Den positiva psykologin påminner oss om något enkelt men revolutionerande: att lycka inte är frånvaro av olycka, utan närvaro av något mer. På andra sidan av förlust och sorg kan vi – om vi inte söver våra sinnen – erfara djup samhörighet med varandra, med världen och med det transcendenta. Kriser är mycket riktigt möjligheter i arbetskläder.
Läser ett nyhetsbrev (Juni 2025) från Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Det är författat av professor Pehr Granqvist och innehåller mycket som är tänkvärt, om så kallad Positiv psykologi, mm.
Om man är van att tänka på den etablerade, akademiska psykologin som grå och deprimerande, då kan Granqvists text fungera som en ögonöppnare och reality check. Sådant här kan en professor i psykologi, vid ett nordeuropeiskt universitet, också resonera om och vilja dela med sig av!
Pehr Granqvist som för övrigt figurerar i många inlägg här på hemsidan. I mitt examensarbete för en del år sedan bidrog hans forskning på ”new age” med åtskilligt till teorindelen. Också som något att ta spjärn emot. Inse vad som egentligen intresserade mig mest av allt på området där ny andlighet och psykologi möts.
Tidigare forskning har påvisat att personer med detta intresse på gruppnivå har en psykologisk profil som avviker från normalpopulationen och eventuellt är förenad med ett större mått av ohälsa. Det förra är väl belagt, medan det senare alltjämt är föremål för diskussion. Orsaker som föreslagits har varit dels genetisk predisposition, dels tidiga, formativa relationserfarenheter. En påverkan som utgår från själva tankesystemet (Farias & Granqvist, 2007) har även föreslagits. I det förra fallet ses engagemanget i nyandligheten som ett ”symptom på”, i det senare som en ”orsak till” individens psykiska tillstånd. Denna studie har följt det senare spåret och undersökt vad som utifrån en psykoanalytisk referensram kan tala för att tankesystemet i sig självt, antingen som orsak eller bidragande faktor, kan ligga bakom de fynd som tidigare forskning gjort.
Pehr Granqvists månadsbrev är uppfriskande och erbjuder ett slags komplement. Som säkert kan göra nytta, såväl innanför som utanför universitetens och terapimottagningarnas väggar. I de fall där det dystra och deterministiska är alltför dominerande.
Men nu till det jag ville fokusera på! Vad om det som finns på förhand redan är alltför ”positivt”? Där jag kommer från är sådant som jungiansk, positiv, existentiell, etc, psykologi något som omhuldas. För att inte tala om så kallad transpersonell psykologi. Eller psykedelisk ”psykologi” för den delen, som numera är ett annat av Granqvists forskningsområden. Inte för drogerna kanske, men för de transcendenta, ”andliga” upplevelser folk rapporterar.
Sannolikt dock inte alltid utifrån ett djupare studium i dessa teoribyggen, utan för att man tagit fasta på ditt och datt man hört som verkar vara förenligt och svänga i takt med den nyandliga världsbilden.
Vi utbyter några tankar om detta på Granqvists offentliga facebook-konto. Han berättar där om hur han själv närmat sig och kunnat inspireras av denna positiva psykologi, etc, snarare utifrån ett mer realistiskt eller kanske något misantropiskt håll. Skriver att…
det lätt att få för mkt av endimensionell PP, management-style. Jag kommer själv i grunden från den rakt motsatta utgångspunkten (typ Schopenhauer) så för mig är PP [positiv psykologi] mest en sobering reminder, och en viktig sådan,, inte en singulär psykologi som jag hänger upp min förståelse av människor på.
Som framgår av många inlägg här i bloggen kom jag själv tidigt i kontakt med den danske mystikern Martinus Thomsen och hans världsbild. Denna drar definitivt åt det ”positiva” hållet. En sammanfattning och ett slags credo hos Thomsen är: ”Allt är mycket gott”. För detta argumenterar han länge och väl, det måste man ge honom och hans tankesystem förefaller ha åtminstone en hög intern validitet, som det heter. Men ändå…
En sak jag dock oreserverat tagit med mig från detta studium och funnit väldigt användbart är Martinus Thomsens tankar om ”kosmisk kemi”. Kort sagt handlar detta om hur ett ”ämne” – det vill säga vad man får, resultatet – alltid är summan av mötet mellan åtminstone två beståndsdelar. Därför går det till exempel inte att oreserverat hävda att ”positiv psykologi” är bra för envar. Vad alla behöver. Något objektivt gott och livsbefrämjande. Det hänger på vad denna tankevärld kombineras med.
För mycket eller för lite skämmer allt, som det heter.
I relation till den traditionella och kanske på många håll ännu förhärskande problemfokuserade psykologin, ser Pehr Granqvists denna positiva inriktning rentav som ”en vetenskaplig punk-rörelse”.
Att han själv uppfattar sådan psykologi som ett komplement och korrektiv, snarare än ytterligare armering av en redan något glättig, världsfrånvänd livssyn, framgår klart och tydligt av texten i sin helhet. Bland annat skriver han:
Denna vetenskapliga moteld kräver dock både nyanser och ödmjukhet för att inte landa i ”Ann-Marie väljer glädje” (Mia Skäringers aktuella tv-serie). Det är nämligen alltför lätt att förväxla hopp med förnekelse. En autentisk positiv psykologi erkänner lidandet som en del av den mänskliga erfarenheten, men vägrar att stanna där. Den vågar fråga: vad händer när vi möter smärtan med öppna sinnen? Forskningens uppgift blir så att kartlägga inte bara medvetandets ledsna patologi, utan även dess lekfulla poesi.