Den här hemsidan har ömsat skinn många gånger. Bytt namn, layout, approach, leverantör, mm. Innehållet har i stort sett fått flytta med varje gång. Notiser och tankar om gränslandet mellan psykologi och andlighet.
Och ett stycke har definitivt hängt med. Återkommit nästan som ett motto. Lika sant och inspirerande nu som då. Det var något jag plockade åt mig i en artikel under förstudierna till ett examensarbete för femton år sedan. 26 små ord…
Artikeln var skriven av Gordon W. Allport (1897–1967). Amerikansk psykolog och en av personlighetspsykologins grundare. Professor vid Harvard. Han är mest känd för sina teorier om personlighet, värderingar och religionens roll i individens liv.
I sin bok The Individual and His Religion (1950) såväl som i artikeln Personal Religious Orientation and Prejudice (1967) – sjutton år senare – gör han en åtskillnad mellan Intrinsic religion – en genuin, inre tro som formar livet – och Extrinsic religion, som Allport såg som en yttre, social eller praktisk användning av religion. Gordon Allport var intresserad av hur religion kan bidra till både tolerans och fördomar beroende på vilken roll den spelar i personligheten.
Allport såg människan som i grunden skapande, meningsskapande och ansvarig. Det sägs att han var en av de första psykologer som tog andlighet på allvar utan att reducera den till något patologiskt.
Finns en berömd anekdot om när han träffade Sigmund Freud. Finns i lite olika versioner…
År 1922 reste den unge Allport, då nyutexaminerad från Harvard, till Wien för att träffa Freud, som då var världsberömd. Allport beundrade Freud, men var också skeptisk till hans betoning av det omedvetna.
“When I entered his office, Freud fixed his penetrating [i en annan version heter det ”his kindly therapeutic”] eyes upon me and waited for me to begin. I had come to see him merely out of curiosity, but I started to tell him of a little boy I had seen on the train to Vienna who had a remarkable fear of dirt. His mother had said to him, ‘Don’t sit there. That’s where a dirty boy sat.’ Freud looked at me keenly and asked, ‘And was that little boy you?’”
Allport fortsätter:
“This remark struck me with almost paralyzing insight. But I decided then and there that psychoanalysis, while illuminating, tends to dig too deeply. Most behavior is not symbolic; it is just what it seems.”
Och citatet då?
To know that a person is in some sense ‘religious’ is not as important as to know the role religion plays in the economy of his life.
Allport & Ross, 1967
Nu har artikeln faktiskt två författare. Går det att avgöra om citatet bör tillskrivas Allport eller denne J. Michael Ross? Jodå, Chat GPT verkar säker på sin sak:
Ja — det går att avgöra med ganska god sannolikhet att citatet bör tillskrivas Gordon W. Allport själv, inte hans medförfattare J. Michael Ross.
Här är varför:
Citatets idé och stil – Formuleringen “to know the role religion plays in the economy of his life” ligger helt i linje med Allports egen psykologiska vokabulär. Han använde ofta begreppet “the economy of life” i sina tidigare skrifter, till exempel i The Individual and His Religion (1950), där han talar om religionens funktion i personlighetsstrukturen.
Rollfördelningen i artikeln (1967) – Ross var Allports student vid Harvard och stod för mycket av den empiriska delen (enkät och analys). Allport skrev huvudsakligen de teoretiska resonemangen och den filosofiska inramningen — där just detta citat förekommer.
Ross anges först efter Allport i författarordningen, vilket också antyder att Allport hade huvudansvaret för idéinnehållet.
Slutsats: Citatet “To know that a person is in some sense ‘religious’ …” bör tillskrivas Gordon W. Allport, inte Ross.
Då så.
Igår var tydligen Gordon W. Allports födelsedag. Äras den som äras bör. Grattis!
Allport, G. W. & Ross, J. M. (1967). Personal Religious Orientation and Prejudice. Journal of Personality and Social Psychology, 5(4), 432–443.