En del menar att det måste vara sant eftersom just Martinus Thomsen sagt/skrivit det. Eftersom han hade en sådan inblick i saker och ting. Aldrig kunde ta fel.
Medan andra ändå vill skilja på ditt och datt. Hålla öppet att hans utsagor kan ha varit av olika kvalitet, trots allt…
Den här texten gör avstamp i något jag skrev härom dagen och de diskussioner jag hamnat i efteråt.
En hypotetisk psyko-spirituell förklaring till att t ex dansken Martinus Thomsen (1890-1981) kunde mixa pop-arkeologiska fantasier med möjligen metafysiska sanningar är att ett sinne som hans är liksom “överinklusivt”. Lättrörligt, uppluckrat, lekfullt. Den verkliga mystiken riskerar då att färga av sig och mystifiera även näraliggande saker. (Finns kanske en parallell till att Thomsen också lär ha haft en tendens att överskatta individer i sin omgivning? Dvs bedöma dem som längre framskridna i den nyandligt-esoteriska evolutionen än vad som var fallet.)
Att figurer som han lätt släpper igenom och fascineras av för mycket alltså. Till skillnad mot en nutida drillad forskare som snarare förväntas vara “underinklusiv”. Inget får bli fel. Hellre säga för lite än för mycket.
Men – fortfarande hypotetiskt – vill jag pröva tanken att individer som Martinus Thomsen har ett forskande kynne som mera påminner om vetenskapsmän i det förgångna.
Kepler, Newton & Brahe
Man kan läsa om hur Isaac Newton (1643-1727) faktiskt skrev mera om alkemi än om fysik, sökte “De vises sten”, försökte tolka Bibeln matematiskt och räkna ut världens slut.
Johannes Kepler (1571-1630), en av grundarna till modern astronomi, gjorde horoskop för att försörja sig, men också av övertygelse. Kepler såg astrologi som en meningsfull men ännu ofullständig vetenskap. Han trodde att planeternas banor följde en gudomlig harmoni.
Tycho Brahe (1546-1601) som kunde göra världens mest exakta observationer före teleskopet trodde samtidigt starkt på astrologi, gjorde horoskop åt kungar och letade samband mellan stjärnor och mänskliga öden. Det påstås att han möjliggjorde att man senare kunde verifiera “Keplers lagar” trots – eller tack vare – sitt esoteriska tänkande.
De intresserade sig för allt möjligt skumt och möjligen fruktlöst. Parallellt med att de tänkte stort, nytt och rätt. Sådant som hållit väl in i vår tid.
Förklaringen brukar låta att astrologi och astronomi ännu inte var separata saker, alkemi ett förstadium till kemi, religionen alltjämt hegemonisk, osv. Som om det skulle räcka? Jag har en känsla av att det inte är hela förklaringen.
Ett mera samtida exempel är Sigmund Freud (1859-1939). Det kommer hela tiden nya attacker mot honom, hans efterföljare och vad de sägs ha ställt till med. Ändå läses Freud fortfarande flitigt och är en inspiration på de mest skilda områden. Hur kommer det sig? Utöver de faktiska insikter folk får sig livs gissar jag att det också är berikande bara att få umgås med en tänkare från en epok när man fortfarande tog ut svängarna, vågade tänka stort och fritt.
Man kan undra om vi inte idag, lite till mans, aktar oss för att behöva drabbas av “överinklusions-skam”? En stark rädsla för att bli betraktade som flummiga, oredliga. Ovetenskapliga.
Vilket på det stora hela är toppen så klart. Missförstå mig inte. Men att man då också ställer krav på “transcendentalister” att de ska vara lika exakta och återhållsamma – vetenskapliga – som en modern forskare.
Collaget överst: “Martinus arbejder på symbol 76”. År: 1965. Fotograf: Arne Henriksson
“Det kosmiske spiralkredsløb 2. Det ufuldkomne menneske”
Från ett tal Martinus Thomsen höll 24 mars 1971 med anledning av att det då hade gått femtio år sedan han haft sin omtumlande “upplysnings”-upplevelse:
Det, jeg har tilbage at færdiggøre, er den fjerde symbolbog og yderligere to symbolbøger. Analyserne i det sidste bind bliver meget interessante, for det er analyser om planeterne og kloderne.
Desuden er der de mange spiraler. Der er op til 18 spiraler, der må belyses, for at man kan få hele verdenssystemet klarlagt. Det, jeg har tilbage at skulle lave, er altså nogle store nye symboler. Jeg har lavet et stort billede af det ufuldkomne menneske, og så skal jeg lave et tilsvarende over det fuldkomne menneske med tilhørende analyser. Jeg har også forskellige andre kosmiske analyser, der skal skrives, men alle disse analyser er analyser, der i virkeligheden godt kunne undværes.
Hvis jeg skulle blive kaldt bort fra denne verden, er der nemlig allerede skabt så meget, at mennesket kan opnå kosmisk bevidsthed ved alt det materiale, der foreligger.