For many seekers today, religion has become a smorgasbord of spiritual options from which individuals select according to taste and need.
Det här blir en bagatell. Men började skissa på det härom dagen och kan lika gärna göra klart. Citatet ovan (Roof, 1999) får bli anslaget. Detta är en vanlig metafor. Samtida andlighet som “ett smörgåsbord”.
Eller som en marknad, etc
The New Age movement is best understood as a spiritual marketplace in which individuals pick and mix beliefs and practices according to personal needs (Heelas, 1996).
Eller som ett besök i mataffären
Religion becomes a matter of individual choice, assembled like items from a supermarket shelf (Bauman, 1998).
Vilket jag själv brukar tänka är både sant och inte. Beror på vilket perspektiv man tar. Vad man kikar efter.
Men nu börjar vi! Spaningen kommer att fokusera delvis på annat än nyandlighet. Bredare. Där detta med “smörgåsbord” faktiskt passar oreserverat.
Det började med att jag såg en skämtbild från en församling inom Svenska kyrkan intill där vi bor
Har sett flera liknande inlägg från dem så det var inte bara på impuls man postat den. Av en missnöjd praktikant, etc. Det här är så Brännkyrka församling vill uppfattas. Måste berätta något om en kultur man försöker främja.
Eller, förresten, det var nog inte den bilden som kom först ändå? Jag är med i en grupp som heter “Comically Enlightened” på Facebook. Gissar att de flesta som dras dit (55.000 medlemmar) sympatiserar med någon form av non-duality, etc. Det är inte riktigt sådant som jag själv har intresserat mig för. Men åtskilligt som delas där känns uppfriskande. Mycket som postas är påfallande klarsynt och smart. Spot on. Vist, rentav. Som den här bilden
Och så skämtbilden om “Vad skulle Jesus gjort?”. Jag funderade på vad de hade gemensamt?
I samma veva, rentav samma dag, dök det upp en bild (i ett arkitekturforum) av en antroposofisk byggnad i Dornach, som jag sparade.
Påmindes om allvaret, seriositeten, som nästan gått att ta på när jag bodde på Rudolf Steiner-seminariet i Ytterjärna för en massa år sedan.
Där finns liksom “en axel” inom nyare andlighet, som går mellan gravallvar och respektlöshet. (Går förstås att hitta andra axlar eller spektrum också: Mellan “uppe i huvudet” och “känslostyrt”, t ex?)
Och motsvarande inom traditionell andlighet då? Som kunde vara en motpol till den där smått hädiska bilden med Kristus och templet?
“Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.”
— Andra Moseboken 20:7
Känns elakt att försöka hitta en bild av en präst eller troende som kanske bara för stunden råkat se väldigt allvarlig ut. Så jag väljer en populärkulturell referens. Från filmen “DaVinci-koden” (2006). Den plågade munken Silas som står framför ett krucifix och gisslar sig. (En ryslig scen. Här ett klipp för den som vill se och påminnas hur pass seriös kristendomen kunnat vara.)
Dags att knyta ihop! Allt detta kan åskådliggöras såhär, tycker jag.
Dvs ett slags affektivt-kognitivt “smörgåsbord” som inrymmer både gammalt och nytt.
Det var det.
Bauman, Z. (1998). Postmodern religion? In P. Heelas (Ed.), Religion, modernity and postmodernity (pp. 55–78). Oxford: Blackwell.
Heelas, P. (1996). The New Age movement: The celebration of the self and the sacralization of modernity. Oxford: Blackwell.
Roof, W. C. (1999). Spiritual marketplace: Baby boomers and the remaking of American religion. Princeton, NJ: Princeton University Press.
Svenska Bibelsällskapet. (2000). Bibel 2000. Stockholm: Verbum.