I vårt senmoderna Sverige, liksom i stora delar av västvärlden, har vi länge levt med en märklig kulturell klyvning. På ena sidan har vi den sekulär-rationella vetenskapen med sitt upplysningsarv. Där har materialism, analytisk reduktion och mekaniska principer oförtrutet tumlat runt i hundratals år nu, trots att så många tänkare varnat för bieffekterna av denna tanketradition. […]
Och på andra sidan har vid den dogmatiska religionen med sina slutna teologiska system, designade för att identifiera rätt tro. […]
Båda dessa traditioner har på sina olika sätt kämpat för tolkningsföreträde över hur vi ska förstå verkligheten – och båda har, paradoxalt nog, förenat sig i en misstänksamhet mot en tredje tradition: mysterietraditionen, mystiken, den subjektiva erfarenheten av transcendens som går bortom ord, bortom tid och rum och framförallt bortom trosmässig dogmatik…
Min ovana trogen ska jag nu skriva om en bok jag själv inte läst: “Vad är ett liv? Mystik för vardagsmänniskan” (Sol förlag, 2026). Som jag förmodligen bara hade scrollat förbi om jag sett den i vimlet. Om det inte vore för att Pehr Granqvist hade förärat den ett förord och tipsat.
Det var så jag fick ögonen på boken, stannade till, läste hans text och sedan rotat vidare.
Författare är terapeuten Savannah Rosén. För en mera utförlig presentation av hennes bakgrund och arbete kan man kika på hemsidan, där hon bl a beskriver sitt perspektiv på människan som “bio-psyko-socialt-kulturellt-spirituellt“.
Med boken vill hon inspirera till att se mystika upplevelser som något naturligt, som kan integreras i vardagen och bli en etisk kompass för våra liv. Här utforskas både det psykologiska och det existentiella: ljuset, kärleken och hjärtat, liksom det Eviga – det som undflyr orden och endast kan erfaras.
— Adlibris
Har bara tillgång till Pehr Granqvists förord, men tar för givet att boken i sin helhet rör sig i samma angelägna och livgivande gränsområde. Och framför allt lyckas hålla balansen på ett område där “gravitationen” – från nyspirituella buzzwords som mystik, evighet, kvantfysik och transcendens, etc – är mördande stark.
Många äro kallade, men få äro de som undviker att krascha, som det nästan heter (Matt 22:14).
Det inledande citatet är några klipp från inledningen av Granqvists fylliga text. Här är slutklämmen
I en tid som kräver både nykterhet och djup, både analys och vördnad, behövs röster som Savannahs. Hennes bok är inte en manual, inte en dogmatik, utan snarare ett vittnesbörd och en inbjudan. Den påminner oss om att vägen till hälsa och fortsatt samexistens också går genom de inre landskap som vi allt för länge har försummat att utforska.
Vad berättat det jag skriver inledningsvis – att jag hade svajpat vidare om det inte vore för att professor Granqvist gått i god för författaren och boken – om mig egentligen? Det ligger nära till hands att tänka att jag skulle ha en väldig respekt för auktoriteter på detta område. Något slags elitism. Men jag tror faktiskt inte att det handlar så mycket om det. Snarare att jag rört mig i den alternativa sfären så länge och så mycket att jag blivit desillusionerad, “mätt” och lite cynisk på kuppen.
Till den gräns att det riskerar bli fördomsfullt.
Ps. Bilden i början vet jag inte var den är tagen. På något museum här i stan? Fick upp den på skärmen i idag och eftersom jag inte kommer på något bättre fick det bli den… Ds.
Rosén, S. (2026). Vad är ett liv? Mystik för vardagsmänniskan. Sol förlag. ISBN 978-91-90042-10-6