Bönen och det inre livet är systrarnas huvudsakliga uppgift. De äter och arbetar i tystnad. Marta berättar om hur åren har påverkat henne och vad som varit svårast, men också om glädien.
Den första filmen om Marta hette kort och gott “Nunnan” (2007). Nu har Maud Nycander gjort en uppföljare: “Nunnan – 25 år i kloster” (2026). Denna ligger i två delar på SVT Play och kommer gå att se åtminstone till 25 mars 2028.
“Nunnan – 25 i kloster” (2026)
“I klostret får Marta ett nytt namn, Syster Maria av Bebådelsen, men hennes familj fortsätter att kalla henne Marta. Bönen och det inre livet är systrarnas huvudsakliga uppgift. De äter och arbetar i tystnad. Marta berättar om hur åren har påverkat henne och vad som varit svårast, men också om glädien.
Hennes storebror Samuel Johan kommer på besök till klostret. I ett känsloladdat möte pratar de om sin uppväxt. Martas storasyster Helena funderade även hon på klosterlivet, men till slut kom hon fram till att hon ville gifta sig. dag har hon doktorerat inom Al och ser ingen motsättning mellan tro och vetenskap. När hon söker sanningen, söker hon Gud.”
(50 min)
“Martas två yngsta systrar Teresa och Magdalena bor kvar hemma på gården. Magdalena vill bilda familj, men tycker att nätdejting är svårt. Runt middagsbordet i föräldrahemmet diskuteras vikten av att vara oskuld.
I klostret ser dagarna likadana ut, de ser inte på TV, lyssnar inte på radio, läser inga dagstidningar. Det monotona livet ska underlätta för systrarna att leva på ett djupare plan. Marta beskriver hur hon gått igenom många mörka nätter, hur bönen har förändrats genom åren och hjälper henne att närma sig det djupaste inom sig.”
(49 min)
Även den första filmen går att se på SVT Play. T o m 29 mars 2027.
Det är fantastiska dokument som Nycander gett oss. Man behöver inte vara katolik eller knappt kristen för att uppleva dem som en dyrbar gåva. Ett hängivet och tålmodigt arbete – inte utan likheter med klosterlivet faktiskt, det reflekterar jag kring medan jag tittar – i samma tradition som Stefan Jarls “Mods-trilogi” och “Jordbro-sviten” av Rainer Hartleb.
Marta som vid nitton års ålder beslutar att ansluta sig till Karmelitorden. Först skrev jag “gå in i” och inget kunde ha varit mera träffande. Hon väljer att bli nunna i denna mycket strikta organisation som innebär att hon aldrig lämnar klostret, dess borgliknande byggnad som omgärdar och öppnar sig inåt mot en stor trädgård.
Nu har det gått tjugofem år.
Mycket sällan tar hon emot besök. Sin stora familj som lever vidare i världen utanför. Syskon och syskonbarn som hunnit komma. Sina åldrade föräldrar. Nycander som hon haft mestadels brevkontakt med, som jag förstår det, i säkert trettio år. Vid dessa sällsynta tillfällen sker mötena genom den gallervägg som avskiljer själva klostret från besöksavdelningen.
Många återblickar. Kanske fanns det mesta av detta med i första filmen. Jag minns inte. Ska inte heller försöka sammanfatta innehållet på något vis. Bara göra några nedslag i sådant jag fastnat för.
Det känns pretentiöst att säga att jag ser på Nycanders film också som psykolog. Men det är klart att jag gör det. I vid mening. Mina intressen och de egna erfarenheter jag gjort och haft anledning att fundera på.
Tar intryck av allvaret och de strikta ramarna i familjen hon kommer från. Den inrutade vardagen med återkommande samlingar och gudstjänster i gårdens eget lilla kapell. Den yngsta sonens hemskolning. Återblickarna på hur den lille killen funderade när hans älskade storasyster valde klosterlivet är hjärtskärande.
Atmosfären känns så “tysk”. Vad nu det betyder. Detta var känslan redan från första filmen och jag blir överraskad av att höra att föräldrarna visst är från Sverige ändå. Mamman som kom från en fin katolsk familj, pappan som konverterade i ungdomsåren.
De träffades när de var runt tjugo. Beskriver att de var “grönavågare”. Familjen som drivit ett ekologiskt jordbruk. Jag tänker på antroposoferna i Ytterjärna som jag haft en del kontakt med och även levde med under en period. Men vad vet jag. På 60-70-talet stod nog det antroposofiska på topp. Världarna kunde säkert samsas, mötas. Idealistisk västerländsk esoterism och dito kristendom.
Marta gör ett så gediget intryck. Återblickarna på uppväxten många år innan hon väljer klosterlivet ändrar inte på detta. Man kan säkert vilja välja “fattigdom, kyskhet och lydnad” och yttersta isolering från omvärlden av många skäl. Tänker psykologen. Men de mest populära tolkningarna verkar inte stämma in på Marta. Jag misstänker att den djupa tron är en dold variabel som är svår att begripa sig på för en utomstående.
Det är så mycket man kan känna och tänka om Marta, hennes radikala livsval och liv. Och skriva. Men är man intresserad av sådant ser man säkert filmen själv. Bara några avslutande tankar. Biskop Anders Arborelius kommer på besök och samtalar med Marta genom gallret. Något han säger ger en ingång
Jo, jag tror att klosterlivet i någon mening är att “gå till överdrift”. Lägger inget ontologiskt raster över eller under detta. Hur tillvaron och eventuella osynliga dimensioner är funtade och så. Eller om der bara är inbillning. Det är mera en, ja, psykologisk reflexion, kanske delvis baserat på egen erfarenhet.
Med detta sagt så pressar och lockar den vanliga världen till överdrifter den också. Ofta i den andra riktningen. Det “kostar på” också att leva i den vanliga världen. Det senare är en tanke som förmedlas många gånger av flera i filmen. Nästan minst av Marta faktiskt. Att världen förleder oss.
Marta och de andra i klostren gör “ett offer”, det säger hon själv, som på ett eller annat vis ska gagna också oss andra. Och så upplever jag det. Inte nödvändigtvis på ett metafysiskt vis. Bönerna och så. Men som en påminnelse. Att de förmedlar en kompletterande eller upprätande kraft genom sitt förhållningssätt till tillvaron. Bara att bli varse och att få tillbringa tid med henne och att ges en inblicken i klosterlivet bidrar till detta.
I dessa djupt gripande dokument som Maud Nycander skapat.
Ps. Bilden i början är från när grundstenen för klostret i Glömslöv – “Den barmhärtiga kärlekens Karmel” – lades på 60-talet. Innan Marta var född. Och flera av dem på bilden vilar nog idag på klostrets egen kyrkogård. Ds.
