Vill i den här texten försöka samla några tankar om narcissism i allmänhet och ”andlig narcissism” i synnerhet. Inlägget gör inte anspråk på att vara teoretiskt vare sig heltäckande, balanserat eller ens korrekt. Den som vill ha en grundläggande introduktion till fenomenet narcissism behöver söka vidare. Det jag kommer dela här är mina egna associationer och spekulationer.
Vissa reflexioner fanns redan i det examensarbete jag gjorde för nu rätt många år sedan. Men somligt bör jag rimligen begripa något bättre idag.
Det pratas, tycks och skrivs mycket om narcissism. Såväl utifrån psykiatriskt perspektiv och forskning, som utifrån folks egna erfarenheter t ex av partners, chefer och föräldrar.
Här under är ett diagram som ska försöka belysa några aspekter av narcissism i kombination med en andlig världsbild:

Jag har delat in narcissism i några olika nivåer:
”För lite narcissism”: Där individen rentav har en brist på sådant. Inte förmår känna sig hälsosamt nöjd och stolt över sig själv när detta vore motiverat och rimligt. Och det knappast skulle vara till obehag för omgivningen om man gjorde det (ledsen gubbe).
En parentes. Det som beskrivs ovan ska inte förväxlas med ”dold narcissism”:
Dold, eller kovert, narcissism är ingen egen diagnos. Gemensamt för alla som har dessa svårigheter är ett överdrivet behov av andras beundran och låg grad av empati. […]
Den koverta/skörare formen av narcissism tar sig mer försiktiga uttryck. Personer kan uppfattas som tillbakadragna, blyga, de tar inte samma självklara plats. Det är en mer subtil form av självupptagenhet, och därför svårare att upptäcka.
Inte heller med vad som brukar kallas ”narcissistisk kollaps”:
Narcissistic collapse occurs when someone with narcissistic personality disorder (NPD) experiences a substantial blow to their self-esteem or sense of superiority. Their emotional breakdown often results in intense feelings of shame, rage, or despair, and it can drastically impact their behavior and relationships.
”Sund narcissism”: När man har en okej självkänsla, trivs med sig själv och har en försonande blick på såväl sina egna som andras brister (glad gubbe).
”Förhöjd narcissism”: När ens upptagenhet och fokus vid egna prestationer och ens egen härlighet – och skräck för att inte kunna vidmakthålla detta – är något för dominant (självbelåten gubbe).
Då har vi ännu inte kommit fram till det som i psykiatrisk mening är en diagnos, en allvarlig störning.
”Sjuklig narcissism”: Här navigeras tillvaro och relationer som om man hade en backventil i själ och hjärta. Näring går bara åt ena hållet. Omsorg om andra är starkt villkorad. Det är transaktioner, isåfall utbetalningar på insatt kapital i form av den andres beundran eller underordning, så att säga. Här har portarna till ömsesidighet slagit igen (självbelåten gubbe med huggtänder).
Därefter kommer en specialvariant som jag för enkelhetens skull valt att kalla…
”Sjuklig narcissism +”: Protypen är ledaren för en kult. En position som tillåter att det narcissistiska behovet, begäret, kan regera och blomma ut helt oinskränkt. Ens tilldelade status och tilliten från en skara följare kan göra att man helt släpper förtöjningarna till den mänskliga gemenskapen och de allmänmänskliga spelreglerna (självbelåten gubbe med slutna ögon och huggtänder).
Vertikalt i bilden är det som två staplar. Här handlar det om ifall individen anammat en andlig världsbild av nyandlig, ”holistisk” typ, eller inte. Det vill säga tankar om andliga hierarkier, individens stegvisa utveckling mot emotionell och kognitiv fullkomning, mm. Eller om individen omfattar en mer allmän syn på människans existentiella villkor, trots allt. Våra begränsningar, liv och död, etc.
”Utan spirituellt understöd”: De vanliga livet, mänskliga olikheter, styrkor och svagheter, skavanker.
”Med spirituellt understöd”: Det är här det blir intressant. Den nyandliga föreställningsvärlden kan fungera som ett slags växtgödning. Som förmår att liksom lyfta en till nästa nivå. Locka och pressa ditåt, uppåt. Jag tänker mig detta som ”states”, snarare än mer genomgripande ”traits”. Mer eller mindre beständiga pseudo-tillstånd, trots allt.
Ska skriva klart senare. Men en tanke ville jag hinna skriva ned. Som berör avdelningarna längst ned i bilden… Jag tänker att den nyandliga föreställningsvärlden faktiskt kan ha en hälsosam effekt på dem med stukad självkänsla. Som tvivlar på att de har något att bidra med.
Sådan forskning har gjorts. Till exempel på gruppen kvinnor för vilka mötet med ”new age” och liknande får en stärkande, emancipatorisk, funktion…
/…/