Sam Allberry har predikat en traditionell kristen syn på äktenskap och sexualitet, vilket innebär att utlevd homosexualitet betraktas som en synd. Han har själv varit öppen med sin homosexuella läggning, och framhållit att han därmed ska leva som singel, i celibat.
Läser en artikel i tidningen Dagen om ännu ett öde som ruskar den kristna världen: “Kristen profil lämnar sin tjänst efter relation – bok stoppas i Sverige” (6 maj). Det handlar om pastorn och författaren Sam Allberry som predikat och skrivit om hur man som kristen med homosexuella preferenser bör avhålla sig från att leva ut detta.
Allberry har skrivit flera böcker där han pläderat för sin övertygelse och ambition
Nu i maj var det dags att ge ut ännu en av hans böcker på svenska. Allt var klart.
Jag har precis tagit beslutet att pausa boken, även om vi har översatt den och lagt en massa resurser på den, säger Johan Ericson, vd på Libris.
Han berättar att det var i sista sekund. I fredags hade man konstaterat att allt var klappat och klart och boken skulle skickas till tryck, men man lyckades bromsa detta i sista stund.
De flesta annonser på nätet leder till tomma sidor hos handlare och förlag. Hos Ginza.se har man dock ännu inte hunnit plocka bort presentationen av Allberrys kommande bok
Utifrån bibelns perspektiv – och sina egna erfarenheter – visar Allberry att singellivet inte är en andra klassens tillvaro utan en fullvärdig form av liv. Han lyfter fram intimitet bortom romantiken, familj bortom blodsbanden och mening bortom äktenskapet. Ett mästerverk av pastoral visdom.
Han har även fått sparken från församlingen i Tennessee.
I en tidigare intervju i tidningen Dagen (15 september 2023) berättade Sam Allberry om sig själv och sina grubblerier
Jag fick tidigt lära mig att sex var något som hörde till äktenskapet, mellan man och kvinna. Länge trodde jag att den samkönade attraktion jag kände skulle försvinna, eftersom jag hade blivit kristen. Som 20-åring tänkte jag fortfarande att, ”Okej, när jag är 30 kommer jag att vara gift med en kvinna och ha barn”. Men mina känslor förändrades inte.
Allberry har verkligen profilerat sig i denna fråga. För tre år sedan översattes och och distrubuerades en av hans böcker, “Är Gud anti-gay?”, till tusen svenska pastorer.
Joel Magnusson sitter i styrelsen för förlaget Rotad som stod bakom den aktionen. Efter beskedet om Allberry säger han till Dagen att han “är fullständigt förkrossad”.
Det är väldigt svårt att ta in. Både för Sams skull, för allt han har gjort här i Sverige och för församlingen i Nashville. Det är på så många nivåer. Så jag har svårt att riktigt ta in och beskriva den sorg och bedrövelse jag känner. Jag blev golvad när jag fick reda på det här.
Det här inlägget har inte skrivits för att håna eller döma Allberry. Lyfta fram honom som hycklare, bedragare, etc. Jag tror inte ens han är detta i så värst hög grad. Känner mest sympati för honom. (Det finns andra personligheter också i den spirituella världen som är mera bekymmersamma och inte väcker liknande varma känslor.)
Allberry trodde säkert på det han gjorde, men fick kämpa. Skrev sina böcker och åkte på sina föredragsresor också för att försöka övertyga sig själv.
Själv tänker jag att detta var det bästa som kunde ha hänt Sam Allberry. Trots allt. Istället för att behöva fortsätta leva ett alltför anspänt och förljuget liv.
Jag kan vara nyfiken på hur hans läsare och följare påverkas av det som hänt. När deras chefsideolog och goda exempel “fallit”? Inte vet jag om t ex Magnusson på Rotad förlag är personligt berörd av det tema som Sam Allberry uppehållit sig vid i text och tal.
Hur går man vidare? Gissar det kan uppstå som två, eller tre, läger: Dels de som bara tar upp Allberrys fana och marcherar vidare. Som inte rubbats i sin övertygelse om vad som är rätt. Dels de som efter en tids förvirring och sorg kommer till insikt och kan få ett rimligare liv, en mer försonlig självbild och teologi. Dels, och det vore mest problematiskt: Individer som tar Allberrys öde som intäkt för att det är okej att predika vad som är synd och skam för massorna, medan man själv inte behöver leva som man lär.
Sam Allberry får slicka sina sår och komma igen. Kanske att han då kan använda sin begåvning och en fördjupad självkännedom till att skriva och undervisa om sådant som i högre grad blir realitetsanpassat och kan vara sunt vägledande.
Kanske på detta tema. T ex.
Ska man vrida till det – en ordlek – med referens till religionspsykologen William James begrepp “twice-born”, kunde man säga att den kristne som går genom samma sak som Allberry har chans att blir “triple-” eller “thrice-born”? Först född som vem som helst. Därefter “frälst” eller “pånyttfödd” som det brukar heta i sådana kretsar. En djup känsla av syfte och mening. Som dock inte nödvändigtvis medför en psykologisk transformation av samma dignitet som den James skriver om.
The transition from tenseness, self-responsibility, and worry, to equanimity, receptivity, and peace, is the most wonderful of all those shiftings of inner equilibrium.
