Hagforsbon Erik Fröjel har varit kliniskt död i åtta minuter. Han fick hjärtstopp på padelbanan och räddades till slut tillbaka till livet av hjärt-lungräddning och en hjärtstartare.
Men hans vittnesmål om ’den andra sidan’ riskerar göra folk besvikna. Han såg varken något ljus eller några änglar, istället minns han bara mörker.
Det finns säkert ett elegant statistiskt eller vetenskapsteoretiskt begrepp för detta. Bor det en björn i skogen? Om tio personer var för sig går runt där och nio rapporterar att de minsann inte stötte på någon björn, medan den tionde hävdar att han såg en, då bör den den senares vittnesmål väga tyngre. Eller? Då duger inte omröstning eller majoritetsbeslut. Sannolikheten för att det faktiskt finns en björn måste bedömas som rättså stor.
Om mannen i Hagfors och många med honom som varit döda inte sett ljus eller mötts av avlidna släktingar, men en och annan uppger att de faktiskt har det, vad ska man tänka om det?
Men de två tvisteämnena är inte helt jämförbara så klart. Personen med björnen ska det mycket till för att man ska tvivla på. Givet denne verkar vid sina sinnen och inte har någon uppenbar anledning att ljuga. Med den som hävdar att avlidna anhöriga eller rentav Kristus eller motsvarande gestalt ur den egna kulturen mött upp i änden av en strålande tunnel förhåller det sig annorlunda. Finns flera osäkra faktorer.
Själv har jag haft teorier och berättelser om näradödenupplevelser eller NDU:s omkring mig hela mitt vuxna och halvvuxna liv. Till den grad att jag ledsnat på konceptet, haft ett behov av att distansera mig och tycker det är uppfriskande att få höra SR-klippet med den här mannen från Hagfors.
Ja, rubriken – ”Erik var död i åtta minuter – såg inget ljus i tunneln” – är roligt provakativ också, med en tydlig blinkning mot alla som tar upplägget – att man skulle leva vidare – för givet.
Samtidigt påminns jag dock om hur många märkliga berättelser det faktiskt finns där ute. Såväl vad människor säger sig ha upplevt medan de varit kliniskt döda och återvänt, som minnen av att man levt tidigare, barn som kunnat berätta diverse om tidigare existenser vilket sedan tycks ha gått att verifiera, etc.
Här är ett avsnitt ur en studie jag gjorde för många år sedan. Om intervjupersonernas egna reinkarnationsminnen eller åtminstone hur man ville förstå aspekter av det innevarande livet utifrån vad som utspelat sig i tidigare liv
Individen planerar eller åtminstone godkänner själv hur livet kommer att gestalta sig, vilka erfarenheter hon eller han ska få göra. På tröskeln till en ny inkarnation är individen fullt införstådd med vad livet kommer att innebära. I denna fas har individen stöd av sympatiska, andliga väsen vilka liknas vid ett ’himmelskt råd’. Dessa kan rekommendera och motivera individen att ta itu med vissa saker. Ibland går det att välja mellan att få ett hårdare eller lättare liv, men individen föredrar kanske ändå ett liv med större svårigheter. Hon gör då detta för att försöka åtgärda ’ett mönster’ som präglat tidigare inkarnationer.