Om jag skulle sammanfatta studien skulle jag säga att det bakom det växande kyrkliga intresset bland män finns ett andligt sökande efter något som de uppfattar att den sekulära världen inte kan ge. Mainstream-samhället framstår som alltför materialistiskt och självupptaget, och de har andliga frågor som de inte finner svar på där.
Läser ett inlägg av Joel Halldorf på hans Substack-blogg: “Därför går allt fler män i kyrkan – nu finns det forskning!” (18 maj). Han har bl a kikat på en nyligen publicerad forskningsartikel: “Why Are Young Men Increasingly Drawn to Christianity? A Study of Finnish Young Men” (Journal for the Scientific Study of Religion, 2 april). Den är skriven av professor Kati Tervo-Niemelä och doktor Pietari Hannikainen.
Slut på journalist-gissande, de vetenskapliga undersökningarna börjar komma.
Forskarna har djupintervjuat trettio finska män i åldrarna 16 till 35 år som sökt sig till kristendomen och kyrkan. Målet och frågeställningen har varit, helt enkelt, att förstå varför. Vad de berättar.
Halldorf refererar även till en USA-gallup som påvisat ett växande intresse hos män för kyrkan. Där kan det ju ligga närmare till hands att vilja förklara/bortförklara det med diverse. Medan finnarna ska väl inte vara alltför olika oss svenskar ändå.
Joel Halldorf sammanfattar vad som framkommit i den finska studien. Är det en följd av konservativt politiska värderingar? Nä, det verkar inte vara det.
Betyder det att de är konservativa? En del är det – men långt ifrån alla. Även personer med liberala politiska värderingar lockas av kyrkans traditioner och trygghet:
‘However, it is important to point out that about an equal number of young men interviewed were liberal than conservative. Young men also mentioned that the fact that the church was seen as liberal was an important factor that attracted them. The data also show that the longing for permanence, traditions, and stability is not a matter that attracts only conservative young men but, to some extent, unites young men regardless of their value orientation.’
“Toxisk maskulinitet”? Sådana argument hamnar visst rätt långt ned i listan.
Ett annat tema som dyker upp i många intervjuer är kristendomen som motkultur. Forskarna konstaterar att unga tidigare kunde välja ateism för att markera sitt oberoende gentemot föräldragenerationen. Men i dag, när sekulariseringen är så utbredd, blir dynamiken den omvända: att gå i kyrkan blir ett sätt att bryta mot normer och sticka ut.
Halldorf avslutar med en cliffhanger. Att han i en kommande text vill utveckla detta med männens bevekelsegrunder.
Själv funderar jag på om kyrkan, åtminstone statskyrkorna (eller vad det nu kallas) i de nordiska länderna längre erbjuder så värst mycket näring för en “toxisk manlighet”? Eller “konservatism” för den delen. Med sin utveckling dels mot inklusion och alltmera liberala värderingar, dels att präst över några decennier blivit ett yrke där kvinnor nu är i majoritet.
Siffror från Finland för ett par år sedan visade att kvinnor utgjorde 53% av prästerna i dess evangelisk-lutherska kyrka.
Detta med tidsandan anknyter mer eller mindre till ett inlägg från igår
Jonas Aspelins bok kom alltså för snart tjugo år sedan. Sociala medier som idag är en arena var långt ifrån så närvarande som de är idag. Instagram och TikTok. Facebook hade väl kommit, men knappt.
Tänker att detta är bara ytterligare ett exempel på hur sådant som för trettio, fyrtio år sedan var “nyandlig” filosofi och praktik och odlades i sub-grupper idag är en helt självklar del av vår kultur.
Inget man längre aktivt behöver söka upp eller studera sig till. Eller som kommer skilja ut en nämnvärt från majoritetskulturen.
Det är som luften vi andas.
