Psychedelic experiences can be transformative and profound. However, they can also be challenging to go through, and sometimes the challenges and difficulties last beyond the trip itself. […]
The most common sorts of post-psychedelic difficulties include increased anxiety, sleep disturbances and feeling socially disconnected.
Läser om en online support group för personer som farit illa av den s k “psykedeliska renässansen”. Även om jag är nyfiken på denna rörelse i tiden, skrivit om sådant här och var, och så sent som igår bevistade ett mycket intressant panelsamtal ägnat åt ämnet, hade jag nog läst vidare om hjälpgruppen inte vore för ett namn jag kände igen: Jules Evans.
Visar sig att denne “gonzofilosof” (som han kallat sig tidigare) är involverad och att verksamheten är en underavdelning till en organisation som forskar på just risker eller avigsidor med psykedeliska droger: The Challenging Psychedelic Experiences Project (CPEP).
Evans har jag följt på avstånd under flera år. Stått på hans mejllista. Läst och haft stor behållning av hans ofta välresearchade texter om New Age spirituality och dess historia inte minst. (Numera finns han på någon av de stora blogg-hubbarna, Patron eller om det är Substack, och jag får notiser därifrån när han postat nytt.)
Ja, Substack är det! Här är en lång text av Evans från tidigare i vår om de psykedeliska drogernas storhetstid (utifrån vilken dagens intresse alltså kan liknas vid en “renässans”)
What happened in the 1960s, why did psychedelics get banned? The renaissance has been built on a rather trite yet endlessly repeated version of history, told by the leading figures of the Renaissance – nothing really went wrong, in fact, the drugs worked! They made people more pacifist and less racist, and this freaked out the evil authorities, so they drummed up propaganda about bad trips and people jumping out of windows, and banned the drugs.
Som jag uppfattat det började Jules Evans själv att experimentera med – testade åtminstone – psykedelika för några år sedan. Åkte till Amazonas och deltog i en rit med den hallucinogena brygden ayahuasca. Som blev allt annat än behaglig för honom, vill jag minnas. Så när han nu bl a är med och administrerar en sådan här hjälpverksamhet är det alltså också som “egenerfaren”.
Om min bild är korrekt.
We want to help people reduce the duration and intensity of suffering and find healing through reliable information, similar stories, and access to helpful resources.
Citaten är hämtade från organisationens hemsida. Presentationen ger ett gediget och engagerat intryck
Early research shows that a noticeable number (9-23%) of people using these drugs outside of clinical settings have faced challenges that lasted more than a day after the drug effects wore off. Clinical conditions reduce but don’t entirely eliminate these risks.
Other somewhat common sorts of post-psychedelic difficulties include derealisation / depersonalisation, depression, continued visual distortions, and existential confusion.
In some cases, issues can persist for weeks, months, or even years. The average duration of post-psychedelic difficulties is between 4 to 6 months.
Ett panelsamtal som anordnades på Stockholms universitet 4 maj 2026
Bilden med grodan har jag lånat från en notis om den där onlinegruppen som nämns i början.
Rubriken anspelar förstås på det berömda mottot av Timothy Leary. Detta “Turn on, tune in, drop out” som förknippas så starkt med 1960-talets motkultur och hippierörelse, ska tolkas ungefär: Turn on = utforska medvetandet (ofta kopplat till psykedeliska droger då), Tune in = bli medveten och öppen för nya upplevelser, och Drop out, dvs ta avstånd från samhällets normer och system.
