föreställningen att de vita spåren av kondens som bildas bakom flygplan innehåller kemikalier som med myndigheternas godkännande sprejas över medborgarna. Diskussionen har den vanliga spännvidden mellan flabb, hån
humor i både ord
och bild
Men även inlevelse, lite vanlig hygglighet
Jag hade ögnat genom inlägget och var på väg att lämna när jag såg det som den f d färdtjänstföraren skrivit (citatet i början).
Då kom jag att tänka på något min morfar berättade en gång. Från när han hade jobbat som ingenjör för Electrolux i slutet av 50-talet.
En dag blev de uppringda av en kvinna i Vasastan som några dagar tidigare fått en sprillans ny spis installerad. Det var en modell där de olika komponenterna satt ihop på ett nytt, mer integrerat och kompakt, vis. Nu hade hon problem med att det kom konstiga ljud från hörnet där innovationen stod. Morfar fick åka dit. Det visade sig att spisen verkade fånga upp någon radiofrekvens och kom i svängning.
Okej. Var morfar Alf en pålitlig källa? Bådeoch skulle jag säga. Han var en knepig typ, med ett färgstarkt liv. Morfar hörde till en generation då, om man behövde ett hus, så byggde man sig ett hus (morfar hann bygga två, som jag minns det). Men även jämförd med sina generationskamrater var han nog en ovanligt påhittig och händig person. Han byggde båtar och sydde kapellet själv. Kunde laga vilken motor som helst. Snickra möbler och göra intarsia.
Vid ett tillfälle hade han ont om pengar. Vad göra? Han samlade ihop gamla bilbatterier, byggde gjutform för en flerarmad ljusstake, tömde batterierna på bly som han smälte i en kastrull på spisen och hällde i formen. Målade stakarna gröna och sålde dem till Nordiska Kompaniet inne i stan.
Innan han läste till ingenjör, via Hermods, så var han befäl och ansvarig för det så kallade trängenregementet (hästar, alltså) uppe i Sollefteå. Hört många historier om detta under uppväxten. T ex hur vid ett tillfälle det var brist på inhemska hästar att köpa, så man fick skaffa vildhästar från Rumänien, tror jag det var och hur det blev morfars uppgift att rida in dem.
Morfar kunde konsten att skarva och krydda en historia. Inget tvivel om det. Somligt finns det dock pålitliga vittnesmål om. Som när han skulle gifta sig med mormor och hon anlände till Sollefteå tågstation. Då hade morfar mött upp i en smyckad vagn som drogs av två vita hästar.
Spisen, då. Jag var ju inte barn när han berättade om den. Och historien var så pass specifik att jag tänker det bör ha legat någon sanning i den.
Men steget från en spis till en amalgamplomb är måhända för långt ändå.
Ps. Passar på att fråga ChatGPT:
Min morfar som var ingenjör berättade en gång om en el-spis de konstruerat på 50-60-talet, som oplanerat kunde fånga upp en radiofrekvens så att den började ge ljud ifrån sig. Är detta möjligt?
Och får svar:
Det du beskriver är ett känt fenomen inom elektromagnetisk interferens (EMI) och radiofrekvensstörningar (RFI). Det hände då och då på 1950–60-talen, särskilt innan elektronisk avstörning (EMC-krav) blev standard.
En el-spis består av metall, ledningar och ibland komponenter som kan agera som antenn — särskilt långa ledare eller slingor.
Om apparaten råkade ha en dåligt avskärmad ledning, en metallkonstruktion med rätt längd (resonans med radiovågor) eller oxiderade eller halvledande kontakter (t.ex. vid en glappkontakt), kunde den fungera som en dioddetektor – samma princip som i en enkel kristallmottagare (en mycket tidig typ av radio).
Då kunde en stark AM-radiostation (t.ex. mellanvågssändare i området) “demoduleras” direkt av spisens elektriska delar, vilket gjorde att ljudet från radion faktiskt hördes som svagt sprakande tal eller musik ur metallen eller elementen.
Fenomenet var inte ovanligt i 50–60-talets hushåll där starka sändare, långa elledningar och dålig avskärmning ofta sammanföll.
Då så!
Ps 2: Förresten… Fastän så många namn från morfars generation kommit tillbaka och ges åt pojkar nu för tiden, så har jag aldrig träffat en unge som heter Alf? Härom året fanns det 8000 som hade detta som tilltalsnamn, medelåldern var över 70. År 2023 fick 17 pojkar det namnet, medan namn som Nils, Alfred och Otto gavs åt fyra, fem hundra vardera.
Hur förklarar man det? En inte så vild gissning är att det beror på den här figuren, A.L.F. (”Alien Life Form”) som dök upp i SVT i januari 1988 och blev kvar några år…
Ds.