Kött är dött

Det här är ingen veganpropaganda. Men gick nyss förbi Coop i kvarteret där vi bor och blicken fastnade på Expressens löpsedel (14 april). Jag säger inget om vad som är moraliskt rätt och fel, i absolut mening eller vilken diet som näringsmässigt är att föredra. Det blir mest en reflexion kring en trend. Skepsisen mot kött har medvind. Så är det bara. Det har pågått ett tag nu.

Men inte hur länge som helst. Fick man för sig att bli vegetarian i början av åttiotalet t ex var man mest konstig.

På nittiotalet blev man möjligen betraktad som intressant. I luchrummet kunde den som satt med sitt vegetariska käk få höra att “man borde väl, men skulle inte klara det, jag gillar kött för mycket”, etc.

Sedan har det liksom bara rullat på?

Idag, åtminstone i storstäder och bland yngre, är de som vill försvara köttdieten snarare i minoritet. Inbillar jag mig.

Veganismen går att sätta vissa psykologiska frågetecken vid. Åtminstone den mest elitistiska, agiterande varianten. Men “moraliskt” har de ju alla rätt. Går inte att säga emot.

Hands down.

När landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) försvarar köttnäringen känns det på något vis så “internt”? Som att han är lobbyist för ett särintresse. Som en församlingspräst i otakt med sin tid.

Otacksamt. Men det är ju hans jobb.

Det är klart att man kan se det från det hållet med. Ha medkänsla med alla som fortfarande får sitt levebröd av sådant. Traditioner. De som vill fortsätta driva en gård som varit i familjen flera generationer, osv.

Men det är ändå något annat.


Ps. Vet faktiskt inte vad Expressen skriver om i dagens tidning. Kanske förmedlar de dessa forskningsrön (Läkartidningen, 16 mars) som kan tyda på att större mängd rött, oprocessat kött motverkar demens i vissa grupper?

Enligt studien från Karolinska institutet fick de med hög genetisk risk sin ökade demensrisk utraderad om de åt dubbelt så mycket kött som rekommenderat, omkring 870 gram kött i veckan, beräknat på 2 000 kalorier dagligt energiintag. Vid en lägre köttkonsumtion hade de som bar på någon av riskgenerna mer än dubbelt så stor risk att utveckla demens jämfört med de andra.

Stefan Hellsten
Av Stefan Hellsten