Today in the History of Psychology (25th August 1954), Abraham Maslow’s classic book ‘Motivation and Personality’ was published in which he outlined the human drive towards self-actualization at the pinnacle of a hierarchy of needs.
Maslow stated that when the book first appeared it attempted ‘to enlarge our conception of the human personality by reaching into the higher levels of human nature’
— https://www.all-about-psychology.com
Det är något med den humanistiska-positiva psykologin som alltid har skavt. Denna “tredje kraft” som ville avlösa eller åtminstone komplettera de föregående två: psykoanalysen och behaviourismen. Vad jag förstått var Abraham Maslow (1908-1970) den som satte tåget i rullning. Carl Rogers (1902-1987) m fl hakade på.
Vad är det då? Som gjort att något stegrat sig inom mig. Inför begrepp som “Self-actualization”, m fl.
Det har delvis med min egen bakgrund att göra förstås.
Maslow’s work deals with the subject of the nature of human fulfillment and the significance of personal relationships, implementing a conceptualization of self-actualization. Underachievers have a need for social love and affection, but a self-actualized person has these “lower” needs to be gratified and is able to pursue his or her own path towards self-actualization
— Wikipedia
Detta blir associativt och spekulativt. Mina kunskaper om Maslow och den humanistiska psykologin är ytliga. Men ändå. Jag har en känsla av att man behöver värdera dess brister och förtjänster i förhållande till en viss tid eller ett visst samhällsklimat. Det som fanns då. Det som råder nu. Även i förhållande till de individer eller de kretsar som anammar den och i vilken tid.
Maslow är mest känd för sin “behovspyramid”. Gör man en bildgoogling dyker det upp bokstavligen hundratals versioner. Den ser typ ut såhär:
(Det är jag som ringat in däruppe.)
Jag gissar att när han presenterade sin modell, sina idéer, blev de ett behövligt, ja hälsosamt, komplement till de mörkare, mer deterministiska psykologiska paradigm som länge dominerat och delat upp tolkningsföreträdet mellan sig. Något nytt och fräscht.
Den humanistiska psykologin gav näring och hopp åt individen. “Att kunna skapa sig själv.” Men idag? När individualiseringen i samhället kommit så mycket längre, ja kan tyckas ha nått vägs ände. Är genomförd så att säga. Och inom vissa kretsar (den jag själv kommer ur t ex) i ännu högre grad idealiseras. Detta som då finns på förhand med uppbackning av Maslow kanske rentav kan bli för mycket? För mycket av det goda.
När man googlar på modellen, dyker det upp några olika kategorier bilder: Pyramiden, Stegar, Folk som höjer armarna som efter ha vunnit en löpartävling, och Människa som sitter i lotus-ställning ensam på en bergstopp.
En intressant detalj i sammanhanget, som jag fångar upp och som forskare fördjupat sig i, är hur Maslow förefaller ha hämtat inspiration till sin “pyramid” från en (mer kollektivistiskt grundad?) ursprungsbefolkning i Kanada som han besökt och studerat tidigt i sin karriär.
Det var speciellt en av dessa grupper som hade en modell som påminner om Maslows berömda uppställning. Bara med den skillnaden att där återfinns den fria, självständiga kapaciteten i botten av modellen. Att detta föregår senare eller högre stadier.
(Knyckt från ChatGPT)
En annan vinkel… Ofta hävdas att man bör skilja på verk och person. Inom skönlitteratur, fysik, bildkonst, osv. Att någon privat varit si eller så ska inte få kasta sin skugga över hur verket förstås eller värderas.
Okej. Men med de som skrivit och funderat över vad en människa är, hennes grundläggande behov, drivkrafter, osv, är väl detta ändå av något intresse? För att förstå hur saker betonas, fokuseras, lyfts fram som viktigt eller centralt i deras teorier och modeller.
Det går det inte att komma ifrån att såväl Abraham Maslow som Carl Rogers förefaller ha haft rätt trista, i bästa fall svala, relationer till sina egna föräldrar.
Vad med mamma i titeln? Abraham Maslow hatade sin mor. Av det som finns berättat om hans uppväxt var detta inte heller utan grund.
Maslow’s mother was a horrendous person… He hated her. He never forgave her, and when she died he refused to attend the funeral, saying he was glad she was gone.
— Edward Hoffman, The Right to Be Human: A Biography of Abraham Maslow (New York: Jeremy P. Tarcher, 1988).
Mer elaborerat:
What I had reacted to and totally hated and rejected was not only her physical appearance, but also her values and world view…
I’ve always wondered where my utopianism, ethical stress, humanism, stress on kindness, love, friendship, and all the rest came from. I knew certainly of the direct consequences of having no mother-love. But the whole thrust of my life-philosophy and all my research and theorizing also has its roots in a hatred for and revulsion against everything she stood for.
— Citerat i Hoffman, 1988
Carl Rogers växte upp i ett strikt religiöst hem. Några spridda citat av honom:
Yet there was a strictness, a sense of duty, a concern with moral conduct that left little room for freedom.
Religion was central in our home. It guided behavior, it set the limits, it defined what was right and wrong.
As a boy, I accepted their standards without question. But as I grew older, I began to feel stifled by the narrowness of those beliefs.
I became very serious, very responsible, perhaps too responsible for my age.
It took me years to learn that I could trust my own experience more than the rigid teachings I had absorbed.
Sigmund Freud tycks ha älskat sin mamma djupt och innerligt. (Sin far har han beskrivit som vek.) Hon ska ha varit mycket stolt över honom: “Sigmund is my golden Sigi.” Freud å sin sida, i ett brev till vännen Wilhelm Fliess, lär ha beskrivit sin mor som “the most remarkable woman I have ever met”.
Och:
A man who has been the indisputable favorite of his mother keeps for life the feeling of a conqueror, that confidence of success that often induces real success.
— A Childhood Recollection from Dichtung und Wahrheit” (1917)
Den mörka, allvarliga psykoanalysen jämfört med den idealistiska, ljusa humanistiska psykologin. Nog är det tänkvärt?
Nu till något mera tekniskt än biografiskt intressant! Försöker få fram vilket år Maslows mamma dog? Hur gammal han själv var vid den tidpunkten? Google har inget svar. “Okänt”, “senare i livet”, är vad som rapporteras. Det gamla vanliga ChatGPT har inte mer att komma med heller.
Men när jag ställer frågan till senaste versionen av AI-verktyget, den som har beteckningen “5”, då händer något. Den börjar att arbeta. Det tar ovanligt lång tid. En kvart cirka. Under tiden syns notiser om var och hur den söker. Namn på diverse källor, arkiv i New York City, mm, flimrar förbi. Överväganden programmet gör. Hur det försöker få data validerat. Till sist presenterar appen ett plausibelt svar på detta som faktiskt allmänt omtalats som okänt:
Abrahams mor hette Rose (Schilofsky) Maslow, född 14 december 1885. Flera SSDI-baserade [Social Security Disability Insurance] sammanställningar anger att hon avled i januari 1970 i New York (New York County/Manhattan). Det innebär att Abraham (född 1 april 1908) var 61 år när hon dog.
Isåfall dog Abraham Maslow själv samma år. Hela livet hade han hatat sin mor.
/…/