Ett intresse för själva ”ufo-frågan” har jag egentligen inte. Det är mer som en långvarig relation. Följer med förtjusning allt som rapporteras om det världsunika men ännu så länge rättså okända AFU (Archives For the Unexplained) i Norrköping, Clas Svahns idoga folkbildningsinsats i riksmedia och inte minst författaren (och f d bibliotekarien) Håkan Blomqvists strävsamma arbete, år efter år, med att organisera och scanna den svenska ufo-rörelsens historia.
Det dröjde något år innan jag till sist såg filmen ”UFO Sweden”, men då blev det en upplevelse. Att den var så välgjord, spännande och så övertygande planterad i vårt svenska 80-tal.
Efter att ha pryat på ortstidningen i nian fick jag lite extrajobb där. Kunde bli inringd för att bevaka en och annan konsert som den ordinarie musikskribenten inte hade lust eller tid att gå på. Minns egentligen bara ett eget ”scoop”. Det var när stiftsgården invid Stora tuna kyrka en kväll skulle få besök av teosofen Alve Holmqvist. Då åkte jag dit på eget bevåg, skrev och fotade:
Men hur kommer detta sig. Var började det?
”Lisselgården” invid Forssa klack i Borlänge. Har passerat med bil många gånger när jag varit på besök. I alla fall hunnit få en glimt. Det är en besvärlig kurva just där och man behöver alltid hålla koll på mötande trafik.
Igår kväll svängde jag dock ned hyrbilen i diket och klev ur. Tryckte mig genom det midjehöga gräset fram till gårdstunet.
(Särskrivning är inte bara ett modernt påfund tydligen…)
Ett numera förfallet hus, eller två. Googlar och läser att det räknas som en sevärdhet. ”Q-märkt” och allt på grund av sin höga ålder. Där finns också en länk till kommunens hemsida. Men ingen info längre. Kanske skäms man.
Här gick jag i alla fall en grundkurs om UFO 1980. Hur jag hamnade här och vem som höll i det hela har jag ingen aning om. Kanske en lärare från högstadiet.
Helt ointressant för alla utom mig själv. (Och möjligen Håkan Blomqvist!)