Har mycket glädje och nytta av Facebook. Det är i princip det enda sociala medium jag använder. För olika projekt, hålla kontakt med folk och för förströelse. Instagram har jag aldrig förstått mig på. Inte Twitter/X och dess likar. Förstås inte TikTok heller.
Det har kommit utmanare till Facebook. Vad de nu heter. Som ska vara snällare, mera städade. Fungera på liknande vis. Det är väl bra. Men jag har hängt kvar på Facebook.
Oftast och länge tycker jag att de s k algoritmerna gått min väg. Brukat få se gamla historiska sv/v fotografier, en del stockholmshistoria, tekniska innovationer, komediklipp.
Nu har något hänt. Det måste ha börjat med att jag klickade på en sådan där reel, från en incident med road rage eller ett butiksrån. Nu fyller sådant mitt flöde. Autentiska inspelningar, klipp. Folk dör eller blir åtminstone ordentligt tilltygade. Trodde Facebook hade filter för sånt?
Hur som helst. Det var inte direkt detta jag ville skriva något om.
Inom alternativ andlighet är idén om hur “tanken är skapande” central. Tänker på sådant som “attraktionslagen” (“The Secret”), den påstådda kraften hos positiva affirmationer och visualiseringar. Att det “tankeklimat” man bidrar till, skapar åt sig själv och underhåller, kommer att dra till sig mera av detsamma. Såväl konkreta händelser som hur man kommer att må. “Mind over matter.”
Till viss del går det väl att hänga med. Att så kan det vara. Positivt tänkande, osv. Men här pratar vi alltså metafysik. Hur osynliga lagar bidrar till att skapa ens öde.
Och med situationen på mitt Facebook har jag kommit att tänka på en speciell sak. Inom kristendomen, framför allt katolicismen, talar man om “Skärselden”. Det är en fas efter döden som inte är trevlig och syftar till att rena en från ens synder, om man har några kvar. Det är tillfälligt. Därefter är man redo för Himmelen. Eftersom man i grunden är tillräckligt god. Det är inte helvetet alltså. Skärselden är inget straff, det är mera som en “andlig tvättstation”.
Nu blir det intressant. Inom den alternativa andligheten (Spiritualism, Västerländsk esoterism, etc, så långt jag begripit) finns också ett slags “skärseld” efter den fysiska döden. Men denna handlar inte om “synder” i bemärkelsen konkreta saker man gjort sig skyldig till och som det har förts räkenskap över. I den alternativandliga skärselden handlar det i högre grad om ens tankar och känslor i nuet så att säga. Att man befinner sig i en värld som genereras eller gestaltas helt av ens eget sinnestillstånd.
Som en dröm.
Det är likartade mekanismer som vi är vana vid. Att ångest kan upplevas som instängdhet, skuld som en tyngd, rädsla som en hotfull verklighet, osv. Efter döden, enligt denna filosofi, förstärks detta bara eftersom inget yttre distraherar. Det är ett förstärkt psykologiskt tillstånd.
Orkade jag skulle jag leta faktiska citat, men nu låter jag ChatGPT sammanfatta danske mystikern Martinus Thomsens (1890-1981) syn på det hela. Men det är rättså generiska påståenden som stämmer in på mycket av den alternativa andligheten. Hur det är ett slags “inre projektion”
I den andliga världen är tankarna inte längre något inre, utan blir till upplevd verklighet.
Det är inte yttre makter som binder människan, utan hennes egna begär och föreställningar.
Människan lever alltid i en värld skapad av sitt eget medvetande.
Människor med mörka tankearter kommer att uppleva mörka tillstånd, eftersom de inte kan uppleva något annat än det som finns i deras eget medvetande.
Efter döden möter människan sitt eget psyke.
Och mera konkret, vad det handlar om
Den fysiska kroppen är borta, och därmed också det skydd den gav mot de egna tankarna. Människan lever nu direkt i sitt tankeliv, och detta blir hennes omgivning.
Den andliga världen upplevs inte genom fysiska sinnen utan genom medvetandet självt.
När det fysiska sinneslivet upphör, lever väsendet i sitt tanke- och känsloliv, och detta blir dess upplevelse.
Man tänker sig att detta umgänge med sig själv till sist kan bli så förtätat och plågsamt att man får nog och riktar en bön om hjälp. Och så får man det.
Blev lite oredligt detta. Men det känns som det finns en likhet med sociala mediers algoritmer.
Det var bara det.
