Finns det fortfarande sekter?

En av Sveriges ledande experter på radikalisering och slutna, destruktiva grupper, psykologen Håkan Järvå, med sitt band ”Spiders on drugs”, släpper ny singel om några dagar: ”Lost”.

Vet inte vilka mer som är med i bandet, vad som fört medlemmarna samman, men gissningsvis är den här låten sprungen ur Järvås eget professionella engagemang och hans egen historia. Promotionvideon är nämligen ett bildspel med ansikten och händelser välkända för den med ett intresse för sådant.

Bhagwan Shree Rajneesh (1931-1990)

David Koresh (1959-1993)

Shoko Asahara (1955-2018)

Marshall Applewhite (1931-1997)

Här finns också en flygbild över det som kallats ”Jonestownmassakern”, dvs massmordet/massjälvmordet i Guyanas djungler 1978, regisserat av ledaren Jim Jones (1931-1978).

Folkets tempel var en nyreligiös rörelse, grundad 1955 av Jim Jones, som vid mitten av 1970-talet hade ett dussintal verksamheter i Kalifornien inklusive högkvarteret i San Francisco och över 2 000 medlemmar. Rörelsen utvecklades sedermera till vad som allmänt ses som en sekt.

Folkets tempel har främst gjort sig känt för vad som kommit att kallas Jonestownmassakern vilken inträffade den 18 november 1978 då 909 människor miste livet, i organisationens egen by Jonestown i Guyana.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Folkets_tempel

En bild av Keith Raniere (född 1961) sveper även förbi.

Nxivm, the cultlike organization in which a harem of sexual “slaves” were branded with its founder’s initials on their pelvises and coerced into having sex with him, first captured mainstream attention in 2017 when several former members shed light on the group’s practices. One of the victims was 15 years old when the abuse began.

In 2021, the organization’s founder, Keith Raniere, was sentenced to 120 years in federal prison for sex trafficking and other crimes.

https://www.nytimes.com/article/nxivm-timeline.html

Denne Raniere känns som undantaget som bekräftar en regel. Eller åtminstone en tendens. Nämligen att de traditionella ”sekternas” gyllene era ändå är förbi? Eller så har de mest ändrat karaktär.

Aspirerande kultledare kan inte längre locka med Utopia. Att folk ska dra sig undan och arbeta för en gyllene morgondag. Men kanske med sådant som passar en generellt folkrörelsetrött, individualistisk samtid bättre?

Alla de som nämns har det förresten gått illa för. Några har dött för egen hand. En blev skjuten eller innebränd då polisen stormade hans högkvarter. En blev hängd härom året. En ska sitta inburad i över hundra år.

Den som nämns först, Osho, dog nog ändå av hög ålder. (Även om anhängare hävdat att han blev förgiftad av FBI.)

Den gudarna vill förgöra ger de en kult?